”Bäst på pappret är inte alltid bäst”
Åsa Erlandson: Det finns så många myter om barn
Medvetna par som väntar barn köper hus i vecka 8 ”för barnens skull”. Sedan sitter de där med en jättestor, ödslig trädgård och ingen som ringer på dörren. Oh, the irony.
Forskning visar att leken frodas i miljonprogrammen, i stan, i trängseln och i allt det där som föräldrarna flydde ifrån. Barn har det tusen gånger roligare bland loftgångar och gemensamma lekparker än i välansade villaträdgårdar där en ensam jättestudsmatta tronar på tomten.
Generaliserar jag nu? Ja. Samtidigt är etnologen Ella Johanssons studie en tankeställare: Det som på pappret verkar bäst, behöver inte alltid vara bäst. Jag har till exempel en vän som trängde in sig med två barn i en trea i Stockholms innerstad. Innergården var fin, barnen trivdes och det var ett ständigt springande till grannens ungar i trappuppgången. Allt hade varit bra om inte tanken gnagde: ”Borde vi inte skaffa hus?”. Så att barnen fick andas frisk luft, få space och varsitt rum.
Sagt och gjort. Dagisplatser sades upp, lägenheten såldes och flyttlasset gick till ett perfekt litet radhusområde utanför stan. Perfekt, för alla utom dem. ”Jag har aldrig känt mig så ensam”, säger mamman när ämnet kommer på tal. Efter ett halvår gav de upp och flyttade tillbaka till stan. Barnen blev lyckliga igen.
Det finns så många myter om barn och så många romantiserade idéer. Till exempel att om man bara ger dem några hundra kvadratmeter fyllda med gräs och gungor så ska allt lösa sig av sig självt. Barnen ska vakna på morgonen, titta ut genom fönstret och se allt det där gräset och bara kasta sig ut i friska luften och springa omkring stojiga av lycka. De underhåller sig själva, bara det finns nyckelpigor i närheten.
Men så funkar det ju inte riktigt. Många barn tycker det är skittråkigt om de inte har någon kompis att leka med och då spelar alla de där kvadratmetrarna ingen roll. Då går de in igen, eller börjar bråka med sina syskon. Eller tjata på sina föräldrar att styra upp en ”playdejt”, bokade lekstunder med jämnåriga som sitter och ruttnar i en annan villaträdgård.