”Alla slåss om sin del av den rosa kakan”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Pride är viktig. Pride behövs. Inte ens Stockholm är ett gayparadis där alla ler och applåderar två män eller två kvinnor som håller hand, även om många som aldrig provat tycks tro det.

Därför är det desto tråkigare att delar av Pride känns som att vada runt på Kiviks marknad. Bland brända mandlar, marknadsstånd med solglasögon, dyr öl i plastglas och en elektrisk tjur där man kan bli avkastad för en tia, slåss precis alla om sin del av den rosa kakan:
Ett bilmärke (alla som sett en normkritisk bilreklam räcker upp en hand!). En statlig koncern som driver flygplatser (flygplatser?). En webbshop som säljer prylar för den som vill röka, kröka och göka (eftersom det är bögarnas främsta intressen, "höhöhö"). En sexshop som arrangerar kubbspel där man kastar dildos och svarta buttplugs (eftersom det bara är heterosexuella som spelar kubb på vanligt vis, "höhöhö").
 

Kort sagt: Utställare där det är högst oklart på vilket sätt de annars engagerar sig för rörelsen än under fyra hektiska sommardagar per år då det känns chict. Och lukrativt. Kombinerat med utställare som cementerar stereotypen av hbtq–folket som spektakulära sexmonster som
festar i färgglada kläder.
Då har vi inte ens nämnt alla krämare som försöker sko sig på parkens kinky-stämpel och kränger vad smörja som helst bara för att det är utanför normen.
I år är det dessutom valår vilket innebär att partierna har tält i parken och står och berättar hur himla mycket de tycker om hbtq-folket. Alla är där utom den ende som verkligen hade behövt vara det: Göran Hägglund (KD).