Stanna till i heta Saigon

Gör ett stopp i storstaden på väg till stranden

En rivstart på Vietnamresan. Så känns det när vår taxi glider ut från den internationella flygplatsen i Saigon. Vi är redan mitt inne i stan och färdas längs gator som myllrar av liv. Tillsammans med svärmar av motorcykelåkare far vi förbi oräkneliga matstånd och kringvandrande försäljare, många i de välbekanta konformade hattarna.

Saigon, som staden ännu kallas även om det officiella namnet är Ho Chi Minh-staden, har aldrig varit mer spännande än nu. Detta är en stad där allt av tradition utspelar sig på trottoaren. Man äter, umgås och gör affärer på gatan. Men det är också en stad som utvecklas i raketfart. Varje månad öppnar nya roliga och västorienterade butiker, restauranger och caféer i vad som allmänt tippas att bli Asiens nästa stora metropol.

Sola på takterassbarer

Så var börjar man i detta trevliga kaos? Ett bra förslag är att samla de första intrycken på en solig takterassbar ovanpå något av stadens pampiga kolonialhotell. Sedan kan man se fram emot en läcker middag i Vietnams okrönta mathuvudstad.

– Det serveras utsökt fransk mat på Saigons bästa restauranger, tipsar Huynh, en artig vietnamesisk affärsman som vi träffar på ett café.

Vi ägnar färgstarka Saigon tre intensiva dagar, vilket känns i minsta laget. Det blir flera shoppingrundor på centralmarknaden Benh Tanh och det affärstäta området kring pulsådern Le Loi. Utbudet och priserna på kläder, design och hantverk är svårslagna.

Vi besöker även Krigsmuseet och går runt bland stridsvagnar, flygplan och andra tankeväckande lämningar från ”Det amerikanska kriget”. Trötta men ännu nyfikna beger vi oss sedan till Cho Lon, Saigons eget Chinatown, och blir begeistrade över rökelsedoftande tempel och stadsdelens väldiga marknad, med om möjligt ännu lägre priser.

Märklig sevärdhet

Men Saigons märkligaste sevärdhet ligger nog drygt tre mil utanför staden – och under jord. Vår längsta utflykt går till de berömda Cu Chi-tunnlarna. Tunnlarna byggdes av nordvietnameserna för att kunna komma in bakom fiendens linjer under kriget. De grävdes för hand och är häpnadsväckande 25 mil långa. Tunnelsystemet innehöll bostäder, fältsjukhus och kök i upptill fyra våningar. Ingångarna var mycket välkamouflerade.

– En tunnel gick till och med rakt under en amerikansk arméförläggning, berättar vår guide.

Att tunnlarna är svåra att upptäcka bevisas när en uniformsklädd medhjälpare försvinner och plötsligt dyker upp ur marken rakt framför våra fötter. När det blir vår tur att gå ner i underjorden räcker fem trånga och mörka minuter i sällskap med en och annan fladdermus. Sedan är vi mer än nöjda med att se dagsljus igen.

Anders Pihl