"Vi smågnabbas varje dag’’

Hur ofta bråkar ni?

Pernilla: Vi smågnabbas nog lite varje dag. Större bråk? Kanske några gånger om året, när man behöver ventilera något speciellt.

Micke: Oftast handlar det om rätt onödiga saker som man stör sig lite på och när man säger det blir den andra förnärmad och säger något tillbaka – ända tills att någon går över gränsen. Det är oftast jag. Då blir Pernilla tyst och jag blir sur – och så går det ungefär en kvart innan jag får svälja min stolthet och be om ursäkt. 

Vad kan bråken bero på?

Pernilla: Sedan vi fick barn bråkar vi mest om vem som ska göra vad hemma och om tid. Vem som ska få lite egen tid och om sovmorgon och vem som ska gå upp med vår son Lucas. Jag tror att många bråk beror på att vi har olika förväntningar och dålig kommunikation. Men jag och Micke har blivit bättre på att kommunicera, särskilt sedan Lucas kom. Vi vet nog båda två att det är nödvändigt att sitta ner och planera dagarna tillsammans, att ge och ta. Jag vet också att jag är väldigt envis och att det ofta är jag som vägrar ge mig i någonting. Om jag inte får som jag vill blir jag tjurig, vilket kan leda till bråk. Jag är verkligen världens sämsta förlorare och blir skitsur om jag förlorar, särskilt mot Micke. Då kan det bli bråk men det går över så fort jag lugnar ner mig...

Har ni alltid bråkat i ert förhållande?

Micke: Ja, bråket är ju en del av att bo tillsammans och att få ut det man blir sur och irriterad på, jag tror att det är ett nödvändigt ont.

Hur känns det efteråt?

Pernilla: Efter de mindre bråken känns det ofta väldigt onödigt, men efter de större bråken – som händer väldigt sällan –känns det bra att man är sams, då blir man lite nykär igen.

Tror ni att bråk kan vara bra för ett förhållande?

Micke: Jag tror inte det går att ha ett nära förhållande om man inte bråkar eller har något annat sätt att rensa luften på, men det är självklart inte bra om man bråkar jämt och ständigt.

Pernilla: Om man bråkar ofta är det ju något som är fel, men ett större bråk då och då, för att ventilera tycker jag inte är något problem. Tvärtom kan det nog vara bra. Ibland håller man inne med småsaker – men när man bråkar loss dem känns det befriande.