”Vi fann varandra genom ’Ensam mamma söker’”

Nu tar syskonen Nina och Greger igen åren utan varandra

helskärm

Tredje gången gillt, tänkte Greger när han såg sin syster Nina i tv-serien ”Ensam mamma söker”. Han tog kontakt med henne igen och den här gången var hon redo. Nu längtade de båda ensambarnen efter syskonskapet.

– Vi har helt olika uppväxter, faktiskt heller inga egentliga blodsband, men vi är halvsyskon. Och den här gången släpper vi inte taget!

helskärm

För tre år sedan kollapsade Nina Jingebrant. Hon var utarbetad och deprimerad och fick diagnosen adhd. Det var då, 26 år gammal, som hon för första gången började förstå hur allt hängde ihop.

– Psykologen jag gick hos hjälpte mig att nysta upp min barndom och uppväxt och pusselbitarna föll äntligen på plats. Det kom att förändra min syn på livet.

Under många år hade Nina fört krig mot omvärlden. Hennes adhd-handikapp, som hon då inte kände till, gjorde det svårt att knyta an till andra människor. Att behålla en relation en längre tid var omöjligt.

– Jag såg allt i svart och vitt. Jag hade svårt att ta kritik och blev rasande svartsjuk, arg och fick ångest.

I botten fanns också den lilla trasiga flickan som i alla år hade kämpat för att hennes pappa skulle se henne.

Adopterades från Indien

Men vi tar det från början. Nina föddes i Madras i Indien. När hon var ett halvår gammal adopterades hon av sina svenska föräldrar och växte upp som enda barnet i familjen i en lägenhet i Huvudsta. Hon visste ingenting om att hon hade en sex år äldre halvbror, bara på andra sidan stan.

– Jag minns barndomen som ljus och utan bekymmer. Jag älskade mina föräldrar, som man gör som barn, och de älskade mig så mycket att jag nästan blev satt på piedestal.

Men när Nina var tio år skilde sig föräldrarna. Hemma hos mamma fanns fortfarande tryggheten, men hon såg allt mindre av sin pappa. Ninas värld rasade.

– Pappa och jag sågs bara sporadiskt. Jag upplevde det som att han övergav mig. Det var förvirrande. Jag förstod verkligen inte vad som hade hänt, vad jag hade gjort för ont för att bli övergiven. Jag grät mig till sömns av saknad.

Vad hon inte visste var att hon hade en storebror som brydde sig om henne. Greger.

Gregers mamma berättade

Greger Svelin har en egen historia. Han växte upp med sin mamma och en styvfar. Liksom Nina var han enda barnet. Hans egen pappa, som också är Ninas pappa, var helt frånvarande under Gregers uppväxt.

Skillnaden var att Gregers mamma var mycket öppen och redan från början berättade att han hade fått en halvsyster. Han var sex år när hans pappa och pappans fru adopterade Nina.

– Jag hade en bra uppväxt. Min styvfar fanns alltid där för mig, han känns som min pappa. Visst funderade jag ofta på hur min egen pappa var. Jag grubblade mycket och fantiserade om att han var världens starkaste man och sånt, berättar Greger.

– Men jag lärde mig ju cykla utan honom, jag lärde mig spela fotboll utan honom...

Nyfiken på sin syster

Ändå fanns det en kraft som drev Greger att söka upp sin biologiska pappa. När han var 18 år tog han mod till sig och ringde.

– Första gången jag kom dit var Nina där. Hon var bara liten då och förstod inte vad som var på gång. Ingen sa något. Sedan höll jag och pappa kontakt under ett års tid, men det var alltid jag som ringde. Till sist tröttnade jag på att ha en envägskommunikation.

Men nyfikenheten och ömheten han kände för lillasyster Nina släppte inte.

– Jag hade lite kontakt med min farmor och av henne fick jag ibland höra om Nina. Jag stod inte ut med att veta att Ninas relation till vår pappa var så komplicerad. Därför bestämde jag mig för att söka upp henne och berätta vem jag var. En av mina kompisar bodde i närheten av Nina så jag hade haft lite koll på henne på avstånd.

