Bo som en kung – om du vågar

Slottshelg i Skottland med spöken och inälvsmat

Ta budgetflyget till Skottland och lev som en kung.

Vi snackar säckpipor och halshuggna drottningar, men framför allt snackar vi slott – hemsökta slott.

Temat till ”Hem till gården” spelar i huvudet när vi rullar fram bland gröna kullar sprinklade med vita får, och när den smala vägen kränger runt en ladugård tittar en bonde i typisk Emmerdale-keps fram bakom hörnet.

Bakom nästa krök dyker det upp – Dalhousie Castle. Mäktigt, på en kulle över ån och omgivet av en air av medeltid – nu är vi verkligen i Skottland.

Luften i slottssalarna är tung av historia och myter om skotsk frihetskamp, om William Wallace och om Mary Queen of Scots, som har övernattat i ett av rummen.

Och om klanen Ramsey, som byggde Dalhousie på 1200-talet. Enligt legenden var deras anfader en tysk pirat som följde efter Vilhelm Erövraren på hans resa till Brittiska öarna. På piratskeppets flagga avtecknade sig en svart örn, den pryder än i dag Ramseyklanens vapen.

Såg kvinna i spegeln

De tidigare slottsherrarna sitter bokstavligt talat i väggarna. När jag påpekar för tjejen i receptionen att någon lämnat en påse med toalettartiklar i mitt rum börjar hon oroligt vrida på sig.

Det visar sig att besökare på slottet ofta hittar eller tappar saker. Prylar flyttas runt, försvinner. En vecka tidigare hade en ung tjej kommit ner storgråtande sedan hon sett en kvinna i spegeln på sitt rum.

– Det var nog Grå damen – lady Catherine. Hon var älskarinna åt en Ramsey, och hans avundsjuka fru låste in henne i tornet där hon tynade bort.

Jag försäkrar att jag inte är rädd för påsen i mitt rum, men att de gärna får plocka bort den. Efter middagen serveras whisky i biblioteket. Vi får sällskap av ett ungt amerikanskt par – Jessica Whitehill och Vinnie Karam. Vinnie har precis friat och Jessica viftar stolt med sin ring. Hennes glädjerop får dock ge vika för spökhistorierna. Någon hävdar att en bok flugit ut ur sin hylla och landat mitt på biblioteksgolvet.

– Det var vårt odygdiga spöke. Han slår i dörrar och kastar saker, säger Peter Deporter, som jobbar på hotellet och är expert på den bortgångna delen av klientelet.

– Förutom Grå damen och den odygdige finns en liten pojke och en hund. Pojken hoppade från taket, berättar Peter.

Jag rycker lite på axlarna. Allvarligt? Tror han på det här själv?

Nere i källaren drar han på det tunga artilleriet. Skakar i rustningar, berättar om servitriser som blivit dragna i håret när ingen annan varit där och om säckpipespelare som blivit knuffade i tomma korridorer.

Nummer 666

När vi säger godnatt får Vinnie syn på en kajalpenna på golvet och frågar fästmön om det inte är hennes. Jessica plockar upp den.

– You guys! Den här kajalen har nummer 666, skriker hon och kastar vilddjurets nummer tillbaka på mattan.

Alla tittar lite generat på varandra och skyndar sig sedan upp på sina rum.

Jag kryper ned bland de franska liljorna i min för stora säng och noterar hur väldigt mörkt det blir här ute på landsbygden. Vrider mig mellan lakanen och lyssnar ut mot korridoren.

Var det inte något som knarrade?