”Man har privatliv även om man inte är vuxen”

Tonårspanelen tycker till om föräldrar

De är överens: Föräldrar tjatar väldigt ofta. Om det mesta.

Men Liv Mellstrand, Sebastian Lindén och Harriet Smille Eklås, alla 13 år, vet ju.

Deras föräldrar tjatar för att de bryr sig.

Wendelas tonårspanel har en sommar i ryggen. De är nu tillbaka i skolans korridorer och har nyss avslutat en snabblunch i skolans matsal, där det är mycket stojigt. Du får parera för att inte få en matbricka i ryggen.

Bland bibliotekets böcker är det lugnare och det märks snabbt att skolan är ett ämne som leder till diskussioner där hemma.

Sebastian: – Det är jobbigt när jag är inne i något och pappa tjatar om att ”du måste göra läxorna”. Jag säger ”sen”, men han tror inte att jag kommer göra dem sen. Han litar inte på mig.

Han bråkar mest med sina föräldrar om smågrejer.

– En liten grej kan sluta med att jag slår i dörren. Och det är inte alltid bara deras fel. Om jag är hungrig, hamnar jag ofta i konflikter.

Harriet: – Så är det i vår familj också. Vi har lågt blodsocker allihop.

Hon irriterar sig ofta på att föräldrarna frågar för mycket om kompisar.

– ”Hur gammal är hon? Vad heter hon? Var bor hon? Kan jag få hennes nummer?” Jag blir så trött.

Liv: – Vi bråkar mest om hur mitt rum ser ut. De tycker att det är stökigt, men det tycker inte jag. Det kanske bara ligger en tröja på golvet. Då går jag till deras rum och ser hur stökigt DE har. Det har de också ibland. Jag tycker att jag bestämmer i mitt rum och jag har också en gräns för hur stökigt det kan se ut.

”Inte vuxen, inte barn”

Liv, Sebastian och Harriet har precis börjat sjuan. De har tagit klivet från mellanstadiet till högstadiet. Och de är överens om att det är en speciell tid.

Sebastian: – Jag är inte vuxen. Jag är inte barn. Jag är tonåring.

Tjejerna nickar ivrigt.

Harriet: – Du måste få vara tonåring när du är tonåring. Jag är inte vuxen och de får inte ta det personligt när jag slänger ur mig saker. Jag kanske bara är hungrig. Och så är det viktigt att ta vara på de trevliga stunderna.

”Få oss att tänka efter”

De trevliga stunderna, ja. De är överens om att det är som bäst när det är tjatfritt och när de har kul tillsammans med sina föräldrar.

Liv: – Som när man är med vänner.

Sebastian: – Ja, när du känner att de är med dig och inte emot dig.

Vilket tips har ni till överdrivet oroliga föräldrar?

Sebastian: – Få oss att tänka efter i stället för att berätta vad vi gör för fel. Berätta vad vi ska göra. Alltså: kom med en lösning i stället för oro.

Om de har bråkat med kompisar eller när någon annan mår dåligt pratar de gärna med sina föräldrar. Och de uppskattar när föräldrarna själva berättar saker, vad de har gjort på jobbet eller bara vill diskutera nyheter eller annat.

Sebastian: – De borde fråga mer om våra intressen och inte om privatlivet eller vad vi har ätit till skolmat. Det kommer man inte ihåg.

Liv: – I trean kom jag ju hem och berättade allt. Det vill jag inte nu.

Ungefär när gick ni från att prata om allt till att inte göra det?

Harriet: – Kanske i fyran-femman. Då inser man att man hellre pratar med andra, som med vänner.

– Man har ju ett eget privatliv, även om man inte är vuxen.