”Mobilen har blivit mer intressant än bebisen”
Åsa Erlandson: Varför dela förlossningen med omvärlden istället för med varandra?
Hurra! Ett barn är fött. Nu ligger det där, litet och skrynkligt på magen och kisar för att för första gången se – en mobilkamera. Mammor och pappor, besinna er! Lägg ifrån er telefonen åtminstone en enda gång i livet. Jag fattar inte varför det har blivit viktigare att dela förlossningen med omvärlden, än med varandra.
I går fick Isabella ”Blondinbella” Löwengrip sitt första barn (grattis, grattis!). En graviditet som dokumenterats in i minsta detalj och lille Gillis, 1 dag gammal, finns redan på blogg, Facebook och en egen Youtubekanal - filmen ”Smärtorna har börjat!” har över 40 000 visningar. Fansen fick följa med ända in i förlossningsrummet där den blivande mamman satt uppkopplad mot CTG–apparaten med värkarna i full gång. Och vips! låg den nyfödda sonen på Facebook. Eller rättare sagt, en bild på hans små fötter.
Isabella är långt ifrån ensam, i dag är det standard att blivande föräldrar släpar in en mindre maskinpark på förlossningen och liverapporterar om allt som sker. Papporna monterar upp stativ för att kunna filma skakfritt och mammorna parkerar paddan på magen för att skype:a och uppdatera bloggen. Och det tar inte slut ens när huvudpersonen äntligen anländer utan då skjuter inläggen snarare i höjden: ”Visst är vår lilla prinsessa lik mamsen!”. 180 gillaklick.
Sociala medier-knarkande föräldrar gör att vårdpersonalen tvingas snubbla runt på alla sladdar som ligger på golvet och flytta på datorer för att kunna känna på magen. Men det är inte därför som de reagerar, utan för att mobilen har blivit intressantare än bebisen. Norska barnmorskor har slagit larm om att telefonen förstör första mötet med barnet. I stället för att bli föräldrar, blir man fotografer. Fokuserar på fel saker och missar alltihop. Kollegerna i Sverige instämmer och på exempelvis BB i Växjö uppmanas nu mammor som försöker amma och Facebooka samtidigt att lägga ifrån sig sina smartphones.
Jag kan bara hålla med. Om man inte kan tänka själv, är det bra att någon annan försöker stoppa spektaklet.
Det här är inte det 5 000:ende debattinlägget om föräldrar som har mobilen limmad i handen. Jag har det ofta själv och önskar att det gick att hissa upp en flagga genom huvudet varje gång man får sura blickar i lekparken: ”Hallå! Jag läser veckobrevet från skolan, inte Blondinbella.” Men någonstans måste gränsen gå. Den frågan som du till slut får ställa dig är den här: Vill du vara med om livets största ögonblick? Eller behöva läsa om det i efterhand på din babyblogg, för att komma ihåg?