De gjorde skillnad 2009
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2009-12-15
Möt tre hjältar som gjorde skillnad för miljön under 2009
Just nu pågår FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn.
På agendan står minskade utsläpp över hela jorden.
Men det går att förändra världen även på det lilla planet.
Aftonbladet har träffat tre svenskar som alla dragit sitt strå till stacken för miljön och för sina medmänniskor.
Ann, 47, fick ett helt köpcentrum att sluta använda plastkassar
Varje vuxen svensk använder cirka 300 plastpåsar per år.
Endast en av 200 återanvänds.
Skrämmande siffror tyckte Ann Werner och fick hela Strömpilens köpcentrum att börja med tygkassar.
Det startade med en tidningsartikel i DN för två år sedan. När Ann Werner läste om den engelska eldsjälen Rebecca Hoskins kände hon direkt att ”det här ska vi göra”. Naturfotografen Hoskins reste till Stilla havet och fick en chock när hon såg hur förorenat det var – av plastpåsar. Väl hemma lyckades hon övertyga alla affärer i hemstaden Modbury att
sluta med plastpåsar. Ann, till vardags centrumledare på köpcentret Strömpilen i Umeå, behövde inte många timmar på sig att för att få butiksschefer och koncernledningar att haka på hennes nya idé: Förvandla Strömpilen till en handelsplats utan plastpåsar.
– Alla var jättepositiva och köpte konceptet rakt av, säger Ann.
Fick experthjälp
Sedan den 11 oktober förra året går det inte att få tag på en enda plastpåse i Strömpilens detaljhandelsbutiker. I stället får de kunder som inte har med sig egna väskor köpa en flergångsväska av tyg eller en ekologisk papperskasse att bära sina varor i. Materialen är mycket noga utvalda.
– Det finns mängder av olika miljömärkningar och de är svåra att förstå sig på. Att en påse är nedbrytningsbar kan till exempel betyda att den fragmenteras, men inte nödvändigtvis att plasten försvinner. För att hitta det mest miljövänliga alternativet tog vi hjälp av oberoende experter.
Minskat utsläpp
Papperskassarna – ”Vi har det enda Systembolag i Sverige som använder papperskassar” – finns i tre olika storlekar och kostar 4, 3 och 2 kronor. Tygkassen kostar 33 kronor. Just att man börjat ta betalt för engångskassarna utgör den största förändringen, enligt Ann.
Den totala mängden påsar har minskat med 78 procent. Det betyder i siffror 130 000 färre påsar eller 14, 1 ton mindre utsläpp av koldioxid – i månaden.
Överskottet doneras
Överskottet av försäljningen har hittills gått till Naturskyddsföreningen och framöver är det tänkt att pengarna ska doneras till olika typer av miljöforskning.
Strömpilens imagevärde har förstås skjutit rakt upp i toppen. Men det är svårt att säga vad det betyder i kronor.
– Vi har fått fler besök och högre snittköp. Om det är kopplat till slopandet av plastpåsarna är svårt att säga.
Vad blir nästa projekt?
— Jag tänker att nästa steg skulle kunna vara att uppmuntra kollektiv transport hit liksom en kollektiv hemkörning av varor, säger Ann.
Hidayet, 37, driver ett företag som levererar vårdtimmar
Hidayet Tercan brinner för att hjälpa utsatta människor och har vunnit flera priser för sitt samhällsarbete.
Ett upprörande tv-inslag fick henne att dra igång Zemrete vårdbemanning.
På knappt två år har företaget knutit till sig över 300 specialister.
Hidayet Tercan trodde knappt det var sant när hon såg tv-inslaget om den gamle mannen på vårdhemmet. Han som tvingades välja mellan ett halvt ägg varje dag eller ett helt varannan. När hon en tid senare hörde talas om cancerpatienten som inte fick lämna prover på ett halvår ställde hon sig den frågan: Vad kan jag göra?
– Jag kunde bara inte släppa tanken på hur det i ett land som Sverige kan gå till på det viset. Eftersom jag alltid jobbat med samhällsfrågor var steget till handling inte så långt.
