Se solen gå ner på Koh Samet

Här finns några av Thailands bästa stränder

På ön Koh Samet finns några av Thailands bästa stränder.

Med pudervit sand mellan tårna är det lätt att njuta av lugnet och stillheten och den goda thailändska maten.

Hamnen i Ban Phe är full av färgglada fiskebåtar och träfärjor. Från den stora betongpiren lotsas vi ombord på en av dem.

Koh Samet syns redan tydligt därute på det blådisiga havet. Längre från fastlandet än så ligger inte den lilla nationalparksön, sex kilometer lång och som smalast nära 100 meter nere i söder.

De flesta stränderna ligger som ett långt, ljust pärlband på öns östkust. Enda undantaget är den vackert djungelinramade stranden Ao Phrao på västsidan.

Färjan tar oss till Ao Wong Deuan, en vid, hästskoformad bukt med ljus, fin sand. Vi tänker att det kan vara bra att bo här, mitt på ön, och ha nära till allt – men det visar sig vara fel tänkt. Vägarna på den här ön är nämligen så dåliga att de inte lämpar sig för lustfyllda upptäcksfärder, såvida du inte: 1) är en säker mc-förare, 2) är en aktiv semesterfirare som gillar att vandra eller cykla runt med ett lager av damm och svett över dig i 32 graders värme, eller 3) vill skaka sönder ryggen på ett pickupflak – enda taxin som erbjuds här är nämligen flaktaxis med utslitna fjädringssystem.

Vi hinner prova alla slags transport­varianter under våra dagar på Koh Samet, bara för att konstatera att vi helst skulle ha stannat på ”vår” strand och bara njutit av tillvaron, lugnet och den goda thailändska maten.

De allra populäraste stränderna ligger i nordost. Mängder av ryggsäcksluffare väljer att bo vid den långa, inbjudande Hat Sai Kaew eller den lite mindre grannstranden Ao Hin Khok, men medelålders par och barnfamiljer hittar också hit.

Här ligger flera barer som förgäves försöker locka fram partyhumöret bland turisterna på kvällarna – det blir sällan något riktigt drag.

De flesta nöjer sig med att umgås över låga bord och myspys­belysning. Precis som Ann Åström och Mikaela Wering, båda 22, från Karlstad.

De sitter på stranden vid trekantskuddar placerade på en stor, flätad matta på sanden och verkar trivas med tillvaron. För tillfället har de lämnat plugglivet i Karlstad och givit sig iväg på en fem veckor lång Asienresa. Närmast kommer de från Koh Chang som ligger längre österut, mot gränsen till Kambodja.

–Ì´1;Jämfört med Koh Chang är stranden här mycket större och finare, tycker Mikaela Wering.

–Ì´1;Ja, där stod det stolar ända fram till vattnet och det fanns inte så här mycket plats över, säger Ann Åström.

Längs hela Hat Sai Kaew växlar musiken mellan barerna. Tyvärr har många restaurang­ägare missat att känna av den sköna stämningen och spelar alldeles för högt eller ”fel” låtar (dansmusik när ingen dansar). Eftersom de flesta serveringar erbjuder lika läckra menyer av färskt, grillat från havet och thaimat handlar det alltså mest om att välja bord efter vad som kommer ur högtalarna.

Plötsligt hörs en hög knall och en bländande färgprakt sprider sig över himlen. Fyrverkerier skjuts nästan varje kväll på Hat Sai Kaew. Samtidigt skickas enkla lyktor gjorda av stora, tunna påsar med små eldslågor upp mot skyn. De svävar längre och längre bort, högt över det svarta havet tills de knappt går att skilja från de äkta stjärnorna.

En av de allra minsta och mest isolerade stränderna på Koh Samet är Ao Nuan. En enkel bungalowanläggning under torra lövträd och en vit strandplätt möter oss, det är allt.

Runt ett bord sitter Sacha Caixas, 26, från Frankrike, Ilse Horstmon, 28, och Hannet Wit, 39, från Nederländerna. I kväll är det fullmånefest på en strand längre bort och gänget oroar sig över hur de ska ta sig tillbaka till sin isolerade strand i nattens mörker.

