Full fart i fjällen

Snöskotersafari – då väntar inga stilla naturupplevelser

Bullrigt, dyrt, obekvämt och med stinkande avgasar.

Men vansinnigt roligt.

Låt vintern rivstarta med en skotersafari i fjällen

Insvept i en trolsk vinterdimma sluter sig Idres skogar tyst om oss. Tallarna står vita av rimfrost och snön ligger ödsligt orörd. Vi väntar oss att se en älg eller något av de stora rovdjuren. Det känns så.

Men åtta snöskotrar bryter brutalt stillheten i skogen: om det någon gång funnits några djur i närheten skrämmer vi definitivt bort dem långt innan vi kommer inom synhåll.

Det är inte heller stillsamma naturupplevelser som skotersafari handlar om.

Vi lutar oss inåt i kurvorna, trycker på gasen och känner den omedelbara accelerationen, bromsar inför nästa kurva, och så uppför en backe med ett ettrigt rytande från motorn.

Det påminner om att köra motorcykel. Fartkänslan på den smala skogsstigen är enorm. Skotern hoppar över guppen, jag får anstränga mig för att hålla den kvar på stigen och fotografen som sitter bak klagar. Ändå visar hastighetsmätaren inte mer än knappt 20 km/tim. Här, på stigen mellan de gamla myrtallarna, känns det som en svindlande hög hastighet.

Själva körningen är annars enkel. I princip är det bara två reglage att hålla reda på: gas och broms. Några växlar finns inte.

Vi kör i en lång karavan med en ledarskoter framför oss och en annan av arrangörernas skoter bakom oss. Säkerheten är viktig.

– Hittills har vi inte haft några personskador, säger Christer ”Putte” Lundberg, som äger Skoteräventyr i Idre. Men det har hänt att någon har kraschat en skoter. Gasar man på för mycket i skogen är det lätt att tappa kontrollen.

Vi kör förbi flera skidliftar med färgglada utförsåkare, ser upp mot ”Chocken”, områdets brantaste pist – och så glider vi in i skogen igen. Bara vita träd, snö och frusna myrar.

Några längdskidåkare på tur tittar misstänksamt på oss när vi passerar bredvid deras spår.

Efter drygt fyrtio minuter och cirka 6 km på skotern kommer vi fram till en större myr. Det här är målet. Under drygt 20 minuter får vi lite fika och framför allt: köra fritt på myren.

– Det är suveränt kul att köra skoter. Vi gillar fart, både jag och sonen. Men de där fyrtio minuterna känns mer som två, säger Britt Nilsson, 47, från Helsingborg, och skrattar.

Hennes son, Björn, 13, sitter bakpå skotern med foten i bandage. Olyckan skedde redan första skiddagen. Efter att ha åkt från morgon till kväll åkte han ut i skogen på en liten lössnötur.

– Jag trillade och vred foten. Så nu kan jag inte åka skidor, men det är roligt att åka skoter, säger han.

De försvinner ned mot myren, som är full av skotrar som accelererar för fullt på rakorna och sedan bromsar in för att klara kurvorna. Här går det riktigt fort.

Känns det som. När vi provar kommer vi i alla fall upp i över 40 km i timmen.

I den hastigheten är det svårt att hålla sig kvar på skotern, även om man kör den själv. Hela maskinen flyger över guppen och det gäller att hålla sig fast i styret så mycket man orkar.

Björn med sin skadade fot kan inte åka med mamma Britt, det gör för ont. I stället åker kusinen Hanna Ståhl, 12, från Påarp, med.

– Hon höll på att hoppa över huvudet på mig, säger Britt Nilsson efteråt och är inte riktigt nöjd.

– Det skulle ha varit en längre bana på myren och inte så guppig – så att man kunnat köra riktigt fort, säger hon.

– Det är lite det vi strävar efter: att det inte ska gå för fort så att det sker olyckor, säger Christer ”Putte” Lundberg.

På vägen tillbaka till skoterlägret, välter Britt Nilssons skoter med Björn på bönpallen och Hanna på en kälke efter.

– Typiskt mig, utbrister hon. Jag körde rakt fram istället för att göra en liten sväng i en kurva. Men det var helt okej. Skotern lade sig bara snällt på sidan.

Hon skrattar lite när hon berättar. Värre äventyr än så var det inte.

– Det är rogivande att åka skoter. Tystnaden i skogen är avstressande, säger Annelie Ståhl, 38, från Påarp.

– Det är dyrt, men otroligt roligt, säger Leif Ståhl, 45.

När vi går därifrån stinker kläder och handskar av tvåtaktsavgaser. Vi är möra i kroppen efter allt skumpande och motorljudet ringer i öronen. Men vi kan inte låta bli att tycka som de andra på turen: det var vansinnigt roligt.

Bo Svernström