"Det är lätt att bli förtjust i den här ön"

helskärm

En jättesköldpadda med glänsande grönt skal hälsar oss välkomna, när vi ankrar motorbåten vid paradisön Mabul i Borneos nordöstra skärgård.

Jag har just avverkat den drygt halvtimmeslånga resan från hamnstaden Semporna, och hamnat mitt i ett modernt kapitel av Robinson Kruse.

Havet är skimrande blått som en nyslipad opal och så kristallklart att jag kan se varenda organism under ytan.

Stingrockor, barracudor, sjöstjärnor, bläckfiskar och alla familjemedlemmar i Walt Disney’s ”Hitta Nemo”-film. Jag måste stanna ett ögonblick och bara titta.

Granne med berömda Sipadan

Det är just undervattensvärlden som har lockat mig till Mabul. Jag har kommit för att snorkla, harpunfiska och, framför allt, bada med hajar vid den obebodda grannön Sipadan – ett av världens bästa dykställen. Nästan alla som besöker Mabul bokar in ett besök där och det vore galenskap att avstå när man ändå är i närheten.

Sipadan stiger rätt upp ur oceanen och sattes på världskartan 1989 efter ett besök av den franske marinforskaren Jacques-Yves Cousteau, som blev totalt hänförd av detta ”orörda konstverk”. Och för att skydda det marina livet tillåter den malaysiska regeringen nu bara 120 besökare per dag.

Det är en bra idé. Dykningen håller absolut världsklass och är ett färgsprakande fyrverkeri av fiskar i alla tänkbara modeller, graciösa revhajar, koraller och sköldpaddor som nyfiket simmar förbi tyngda av sina enorma skal. På sommaren är sikten upp till 30 meter och har man riktig tur kan man till och med få syn på en valhaj.

Under 100 kr natten

För bara några år sedan var turisterna få, men idag finns det en handfull fina bungalowhotell och ungefär lika många billiga gästhus på Mabul, alla med helpension. Priserna pendlar vanligtvis från 80 till 200 kronor per person och natt inklusive frukost, lunch och middag.

Det tar en halvtimme att gå ett varv runt ön och jag stannar gärna till i någon av de två små byarna, där barnen nyfiket vinkar och kommer fram för att prata lite.

Eftersom norra Borneo är ett gammalt brittiskt protektorat kan de flesta tala mycket bra engelska. En dag klättrar ett par pojkar upp i en palm och hämtar en kokosnöt som jag får med mig i present.

Det är lätt att bli förtjust i de leende öborna, inte minst i det unga värdparet Jules och Elaine som jobbar på gästhuset där jag bor.

Fiskar upp middagen med harpun

De tar med mig ut på sjön för att bada vid orörda rev och fånga middagen med harpun. Det är svårare än jag kunnat ana att hålla koll på fiskar, spjut och andning på en och samma gång, men vi lyckas få med oss fyra byten hem till grillen.

På kvällarna äter vi vår färska tonfisk och badar medan solen går ned i horisonten och förvandlar himlen till ett brinnande halvklot.

Två gånger i veckan spelar ett liveband på en scen vid havet och nästan varje kväll ekar karaokemusiken mellan de tunna husväggarna.

Vi sitter alltid uppe och pratar till långt inpå småtimmarna på gästhusets altan och betraktar enstaka fiskare som lägger nät i det glittrande månskenet.

Anna Flemmert/text & foto