Kaffe – och en god sak
Publicerad 2014-02-07
Hemlösa Malik: ”Betyder mycket att få komma in och värma sig en stund”
Köp en – och betala för två.
Bjudkaffe är den nya trenden inom välgörenhet.
Men hjälper det utsatta människor – eller är det bara ett sätt för den lattesörplande medelklassen att känna sig fin?
Ute på hektiska Drottninggatan i Stockholm skyndar människor förbi i sina dunjackor, andra tar sig fram i lappade och lagade kläder som knappt skyddar mot kylan alls.
När jag öppnar dörren till lilla kafé Esaias är det bokstavligen att komma in i värmen. Kaféägaren Joel Wredlert skiner upp och ropar ”Hej, välkommen!” över den dundrade kaffemaskinen, som om vi setts förut.
Ny välgörenhet
Men det har vi inte. Jag är här för att köpa en bjudkaffe och testa en ny form av välgörenhet som innebär att man betalar för en extra kopp som en främmande människa som inte har råd kan hämta ut.
Tankarna snurrar. Är kaffe verkligen det de hemlösa behöver? Här kostar en kopp 30 spänn, finns det inte bättre saker att lägga pengarna på?
Skeptisk ställer jag mig vid disken och beställer en ”suspended coffee”, som fenomenet kallas. För ett världsomspännande fenomen har det blivit, det som startade för över 100 år sedan i italienska Neapel. Ifjol kom ”bjudkaffe” till Sverige och blev till och med ett av Språkrådets nyord.
– Det är ju helt perfekt!
Jag träffar Malik som snart ska flytta från gatan till en husvagn, och han skingrar mina tvivel.
– Kaffe är jätteviktigt för mig, särskilt på morgonen. Och det betyder mycket att bara få komma in och sätta sig en stund, säger han.
Värma sig – och ladda mobilen
När vinden biter i kinderna är det svårt att fördriva glappet mellan att dagverksamheten för hemlösa stänger och natthärbärget öppnar, förklarar Malik.
Det är också guld värt att få låna eluttaget och ladda mobilen, så att socialsekreteraren kan ringa.
Och ju mer jag lyssnar på honom och hans vänner, desto mer övertygad blir jag. De talar om behovet att få känna gemenskap, minska rädslan som finns hos båda parter och så ett frö till att hjälpa utsatta på fler sätt.
Varumärkesexperten håller med. Johan Ekelin jobbar på LynxEye och enligt honom kan välgörenhet ge fler kunder, nöjd personal och klirr i kassan. Bara det görs med hjärtat.
– Om det blir uppenbart att man fiskar efter kunder kan det bli motsatt effekt. Men när det ligger tio bra kaffeställen på rad, kan det här vara det som fäller avgörandet, säger han.
Okej, okej. Jag langar jag upp 60 kronor på kafédisken och får en kopp kaffe och en siffra på griffeltavlan, för det är där som personalen håller koll på hur många bjudkaffe som finns innestående. Jag blir gäst nummer 72 som köper en ”suspended coffee”.
– Jag var nummer åtta! utbrister Mary Lee Copeland från en kaféstol bakom mig.
Hon är stammis från USA, sitter ofta här och älskar idén.
– Kaffe är socialt, särskilt här i Sverige. Folk dricker så mycket crap coffee men en bra kopp lugnar och jag är övertygad om att världen skulle se bättre ut om det serverades bättre kvalitet på fängelserna, säger hon.
”För mig är alla gäster”
Fortfarande är det få som känner till bjudkaffe, eller pausat kaffe som det också kallas, och Joel Wredlert på kafé Esaias har fler som köper än som hämtar ut. Lugna stunder händer det därför att personalen går ut med fyllda pappmuggar åt förvånade hemlösa på gatan utanför. Joel Wredlert vill få hjälp att sprida ordet.
Hur ska de våga gå in på det här trendiga fiket? Det var knappt att jag gjorde det.
– Förhoppningen är att få snurr på det så att det blir naturligt att komma in och hämta ut kaffet. För mig är alla gäster, oavsett om de sovit på gatan natten innan, säger han.
Är det också ett sätt att tjäna pengar?
– Det är inte drivkraften, utan att gäster kan hjälpa varandra. Det finns många samhällsproblem men vi sysslar med kaffe. Om det då finns något som vi kan bidra med, är det vackert så, säger han.