Prylar och udda mat nya föräldrastatusen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-01-25
Åsa Erlandson om hur konstig mat plötsligt smäller högre än bra betyg
En dagistjej, max 3 år, frågade vad vår barnvagn heter. Av det drar jag följande slutsats: Antingen har hon föräldrar som hittar på personligheter till vardagliga ting. Eller så har hon föräldrar som älskar ting.
Något har helt klart hänt. Medan våra egna föräldrar skröt om barnens fina betyg och goda uppfostran, är det helt ute idag. Nu är i stället rätt prylar, avancerad mat och udda intressen hos barnen högsta föräldrastatus.
Så här låter det i lekparken: ”Vår Tindra vill absolut inte ha chips till fredagsmyset, hon äter bara makadaminötter. Jättesvårt att få tag på, men vad gör man?”
”Felix vill inte börja i fotboll som alla andra, utan vattenpolo! Vi har ingen aning om vart det kommer ifrån. Fast det så klart, han har alltid varit en sådan liten personlighet.”
Det största Sign of the Times är prylpaniken som börjar med barnvagnsradio monterad på handtaget och slutar med bekymmer som om det verkligen går att ha röd filt från Lexington till babyn i vagnen när man själv bär rosa jacka? Eller blir det jättefult och skär sig? Ja, det är ett autentiskt exempel.
Den här diskussionstråden på internet kommer för evigt toppa mitt bizarroarkiv (tillsammans med tråden ”Hjälp! Min femåring råkade döda en kyckling”):
”Jag ser titt som tätt i olika trådar att folk har någon av Bugaboovagnarna. Därför tänkte jag att vi kunde samlas här och vara lyckliga tillsammans.”
En entusiastisk barnvagnsonanist – som likt sina hundratals medsystrar ”vill ha det bästa för sitt barn” – svarar och föreslår att de ska börja hälsa på varandra på stan: ”Man vänder sig om för att titta liksom. Jag sitter jämt i bilen och spanar.”
Det är sådant här som gör att jag redan nu vet vad som ska stå på min gravsten: ”Mänsklighet – jag förstod dig aldrig.”
(För er som inte vet: En Bugaboo kostar omkring 10 000 kronor. Själva ordet är holländska och betyder ”Lycklig och lurad”.)
Själv tackade jag snällt för det lilla Gant-setet som vi fick när vår pojke var nyfödd och frågade aningslöst efter kvittot ”ifall det inte var rätt storlek”. Sedan kunde jag lösa in 1 200 kronor på NK och starta ett bosparkonto. Något säger mig att sonen en vacker dag inte kommer att skälla ut mig.