Vinterbad i Röda havet
Uppdaterad 2017-07-31 | Publicerad 2005-02-06
Sharm el-Sheikh behåller charmen trots massturismen
Så här års är Röda havet helt rätt.
Och hit till Egypten kommer också tiotusentals svenskar varje år för att tina upp i solen, snorkla i ett av världens bästa dykvatten, besöka pyramiderna eller varför inte ta en kameltur ut i öknen.
Där bergen blir rosa och havet plötsligt breder ut sig ligger hon.
Fräsch, vidsträckt, europeisk och orientalisk på samma gång. En låtsasvärld, en lekplats för vuxna och barn.
Prinsessan i Sharm el-Sheikh: Naama Bay.
Kommer man sjövägen är de gamla stadsdelarna i bukten Sharm el-Maya det första man möter av Sharm el-Sheikh. Här ligger marinan, några hotell, en liten strand och "Old market", med föga gamla tio år på nacken. Katter smyger bland soptunnorna, luften är full av utland och pustar av vällagad mat. Först fem kilometer bort väntar turistgyttret och lugnet i Naama bay.
På en stol utanför sin affär sitter Mohammed. Det har han gjort i fem år.
- English? Säger han när jag går förbi.
Att lista ut nationaliteter är ett tidsfördriv så gott som något.
- Vi gillar att gissa. Ryssar och italienare är lättast. Men de andra är så lika, egyptier har mer olika ansikten, säger Mohammed.
På kvällen är det en rolig utflykt att gå runt bland de olika affärerna, stånden och restaurangerna som i jämförelse med resten av Sharm el-Sheikh känns, tja, nästan genuina.
Sedan mitten av åttiotalet har bebyggelsen längs Röda havets norra kust växt och sträckts ut. Nu har turistministeriet sagt stopp till fortsatta byggen, eftersom kapaciteten och efterfrågan är välbalanserad, vilket lämnat flera byggnader halvfärdiga.
Tätast och mest välordnat bor man i Naama bay men ända bort i stillsamma Shark Bay, tjugo minuter från hamnen, finns det hotell. Och valmöjligheterna är stora - enorma komplex med bussar i skyttel till stranden eller vitrappade enkla rum några minuter från strandpromenaden.
Sinaihalvön har tidigare varit ett omstritt område med israeliska och egyptiska krav men sedan Camp David-avtalet 1967 är området relativt lugnt. Nu slåss man snarare om solstolar än om land, men norr om Shark Bay påminner oröjda minfält om hur prioriteringarna nyss var annorlunda.
Israelerna var de första att bygga hotell i Naama Bay. Mohammed Hassan, 31, driver en motorbåtsfirma framför just detta hotell. När han flyttade hit för tio år sedan fanns det bara en grupp tält här. Då levde beduinerna ensamma på orten, utan el och väldigt enkelt, berättar Mohammed.
- Nu säljer de droger, heroin och marijuana. De är avundsjuka på alla som kommit hit och tjänar pengar medan de alltid bott här och ändå är fattiga. Polisen har stora problem med dem för de kan inte förfölja dem ute i öknen, säger Mohammed Hassan.
Röda havets två semesterorter Hurghada och Sharm el-Sheikh är inbördes rätt olika. Sharm är renare samtidigt som man härifrån kan ta sig vidare till mer ruffiga,
beduin- och hippieförknippade Dahab eller ödsliga Nuweiba. Naama Bay har strandpromenaden som Hurghada saknar och hela miljön är mer tillrättalagd och nonchalant trevlig här. I stadsdelen Haddaba breder stora komplex ut sig ovanför klippbranter som störtar ned i havet. Annars är landskapet platt och husen låga, om man inte vänder ansiktet mot öknen. Där möter de mäktiga Sinaibergen som i solnedgången färgas mörkt rosa och orange.
Sharm el-Sheikh är ett givet resmål för dykentusiaster såväl som nybörjare. Själv blir jag ivrig som ett barn den sköna förmiddag vi prövar en av glasbåtarna som ligger förtöjda vid stranden. Genom båtens specialbyggda glasköl ser vi rakt ned på botten flera meter under oss medan vi tuffar runt i bukten. Kaptenen kör tätt över korallerna som ser ut som hjärnor, blomkål och popkorn. Även om växtligheten inte är den mest färglada eller levande hoppar jag till varje gång någon ur den rika fiskfloran glider förbi.
- Där! Vita meterlånga spjut, hundratals platta gröna fyrkanter, åh titta - en ljusblå baddare, ett gäng duvblå personligheter och lila ljung!
Det här är inte Hjälmaren helt enkelt och glasbåtturen är värd sina 50 spänn. En timme senare är jag så snorklingssugen att jag går under.
Vid fyratiden är ljuset längs stranden fantastiskt och det lugna kluckande ljudet från havet bryts bara, om än frekvent, av flygplan som passerar rakt över Sharm. Sanden i Naama Bay är grovkornig men vattnet är varmt. Skyltarna säger att det är en dålig idé att sola topless, men några tjejer trotsar ändå rådet i kvällsstrålarna. Och får ligga ifred. Blickarna är färre och atmosfären mer tillåtande här än på andra egyptiska orter. Gräsmattorna runt hotellen är tjocka och rikligt bevattnade, kvällsbrisen är sval. På den rensopade strandpromenaden går man i shorts och kjol och t-shirts och barnfamiljerna är många.
Män går i armkrok, folk ligger till bords på kuddar och äter grillat kött. Det doftar av blöta stenplattor och nyklippt gräs.
Restaurangerna serverar internationella rätter såväl som egyptiska bönor och allt går att få för vänliga priser.
Två killar går förbi i beduinsjal om huvudet och skrattar. Det enda rätta är att omsluta alltihop och acceptera den kommersiella mixen av öst och väst.
När skymningen lägger sig rasslar affärerna igång. I en t-shirtshop kostar tröjorna 45 egyptiska pund men jag hinner inte ens lyfta på ögonbrynet innan priset är nere.
- Kom tillbaka så får du "special price".
Mido heter försäljaren som är snabb men varken han eller hans kollegor är särskilt påflugna. Däremot skickliga. Jag går runt iklädd ett linne med texten "Italia" och får självklart en hel del "ciao bella" men desto fler, "du är inte från Italien, du är norsk!".
På den norra delen av strandpromenaden är det mindre lummigt. Här står en ung slank kille i beduinsk klädnad, sjal och leende. Bakom honom myser folk på trasmattor i något som ser ut som fågelbon för människor.
-Goddag goddag. Har du snus? frågar han genast fotografen.
Vi är utanför Hotel el-Bostan och svenskhälsningen är bara att acceptera. Vi tar av oss skorna och kryper in bland kuddarna med hampatrådar spända som tunna tält över oss.
Och längst upp: den höga stjärnrika himlen.
Runt omkring sitter folk och röker pipa och dricker beduinte eller kokosdrinkar. Utan alkohol förstås. Rökat finns i allt från cappuccino till melonsmak. En te kostar tolv kronor. Ur högtalarna skrålar osannolikt italiensk pop, eller om det är tysk schlager, och efter en stranddag och långa promenader är det ljuvligt att sjunka ned i det mjuka sorlet.
Sömnen är inte långt borta i drömlika Naama Bay.
Snabbfakta/Egypten
3 röster om Sharm el-Sheikh
Nina Marjavaara