”När började vi tala om white trash–namn?”
Åsa Erlandson fattar inte hur man kan döma någon redan i magen
”Hur kan ni hata era barn så mycket?”
Frågan slungas ut av en mamma på ett föräldraforum. Hon begriper inte
hur man kan döpa sina barn till Kevin, Liam, Cassandra och Melizza.
Själv begriper jag inte hur man kan döma någon redan när den ligger i
magen.
När började vi prata om white trash–namn? Himla med ögonen åt
amerikanskt klingande förnamn och faiblessen för konstiga stavningar?
Och slå fast att framtiden för barn med sådana namn är att antingen att
bli kåkfarare eller bli ensamstående morsa som sitter i en husvagn och
tatuerar sig själv? (Victoria och Daniels dotter undantagen).
Kanske startade det 2009 när Tabita kedjerökte sig genom våra
teverutor. Men till skillnad från komikern Mia Skäringers sympatiska
succéfigur är snacket om wt–namn allt annat än kärleksfullt. För medan
det är tabu att raljera om andra grupper i samhället, är det fritt
fram att spy galla över svensk socialgrupp 3. Det är till och med lite
smart.
Namn är ju inte längre ett namn – utan ett varumärke. Därför väljer
nervösa medelklassföräldrar med hjärnan, oantastliga namn som ”helst
ska funka internationellt”. Medan de inte lika nervösa föräldrarna
väljer med hjärtat, sådana som är fina för just dem. Men sedan släpas
de till Föräldraforumens domstol, får en offentlig rättegång inför den
skränande pöbeln (anonyma kommentatorer) och döms till evigt åtlöje.
Vem tror du att du är, lilla Vanezza? Tror du att du kan dölja din
bakgrund, din Marlboromorsa och din arbetslösa men frånvarande farsa
genom att göra dig till? Nänä. Föräldraforumets inkvisitorer vet
bättre. De vet att det inte går att sminka en gris. Och de blir SÅ
PROVOCERADE.
Jag bryr mig inte om vad folk heter. Man måste vara svagbegåvad själv
om man tror att Liam är dömd att bli kriminell (med den logiken skulle
alla Kevins bli världsberömda skådespelare och mångmiljonärer). Jag
förutsätter att alla föräldrar väljer det bästa de kan tänka sig till
sina barn. Det enda som upprör mig i hela den här debatten är: Hur kan
ni hata ett namn så mycket?