"Snor i näsan, snor på jackan"

Malin Wollin

Malin Wollin om det som är överallt: snoret!

Snor. I alla näsor hela höst- och vinterhalvåret. Snor i näsan, snor på läppen, snor på tungspetsen. Snor på jackärmarna, intorkat i flera lager.

Det finns gult, grönt, vitt och ofärgat. Och så finns det snor med grus i, melerat snor. Utöver dessa så finns rött snor, när snoriga barn ramlar ner för trappor som aldrig tar slut.

”Ej dom fötjulda igen?” Säger pappa när han ringer och tror att vi har glömt barnen utomhus över natten. ”Dom ej jo sjuka hejla tejden.” fortsätter pappa och menar att de inte skulle vara så sjuka om de fick fläsk till middag.

Hur avgör man om ett barn ska stanna hemma? Jag blir aldrig riktigt klar över detta. Alla barn på dagis är ju snoriga, vilka är det då som ska stanna hemma? Snorfritt på dagis skulle innebära barnfritt på dagis.

Jag trodde inte att jag skulle bli en sneglande förälder. Men det är jag. En misstänksam, sneglande förälder. Är inte den där ungen alltid snorig? Varför stannar inte den och den hemma? Vem var det som smittade min unge?

Och så det mest förbjudna av allt: Alla andra skickar ju sina sjuka ungar till dagis, varför ska jag vara solidarisk? Och så glömmer man bort det faktum att barnen ska vara hemma för att det är jobbigt att vara på dagis när man är sjuk.

När jag jobbade på förskola i Stockholm stod en mamma i dörren och bönade och bad att vi skulle ta hand om hennes son. Han var febrig, men hon var ensamstående skådis och satt verkligen i skiten. Då tyckte jag att det var fasansfullt att hon gjorde som hon gjorde, men idag kan jag förstå hennes desperation.

Det kan innebära en inställd arbetsdag när man vaknar klockan 06:30 av att treåringen står vid sängkanten med E6:an under kranen.

”Mamma jag har SNOOOOL”