Alpernas okända snöpärla

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-11-30

Ingen afterski, uråldriga liftar, men perfekt offpist - Alagna i Italien är finsmakarens val i vinter

D et enda Alagna har gemensamt med Alpernas övriga skidorter är snön. Om man nu ens kan kalla Alagna en skidort.

Ändå har denna lilla by i en gudsförgäten dalgång i Monterosamassivet i norra Italien sedan fem- sex år tung kultstatus.

Det beror inte på byns nöjesliv.

Nöjeslivet är obefintligt.

Liftarna är antagligen Alpernas äldsta och sämsta.

Huvudliften från byn är en dieseldriven, stånkande och osande sak. Vid en mellanstation byter man till en minst lika ålderstigen konstruktion med korgar man springer ifatt och hoppar upp i. Ytterligare några liftar av ungefär samma årgång finns och hela systemet är mest att likna vid ett liftmuseum.

Ändå är Alagna glödhett för svenska alpåkare och allt är "Kugges" fel.

"Kugge" heter egentligen Gunnar Andersson, är skidskribent och ortsgris av rang. (Ortsgrisar = personer med en närmast sjuklig passion att spåra upp konstiga skidorter och lägga till samlingen. "Kugge" har för länge sedan passerat 100-strecket.)

"Kugge" hamnade i Alagna mer eller mindre av en slump, häpnade över vad han såg och skrev en lyrisk artikel i den stora skidtidningen. Sedan dess är Alagna nummer ett på kultlistan.

I byn tycks tiden ha stått stilla sedan medeltiden. En kyrka, några dussin hus som delas av människor och kreatur och några slitna hotell är i princip allt. Stillheten är öronbedövande.

Dessutom finns bergen, snön och smått otroliga fallhöjder.

Vad piståkningen beträffar handlar det i praktiken om en (1) pist och den är en riktig höjdare: Från Punta Indren ner till byn. Först svart, sedan röd. 2 070 fallhöjdsmetrar. Det finns ytterligare några pister inritade men det är nog mest som dekoration.

Däremot finns offpist-åkning så det räcker för en livstid och det är naturligtvis förklaringen till kultstatusen. I trånga raviner, över glaciärer och ändlösa snöfält.

Alltid med fallhöjder en bra bit över 2 000 meter.

Bergsguide är naturligtvis ett måste.

I Alagna tystnar till och med storskrävlarna från Chamonix.

Guide/Alagna

Per Bäckman

Följ ämnen i artikeln