”Min lärare var en langare”
Åsa Erlandson om faran med att köpa ut alkohol till tonåringar
På Valborg är det vanligt att många tonåringar dricker sig fulla för första gången. På Valborg är det också vanligt att annars hederliga vuxna blir kriminella för första gången. Bara för att de är så fega att de inte vågar säga nej. Eller bara allmänt dumma i huvudet.
Som min lärare. Han var en langare och gömde sig bakom hittepå–argumentet ”då får ni ett avslappnat förhållande till alkohol”. Det fick vi inte alls. Vi fick bara en riktig bläcka – och noll respekt för honom. Första gången det hände var inför Valborg då någon klasskompis suckade över att hans falskleg inte funkade på Systemet. Då erbjöd sig läraren (självmant!) och vips skickades en lista runt i klassen och beställningar togs upp. Vi trodde givetvis att det var ett bisarrt skämt, ända tills vi stod där på lärarnas parkering och lastade ur ölback efter ölback.
En gång frågade jag honom varför. Varför riskerar du din egen yrkeskarriär och våra liv (vad som helst kan hända på tonårsfyllan) med att köpa ut? Då kom nästa hittepå–argument: ”Gör inte jag det, gör någon annan det”. Fan heller. Jag hade i alla fall ingen annan, storasyrran vägrade och om jag frågade mina föräldrar skulle de tro att jag – redan var full. Faktum är att det inte alls är självklart att vända sig till någon annan, många drar sig för att kontakta ett slemmo utanför Systemet eller deala med en blanksliten skinnjacka som står nere i hamnen och säljer.
Under alla år har jag undrat exakt hur vår lärare ”tänkte” utan att komma fram till något. Sade jag förresten att vi även blev hembjudna till honom för att brygg elefantöl i en gigantisk damejeanne i källaren? Då är det lättare att förstå föräldrar som tampas med en kulspruteeld av tonårsargument hemma i hallen när ”alla andra får” och du börjar ge med dig eftersom det, trots allt, vore bättre om du själv tog hand om det hela och åtminstone fick lite koll. Men även det är en lögn. Något man intalar sig för att stilla sitt oförtjänt dåliga samvete. En langande förälder släpper ut anden ur flaskan för ett lulligt barn blir snabbt ett fullt barn. Man ska inte inbilla sig att det tar stopp efter den där halva flaskan som man kom överens om.
Tvärtom.
Och värst av allt: Lika glad som barnet blir just då när du lämnar över den lila plastpåsen, lika besviken blir han eller hon efteråt.