”Att inte tro på metoder får mig att sova gott om natten”
Åsa Erlandson om de hetaste diskussionerna bland småbarnsföräldrar
En av de hetaste diskussionerna bland småbarnsföräldrar är Metoder.
Olika slags manualer som ska befria familjen från nedkastade tallrikar, sönderhackade nätter och svordomar. Och här gäller det att ta ställning: För eller emot? Nyanser undanbedes inte vänligen utan bestämt. Det fick jag lära mig för några år sedan när jag dök rätt in i det största getingboet av alla. Femminutersmetoden.
Vårt första barn sov bra men ville få nappen instoppad 10, 15, 2000 gånger per natt. Efter några månader hade vi fått tennisarmbåge av allt vevande med nappen och svarta ringar under ögonen och det var då jag lade ut en försiktig fråga på ett föräldraforum på nätet. Fanns det någon som hade testat femminutersmetoden? Som ville berätta hur det gick när de lärde barnet att somna själv på kvällen (och därmed somna om själv under nattens gång, det hänger ihop).
Sedan lämnade jag datorn några timmar. Och vilka timmar! Tillbaka möttes jag av en syn som jag aldrig hade kunnat drömma om: En överfull inkorg med arga, ja hätska mejl (från människor som sade sig stå för mjuka värderingar). Som om jag hade bett om råd att aga mitt barn, ”Vad är bäst? Batong eller kätting?”
Vi provade sömnmetoden ändå och jag blev metodfrälst. Vi började till och med sova så bra om nätterna att jag mörkade det i mammagruppen för att inte förstöra stämningen. Det var ju lätt som en plätt! Tänk om folk bara fattade! Så där satt jag på mina höga, utvilade hästar ett
bra tag.
Sedan kom barn nummer två, och tvärsäkerheten försvann. Nu har vi varken ork, tid eller lust att ta tag i några manualer utan kör Tombolametoden: Olika varje gång. Ibland ”läsa bok” (=äta pekbok), ibland sjunga 16 visor komma upp sjunga 16 visor igen komma upp. Ibland leka sig trött och somna innan hon ens nuddar kudden. Och jag tänker att det är så synd att folk är så metodstressade idag. Jag vet familjer som lägger sig i en stor hög på madrasser på golvet och det
funkar jättebra för dem. Ändå ser man den där skamsna blicken när de
säger att de ”Inte har tagit tag i sömnen ännu”. Varför skulle de?
Femminutersmetoden är varken barnmisshandel eller någon nödvändighet. För vissa familjer går det som smort, för andra blir det bara jobbigt. Själv har jag slutat tro på metoder som allena saliggörande. Det gör att jag trots allt sover bättre om våra ånyo sönderhackade nätter.