”Visst gör det ont när kompisknoppar brister”
Åsa Erlandson om vänskap som passerat sitt bäst före-datum
Så är det nytt år och nya förhoppningar igen. Vi människor tror alltid att det ska bli bättre i framtiden, det är ett välkänt psykologiskt fenomen, och på en punkt är jag säker. Vänskapsrelationerna kommer blomstra, för bottenåret 2013 var fullt av plågsamma väninnebryt.
Inte i min egen kompiskrets direkt, jag har redan gått igenom mina värsta stålbad. Men omgivningen drabbades av flera hjärtslitande separationer när vänner gjorde slut med varandra. Så här lät det:
”Jag var den enda som inte blev bjuden på fjällresan. När jag frågade, svarade mina gamla kompisar att jag som ensamstående mamma kanske inte har råd. Hur vet de det?”
”När jag fick barn försvann min bästa vän. Jag försökte ses så ofta det gick men hon drog sig undan och blev nästan bråksökande. Nu hörs vi inte alls.”
”Först blev hon tråkig och ville bara prata om sin familj och inskolningar på dagis. Det kunde jag leva med. Men sedan började pekpinnarna dansa och min kompis förvandlades till elaka svärmor som hela tiden har synpunkter på hur jag lever mitt liv. Jag vill strypa henne.”
Man är 35–40 år gammal, har hängt ihop med sin bästis eller sitt gäng nästan hela livet och vänskapen har överlevt såväl flytten till en annan stad under studietiden, förlovningsringar och barn. Men nu börjar det hacka. Nu går det inte att dölja att vänskapen passerat bäst före-datum. Nu spricker det.
Folk påstår att vi som är i den här åldern har en medelålderskris men jag ser ingen som skaffar sig en 20 år yngre älskare, opererar anknäbb eller börjar med en extremsport. Jag ser bara ledsna väninnor där åldersnojan inte är problemet, utan kompiskrisen. Det är inte bara partner, jobb och bostad som omvärderas mitt i livet, utan även vilka vi umgås med.
Visst gör det ont när kompisknoppar brister men kanske är det lika bra. Ni har kämpat länge och gjort varandra besvikna med inställda luncher, vaga löften om att ”ses i helgen” och till slut tagit en öl på tomgång. Efter att du gått igenom krisfaserna chock, reaktion och bearbetning – ja det är en slags kris man går igenom – kommer nyorientering och det är det fina i kråksången. För eftersom det finns fler som du där ute, är chanserna goda att ni hittar varandra! Det är inte så svårt som det låter och själv har jag med framgång börjat matchmake:a några av mina kompisdumpade vänner.
Låt 2014 firas i (nya) goda vänners lag!