Belinda: Hånglar du och Ari mycket? Märtha Louise: Ja!

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-10-04

Hon är den norska prinsessan som dumpade sin titel när hon gifte sig med den norske författare Ari Behn. Hennes lillebror, tronföljaren Haakon, är gift med en före detta rejvpartande småbarnsmamma. Själv har hon påstått sig kunna tala med både änglar och hästar vilket skapade stort rabalder hemma i Norge.

Märtha Louise vill helst prata om sin nya sagobok. Men det blir så mycket roligare för alla om hon berättar om sina skrikiga ungar, Idol-mobbning, sitt hångel och hur hon hatade att vara prinsessa.

Jag tänker underbart, en galen prinsessa, vad kul, men det råder en tyst överenskommelse: Inte ett ord om det där. Jag tänker följa dealen eftersom det är så mycket annat jag vill veta. Nu sitter hon framför mig tillsammans med sin personliga sekreterare. Prydligt klädd, artig, med sin egenskrivna sagobok ”Varför prinsar och prinsessor inte har krona på huvudet” framför sig på bordet. Jag noterar hennes högklackade guldskor med öppen tå som sticker fram under bordet.

Min dotter gillar böcker om prinsessor. Men många prinsessagor är så sunkiga. Tjejen sitter bara där och väntar på prinsen.

– Ja, de är gammeldags prinsessor men om ditt barn är i prinsessperioden så ska du bejaka det.

Men jag har hittat en bra bok, ”Så gör prinsessor”. Om en prinsessa som slåss mot drakar och spelar ishockey.

– Ja! Den har vi hemma. Den läser vi nästan varje kväll.

Din bok handlar om lille prins Olav som tvingas sitta still på tronen och inte får smutsa ner sin krona. Det är lite sorgligt och jag kan inte låta bli att tänka på din uppväxt. Mycket finkläder som sticker, putsade skor och sitta still i kyrkan?

– Jag hatade det! När vi är barn har vi ju alla en dröm om att vi blev förväxlade på BB, egentligen är vi prinsessor och snart kommer mor och far och hämtar oss. Min dröm var det motsatta. En dag skulle min helt normala mor och far komma.

Pappa bilförsäljaren?

– Ja, haha. Och jag var länge en pojkflicka. Jag hade kort hår och hatade kjolar. Men mamma och pappa har varit bra på att min bror och jag ska få utrymme att utveckla oss själva. Min mor är kämpesportig och har var aldrig rädd när vi klättrade i träd. Jag hade alltid fläskläpp när vi stod på sjuttonde maj och skulle vinka.

Men trycket måste vara ganska stort på en kunglig tjej. När vi andra krisar eller gör fel, kan vi göra det i fred. Det kan inte du?

– Det påminner nog väldigt mycket om att bo i en liten by. Där alla känner alla. Där man blir dömd om man blir gravid utan att man vill och alla skvallrar om det bakom ryggen eller där hela familjen kan vända sig mot en för att man väljer fel person eller jobb. Det finns liknande element i blickarna och snacket bakom ryggen.

Du är precis som jag, småbarnsmorsa med karriär. Har du tusen barnflickor?

På höstpromenad med familjen.

– Alla tror det men nej. Lite hjälp ibland bara. Jag bor i ett vanligt hus, i ett område som inte alls är ett fashionabelt område, våra barn går på dagis och jag går till affären flera gånger i veckan. Det är fint att kunna laga mat och baka bröd själv. När jag var barn fick jag vara med i köket med mina föräldrar och nu ser jag hur viktigt det är för mina barn att vara med när jag bakar. De älskar det, det är en sådan magisk process att baka eller hur?

Jag kan inte baka.

– Att göra det från grunden, från förpackningen till att det är ett bröd som jäser och blir dubbelt så stort. Magiskt!

Vem är strängast mot barnen, Ari eller du?

– Jag!

Nämn några regler du har hemma.

– Att barnen inte ska se på Disneykanalerna precis innan de ska lägga sig. Ingen teve på morgnarna före dagis.

Oj, ingen teve på morgnarna alltså.

