Booosch! Så blir en bebis till i magen

Ronny Olovsson: Ingen drar väl Sagan om storken längre...

helskärm

Det där med blommor och bin.

Ja, eller Storken... Njaäh, Storken-fabeln är väl så daterat mossig att ingen drar den längre, hoppas jag. Men ändå, jag kan undra lite om när och hur man ska prata om det där med fortplantningen med sina barn.

De börjar väl fråga, har jag försökt intala mig själv och funderat på att mentalt rusta mig när Lovisa når tioårsåldern. Tänkt på alla pedagogiska barnböcker och Bamses klassiker den kvällen kramades de extra länge. Nå, på det hela taget har jag väl faktiskt skjutit saken på framtiden och fokuserat på cykelträningen utan stödhjul.

Men, nä. Lovisa är blott fem när hon konfronterar sin mor i badrummet med en spontant fråga:

– Mamma, hur gör man för att inte få barn?

Kicki mumlar något om varför-undrar-du det och när ingen följdfråga kommer smiter hon undan med en tvätthög i famnen.

När hon berättar får jag ett litet hugg i bröstet. Shit, funderar vår femåring på preventivmedel!?

Jag som mer oroat mig för att hon skulle avslöja bluffen med Jultomten.

Nu bleknar tankarna på lösskägg och ersätts av mer brådmogna funderingar på piller, kondomer och spiraler.

Det hade faktiskt varit lite mer oproblematiskt om hon bara undrat hur barn blir till. Vi konstaterar att de där små huvudknopparna snappar upp saker, lägger ihop en massa tankar och ut kommer det idel infernaliska undringar. Kanske inte alltid lika allvarliga som de kan låta, visserligen. Men, herregud, hur man INTE blir med barn!?

Vi skrattar bort det, som bara vuxna gör.

Det går någon månad, vi delar hus med en kompisfamilj och njuter semester.

Lovisa och lillebror Isak leker med Hugo. Det busas. Springs. Bråkas. Skrattas. Men, så plötsligt, mitt i leken säger Hugo tvärsäkert:

– Lovisa, du kommer från din pappas pung.

Lovisa, lätt uppbragt:

– Va!?

Hugo, lika säkert:

– Jo, alla bebisar kommer från pappans pung.

Lovisa:

– Blä, då har jag ju pungbaciller på mig.

Hugo:

– Ja, det har du.

Bägge skrattar högljutt, kluckande, som bara barn som är lite för trötta kan.

Lovisa:

– Och sen åker pappans pung på mammans mage booosch!!!

Hugo, exalterat:

– Ja, ba swoooosch!!! BOOOOSCH!!! Så blir det en bebis i mammas mage.

Skrattsalvorna avlöser nya ljudeffekter för att beskriva den tänkta befruktningen. Men när de så till slut tystnar igen konstaterar Lovisa förundrat:

– Men, då har ju Isak bebisar i pungen.

Hugo:

– Jaaa, det har han...

Lovisa:

– Men... Då har ju du med bebisar i pungen!!!

Hugo:

– Jaaaa, det har jag.

Hugo tycks försjunka i tankar någon sekund, lägger sedan till:

– Två... Kanske tre.

Vi vuxna tittar trevande på varandra, leende, sedan skrattar vi bort det.

Som bara vuxna gör.