Greger dök upp

Så en dag när Nina lekte på lekplatsen hemma i bostadsområdet med sina kompisar, kom en äldre kille fram till henne. Det var hennes första ensamma möte med Greger.

– Jag minns att jag blev väldigt stolt. Jag fick en storebror att skryta med och berätta om för kompisarna i skolan. Men jag fattade nog ändå inte riktigt hur det hela hängde ihop, säger Nina.

Det blev inga fler möten just då. Det gick drygt tio år innan Greger hörde av sig till Nina igen men då var det inte rätt tillfälle. Så här i efterhand förstår hon att hon precis stod på kanten att falla ner i det som kulminerade i hennes livskris, den totala kollapsen.

Men när Greger såg Nina i ”Ensam mamma söker” i höstas så gjorde han ett nytt försök att kontakta henne. Tredje gången gillt. Den här gången var tiden inne. Nina var redo och längtade efter att lära känna sin bror.

– Vi har ju helt olika uppväxter, inga egentliga blodsband, men ändå mycket gemensamt. Jag har äntligen fått min syster, säger Greger.

Släpper inte taget

Nu har de haft nära kontakt i knappt ett halvår och de träffas ofta och bara pratar och pratar.

– Vi har mycket att ta igen. Den här gången släpper vi inte taget! säger Greger kärleksfullt.

I dag har Greger och frun Carola själv två barn, Erik som är fem och Evelina som är ett år. Han har släktforskat och bland annat hittat släktingar i Norrland som han och Nina planerar att hälsa på, förhoppningsvis redan till sommaren.

– Jag har svurit en ed för mig själv att aldrig lämna mina barn. De ska inte behöva uppleva samma sak som jag gjort. Papparollen är den viktigaste för mig. Familjen är viktig för mig.

Fick en egoboost

Efter många jobbiga år har Nina hittat en inre styrka, en egen kraft som får henne att se tillbaka på sitt liv med en helt ny förståelse.

– Att mina föräldrar skilde sig har haft en otrolig inverkan på mitt liv. Jag förstod inte tidigare hur mycket min upplevelse av det som hände påverkade mig. Min kamp för att få bekräftelse av min pappa har gjort mig beroende av att känna mig omtyckt. Det har skadat mig oerhört i mitt sätt att vara gentemot vänner och i kärlek, berättar hon.

– Det är först nu som jag känner mig vuxen att stå på egna ben. Jag har äntligen fått en självkänsla.

Och att vara med i ”Ensam mamma söker” gav Nina en skön egoboost.

– Det är det häftigaste jag gjort. Min terapi hade lett in mig på rätt väg och tv-serien fick mig att ta steget fullt ut ocht bli vuxen. Den gjorde mig stark. Jag har aldrig fått så mycket uppmärksamhet. Jag var i sjunde himlen! Det är lätt att man glömmer bort sig själv som ensamstående mamma. Jag är ganska blyg av mig så det kändes fantastiskt att få vara med, att våga chansa! säger Nina och ler åt minnet.

Ny svägerska

Det blev ingen ny kärleksrelation den här gången heller. Men det blev en relation som båda hoppas ska hålla livet ut – den mellan syster och bror. När båda ensambarnen nu träffas och lägger ihop sina familjer har de plötsligt en alldeles egen försvarlig skara släkt. Barnen har fått kusiner, en morbror och en faster. Gregers fru och Nina har blivit svägerskor och dessutom bästa vänner.

– Det känns jättefint för mig och viktigt för min dotter att ha fått en större familj. Hon är ju också enda barnet, säger Nina.

För historien upprepar sig. Ninas dotter växer också upp utan sin pappa.

– Hellre ingen pappa alls än en som kommer och går utan att man vet när han ska dyka upp nästa gång, resonerar Nina med eget facit i hand.

– Men min högsta önskan är att lyckas med en stadig relation, en man som funkar med min dotter, så att hon kan växa upp i en trygg miljö. Och helst få ett syskon.