Nu flödar vinet genom tyska Moseldalen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2004-08-25
När druvorna skördas är det festivaltid i Zell
Zell.
Varje år arrangeras över 100 vinfester i Moseldalen, bland annat här i staden Zell. Engelsmannen John Smith reser hit så ofta han kan - allra helst när det är vinfestival.
I tre dagar njuter han och tusentals andra av vin, musik, fyrverkerier och dans.
- Det här är lysande. Här är gott vin, musik och trevliga människor, säger John och skålar glatt.
Över 300 olika vinsorter finns att smaka i festivalområdet som ligger utmed Mosels strand i den lilla vinstaden Zell. I de tillfälligt uppbyggda barerna säljs fruktiga, vita moselviner för en billig penning. I mitten tronar en stor, rund bar, med en gigantisk röd tältduk uppspänd ovanför.
Vindrottning
- Det här är en egen liten vinstad, säger regionens vindrottning, Silvia Steffens, entusiastiskt.
Iklädd gammeldags klänning och tiara på huvudet cirkulerar hon stolt omkring bland festivalbesökarna, hela tiden med ett glas vin i handen.
- Mina föräldrar har vingård. Jag gillar vin - både att dricka det och att prata om det, svarar Silvia på frågan varför hon ville bli "weinkönigin der Weinstadt Zell" - ett uppdrag som sträcker sig över tre år.
- Vitt vin är bäst. Det håller en piggare. Rött vin blir jag trött av, och det är inte så bra för en vindrottning, säger hon och skrattar.
Testar champagne
Under en av dagarna hålls champagneprovning. Hela 38 sorter finns att testa. På kvällarna sluter människor från hela staden upp. Hit kommer tillresande från andra delar av Tyskland, liksom vinentusiaster från hela världen.
John Smith är en av de trogna besökarna, hitrest från Wellington, England. För femte gången besöker han festivalen i just Zell. Men första mötet med vinfestivalen skedde redan för 15 år sedan.
- This is excellent, säger han medan han klappar takten till en blåsorkester som spelar tyska slagdängor för en uppsluppen folksamling.
- Här är gott vin, musik, soligt väder och trevliga människor. Jag kommer tillbaka nästa år, that"s for sure.
Therése Alhult (resa@aftonbladet.se)