”Ingen som är kär ska behöva förklara sig”
Åsa Erlandson: Feta kvinnor är ett absolut tabu
”Va! Gillar du långa män? Varför då?”
”Va! Gillar du bystiga kvinnor? Vad sjukt.”
”Va! Gillar du muskler? Är det en fetisch?”
Nä. Så låter det naturligtvis inte. Det är helt okej att dras till långa/bystiga/muskulösa män och kvinnor. Och en hel massa andra egenskaper. Men människor som Gunnar Holma, som gillar storvuxna tjejer, måste ständigt förklara sig. Varför är det så?
Jo, för att fetma är tabu och feta kvinnor ett absolut tabu. Det är till exempel ingen slump att det finns en svensk BBW–klubb (big beautiful woman), men ingen BBM (big beautiful man). Feta män får passera, de kanske inte toppar sexigastlistan men deras fruar slipper åtminstone idiotförklaras av sin äcklade omgivning. Det är heller ingen slump att TBW–klubbar (thin beautiful woman) inte existerar för det är ju normen. Självklarheten. Så alla kvinnor ska se ut – och det alla män ska gilla.
Gunnar Holma däremot, som startat den första svenska klubben för män som gillar stora kvinnor, har fått vänja sig vid en störtskur av teorier om sig själv:
* Det Freudianska spåret. Det måste vara något med hans mamma. (Som kanske inte alls är överviktig, om detta vet vi inget.)
* Det osäkra spåret. Han har svårt att få tjejer och får nöja sig med dem som alla andra ratar.
* Det sjuka spåret. Det måste vara en perversion.
Till skillnad från alla oss andra, måste hans kärlek ständigt försvaras. Och jag känner bara att skit i det, det spelar ingen roll, vi har inte med det att göra. Alla söker vi något i vår partner och ganska ofta kompletterar vi varandra: Den blyge dras till pratkvarnen och nörden till den som stod i rökrutan hela skoltiden. Det är inte så jäkla konstigt egentligen.
Ingen som är kär ska behöva förklara sig.
Det kanske inte ens finns någon förklaring till varför Gunnar Holma och resten av männen i hans gäng funkar som de gör. Tänk om de bara har hittat den stora kärleken.