– Jag vill inte åka songthaew, inte när det är mörkt och jag inte ser hålen i vägen, säger Hannet Wit bestämt.

Ilse föreslår att de kan gå hem och äntligen få användning av sina ficklampor. Sacha Caixas håller med. Han har nyligen skrapat halva kroppen i en mc-olycka på Koh Lanta och vet vad en färd på dåliga vägar kan innebära.

Nästa dag sitter vi ändå där på en hyrd mc (fotografen är en van mc-förare). Försiktigt följer vi den kuperade vägen söderut och passerar flera nationalparksskyltar med texten: ”Do not leave any­thing here except your footprints”. Skyltarna är det enda som påminner om att det här är en nationalpark. Här finns inga naturstigar eller informationstavlor som berättar om flora och fauna.

Efter en läskigt brant backe hamnar vi vid den strand som sägs vara den allra vackraste på hela Koh Samet – Ao Kiu Na Nok, nästan längst ner i söder. Nu håller en hotellägare som bäst på att bygga en lyxig anläggning här. Den kommer säkert att bli fin men med en byggarbetsplats i ryggen är det svårt att uppskatta den vita sanden och det klara vattnet.

Sent på eftermiddagen kör vi mot Koh Samets västsida för att se solnedgången från stranden Ao Phrao. Den ligger också lite avskilt och kantas endast av tre hotellanläggningar – två av dem i kate­gorin dyrt.

Allt är välordnat och prydligt. Runtom reser sig djungelklädda berg där makakernas kiv hörs från trädkronorna.

Ao Phrao är en riktigt stillsam familje­strand med långgrunt vatten, men här finns också möjlighet att utöva flera vatten­sporter.

På ett stort trädäck serveras vi kalla fruktsmoothies som svalkar hela kroppen när de rinner ner för strupen och vi känner oss lyxiga. Servicen är i toppklass.

Så bestämmer vi oss till sist för att stanna på ”vår” strand, Ao Wong Deuan. Den är verkligen väl värd att tillbringa några lata dagar på. Här ligger några finare anläggningar där lite äldre och mer välbeställda gäster dominerar över yngre budgetresenärer.

Många turister från Pattaya som är på dagsutflykt stannar också till.

Sanden är mjuk och len under fotsulorna och vi behöver inte ta på oss sandaler på hela dagen, särskilt inte som nästan alla serveringar ligger i sanden.

Under dagens hetaste timmar är det allra skönast att ligga i skuggan under en kokos­palm eller flyta i det salta, turkosa havet. Det mest aktiva man möjligen kan företa sig, förutom att strosa mellan serveringar och barer längs stranden, är att hyra vattenskoter, kajak eller åka på snorkelutflykt runt ön. Men det finns inga måsten här.

Tommy Hanlon, en 26-åring från irländska Kilkenny, sitter skönt tillbakalutad och blickar ut över bukten. Framför honom står en tallrik med tjocka pannkakor med sirap och banan. Han ger oss en sista påminnelse om varför det är klokast att hålla sig till det enkla strandlivet på Koh Samet. Själv har han nämligen gått runt hela ön till fots – en beundransvärd bravad i värmen.

–Ì´1;Visst, det var dammigt och svettigt, men jag tyckte det var bästa sättet att se ön och alla fina stränder. Tyvärr såg jag också hur mycket det har skräpats ner bakom kulisserna. De nationalparks­anställda borde anstränga sig lite mer för att städa upp, säger han.

Förhoppningsvis kan nationalparksskyddet ändå hjälpa till att hålla exploateringen på Koh Samet hyfsat i schack. Öns popularitet ökar för varje år som går och några av de senaste tillskotten är en 7-elevenbutik längs den enda bygatan i norr samt flera höga telemaster som reser sig över de gröna kullarna.

Än så länge är ön en lugn oas utan massor av souvenirbutiker och turistmenyer skrivna på svenska.

Och det, tillsammans med de snudd på perfekta paradis­stränderna, gör att man lätt längtar tillbaka.

3 röster om Koh Samet

Malin Husár