Så kom det sig att Zemrete såg dagens ljus för snart två år sedan. Företaget förmedlar bland annat sjuksköterskor, läkare och undersköterskor till såväl sjukhus som kommunala och privata vårdgivare. Stor vikt läggs vid att hitta rätt man för rätt uppdrag, betonar Hidayet, som redan knutit 300 specialister till sig.
”Svarar inte ens”
– Det händer att folk skriver i sin ansökan att de vill ha si eller så mycket betalt för att ta jobbet. Jag svarar dem inte ens. Vi tar aldrig in någon som bara ser det här som sitt jobb.
– En ödmjuk människosyn hos vårdgivaren är A och O. Människor som inte fått en konkret medicinsk vård kan ändå känna sig vårdade tack vare att de blivit väl bemötta.
Mamma Zemrete – företaget bär hennes namn – är förebilden.
Familjen Tercan kom som flyktingar till Sverige från turkiska Kurdistan när Hidayet var 18 år. Pappan var död sedan flera år.
– Mamma uppfostrade mig och mina åtta syskon helt själv och gav oss fantastiska förutsättningar. Det är från henne jag fått mitt entreprenörskap, berättar hon.
Får kickar
Hidayet jobbar alla veckans dagar. Hon lever med sitt jobb och drivs av att kunna hjälpa utsatta människor. Utan sitt engagemang skulle hon må fysiskt dåligt, säger hon. Samtidigt kan det ibland kännas som att ”hjärtat väger 100 kilo”.
– Visst, jag kan ätas upp av allt tungt arbete då och då, men vilka kickar det ger också!
Vad är receptet bakom Zemretes framgång?
– Känner man starkt för det man gör så lyckas man. Jag gör det här för att jag verkligen vill. När man själv haft svårigheter i livet tänker man inte att andra ska ta ansvar utan agerar själv. Men, om jag är organisatören så är det vårdgivarna där ute som gör det verkliga jobbet.
Stefan, 40, anställde en kock att tillaga ätlig mat som annars skulle slängts bort
Miljardbelopp går till spillo varje år när livmedelsbutikerna rensar i mathyllorna.
Det handlar om mat med små skönhetsfel eller kort tid kvar till bäst före-datum, men som håller högsta kvalitet.
ICA-handlaren Stefan Billing tröttnade på slöseriet och anställde en kock.
Nu serveras 300 luncher per dag i hans butik i Lund — tillagade av ”svinn”.
Våren 2007 gick Stefan Billing och hans kollegor igenom ”hanteringssvinnet” i butiken. Det är varor de själva plockar bort för att göra det mer attraktivt för kunden i hyllorna. Ett kantstött äpple, köttfärs som går ut samma dag, en ihopklämd förpackning grädde. Kort därefter satt Stefan vid middagsbordet och pratade med sin fru när hon utbrast: ”Vi anställer en kock och gör luncher av svinnet”.
Så föddes projektet ”Resurskocken”. All maten lagas från grunden och helt utan tillsatser i butiken på förmiddagarna. Kunden pekar i disken och mixar ihop sin egen tallrik. Där serveras allt från lasagne, till pannbiffar och viltskav och en rätt kostar inte mer än 45 kronor. Och det mesta går åt. I närområdet ligger flera stora företag och högskolor vilka ger många hungriga magar.
Konceptet sprids
– Utöver att täcka omkostnaderna är det viktigaste att vi säljer maten. Tar vi ut mer måste vi slänga mat och det är ju precis det vi inte vill, säger Stefan.
Reaktionerna hos kunderna har bara varit positiva och nu sprids koncepetet vidare till andra butiker.
Egen tillverkning
– Jag vet två kollegor i Malmö som kör liknande grejer. Ju fler som hoppar på desto bättre!
Inom kort kommer Stefan och hans team att dra igång med egen tillverkning av korv och buljonger i butiken.
Vad är ditt eget förhållande till mat?
– För mig fyller den inte minst en stor social funktion. Att äta en god middag med sina vänner och verkligen ta sig tid att njuta. Det uppskattar jag mycket.