– Nej, det är inget fel i sig! Det är bara våra regler. Men det är därför att det är viktigt att man ska lyssna på sig själv. Jag födde mitt andra barn hemma och det var fantastisk men det betyder inte att jag tycker att alla ska göra det. Jag är lite rädd att säga att det där ska man inte göra och så här ska man göra.

Föräldrar i dag är rädda för att göra fel. Vi vill vara perfekta, inte mammor och pappor med skrikande barn i mataffären. Känner du den pressen också?

– Jag skulle handla efter dagis en gång. Jag hade båda barnen med mig, den ena satt i trappan till affären och skrek och den andre satt i vagnen och skrek. Sedan fick jag ta en under armen och den andra i vagnen skrikande plus att jag hade matkorgen och gå runt så i hela affären. Alla tittade men då kom det fram en person och sa att ”det är så skönt att se att du har det likadant”. Som om mina barn skulle vara bättre för att de är mina ...haha ...

Lider du också av sömnbrist?

– Vår ena sover inte så bra på natten, så – ja!

Är du feminist?

– Jag tror inte det. Feminist är ett så belastat ord. I Norge i alla fall.

Jag var med och gjorde Fittstim.

– Haha, det är väldigt bra! Haha ... Ja, men både i Norge och Sverige är kvinnor så individualistiska och vi jobbar och är jämställda och har samma lön.

Vi har inte lika lön för samma jobb här.

– Det är inte riktigt helt så i Norge heller, bryter Märtha Louises sekreterare in med en menande blick på Märtha Louise.

Ari och du ser kära ut på bild tycker jag. Är ni det?

– Mm.

Hånglar ni mycket?

– Ja!

I Sverige har vi just nu en debatt om hur elak man kan vara i medierna och i bloggar. Hur ser du på medieklimatet?

– Jag har ju upplevt det där mycket hela tiden. Vad som är verklighet och var som är realityteve suddas ut. Pressen följer också med i det. Vi lever i en fiktiv verklighet i medierna.

Här har vi ett teveprogram, Idol, som till och från kritiseras för att det lär barn att det är okej att mobba dem som inte kan sjunga.

– Vi har Idol också. Vi har en kampanj i Norge mot mobbning i skolan men samtidigt håller vi på i medierna som vi gör. Det hänger inte ihop. Vi utreder mobbning i skolan men sedan är vi vuxna extremt dåliga förebilder. Vi människor är fega. Vi hittar gärna något elakt hos varandra för att må bättre själva. Det är falskt.

Var alla dina väninnor kära i din brorsa Haakon när ni växte upp?

– Nä?

Jag tycker han är söt.

– Hahahaha!

Monarkin känns som en saga som vi skattebetalare finansierar. Är inte det orättvist?

– Att bara få en krona placerad på huvudet, det är jobbigt men också en fin gåva.

Men ska det finansieras med skattepengar?

Nu hoppar sekreteraren in igen och säger lite surt att man ju betalar för en statsminister eller president också. Då kontrar jag med att en sådan är folkvald. Sekreteraren ger sig inte och menar att från början var ju kungen det också. Jag vänder mig till Märtha Louise igen.

Din sekreterare är på hugget här. Men vad tycker du?

– Med kungafamilj blir ett land mer profilerat i i utlandet. Ingen vet vad presidenten i Finland heter i samma utsträckning som kungen i Norge. Den uppmärksamheten blir bra. Sedan kan vi diskutera om det är riktigt eller inte men som land får vi mer uppmärksamhet i utlandet.

Ert kungahus verkar i alla fall vara lite mer rock’n’roll än vårt. Kan inte ni byta land ett år?

– Haha! Men så här, i Norge har vi ingen adel. Det är kungahuset och sedan folket. Klassamhället är inte lika stort i Norge som i Sverige och Danmark. Vi gick på kommunala dagis och skolor. Jag har vänner med massor av pengar och vänner utan pengar. Jag har vänner som inte vet hur de ska få mat till nästa vecka och vänner som klarar sig väldigt bra. Men om jag bodde i Sverige i ett år, vad skulle jag skriva för böcker då tycker du?

En vuxenroman?

– Nej, jag förstår mig inte på vuxna. De är så dömande och falska, antingen är de övertrevliga eller inte trevliga alls mot mig.

Kan du hälsa Haakon från mig?

– Jaja.