Hemligast i Hurghada

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-11-23

På marknaden finns allt i matväg

På matmarknaden i El Dahar, Hurghada, finns allt från granatäpplen till inälvor och levande djur. Men turisterna lyser med sin frånvaro.

HURGHADA

Plötsligt tar asfalten slut.

Vi sätter fötterna på stampad jord och drar in dofterna som slår emot oss: nybakat bröd, matos, urin, lukten av söta, övermogna frukter.

Här, mitt i Hurghada, ligger marknaden som få turister hittar till.

Vi har precis lämnat den stora gatan i stadsdelen El Dahar. Men det kunde lika gärna vara en svunnen tid och miltals bortom charterstråken i den egyptiska staden vid Röda havet.

En skrynklig kvinna sitter skräddare på marken.

Hon ler med de få tänder hon har kvar och pekar på en hög solkiga paket med pappersnäsdukar som ligger på ett tygstycke framför henne.

Jag skakar försiktigt på huvudet.

Köttstycken med svans

Ett par steg inåt gränden öppnar sig marknaden.

Här, bara ett kvarter från den hyperturistiska basaren som dignar av vattenpipor och billiga t-shirts, handlar Hurghadaborna sin middagsmat.

Brödkakor, fikon, mosade tomater, granatäpplen, lök och kryddor i högar.

Flugor flockas runt köttstycken som dinglar i krokar, med svansen kvar alldeles luden.

Skinn och inälvor ligger i högar på brickor. Kunderna pekar och handlarna skär och stoppar ner i plastpåsar.

Levande ankor, hönor och duvor kacklar i burar och den trånga gången kantas av hårt konkurrerande försäljare.

-Bananer!

-Dadlar!

-Tomater!

Trots att de skriker på arabiska förstår vi vad de menar. Det verkar vara regeln "vråla högst och sälj mest" som gäller.

Doftar av aish

Mellan stånden trängs besökarna i myllret.

För en sekund skingras vi och släpper fram en vagn som dras av en åsna. En man i kaftan skjuter en kärra lastad med runda aish-bröd.

Pojkar och flickor fnissar och granskar oss med stora ögon.

Inte konstigt - vi är de enda icke-egyptierna här.

Jag är en av få kvinnor och den enda som inte är draperad i tyg från topp till tå.

Sedan viker vi runt ett hörn igen. Asfalten tar vid under fötterna och det blir tyst.

Det enda som dröjer sig kvar är doften av aish.

Och jag längtar redan tillbaka till myllret, färgerna och dofterna.

Det här känns som Egypten på riktigt.

Extra guide till Hurghada

Lisa Jannerling

Följ ämnen i artikeln