En stillsam väntan på nästa istid

En mäktig stillhet, vattnet som pulserar förbi, fjällens uråldriga skönhet.

Jukkasjärvis omgivningar visar sig, tack vare att Torneälven tagit tillbaka det människan lånat – sjuttiofyra hotellrum och en isbar.

Där flyter ett ishotell förbi. Och där kommer ett. Och ett till.

370 kubikmeter vatten forsar varje sekund förbi Jukkasjärvi, bara ett trettiotal meter från vår stuga. Tur för oss att det världsberömda ishotellet, som varje vinter lockar 50 000 besökare, smälte bort redan i våras.

Nu på höstkanten kan vi njuta av naturens skådespel från första parkett – genom sovrumsfönstret. Den mäktiga Torneälven flyter som en pulsåder genom det dramatiska landskapet, med vatten så rent att det går att dricka direkt ur älven. Från november till april skyms panoramavyn av 5 500 kvadratmeter ishotell, men nu är sikten fri. Den öde strandremsan och de högresta fjällen bortom Vittangi och Svappavara har ett lugn över sig som nästan omedelbart flyttar in i våra sinnen.

– Titta mamma. Väggar av trä! Toa av trä!

Spännande för barnfamilj

Våra flickor, 2,5 och 4 år, frågar inte efter Bolibompa. Det finns så mycket annat att upptäcka när man slår av på tempot. Så många spännande detaljer för en barnfamilj som till vardags bor vid Stockholms innerstads mest trafikerade gatukorsning. Nu befinner vi oss 200 kilometer norr om polcirkeln, och eftersom få andra lockas hit den här tiden på året, har vi ett underskönt område mer eller mindre för oss själva – ungefär så stort som Danmark.

Träningskläder kvar i väskan

Badkläderna vi skulle ha i bubbelpoolen och träningskläderna för gymmet ligger ouppackade i resväskan. Sådana aktiviteter finns inte här. Midnattssolen då, kan vi titta på den? Nej, då får man vara här kring midsommar. Men samemuseet nere i byn, det skulle väl vara öppet? Med traditionellt klädda samer och renar på bete? Vi traskar en kilometer, förbi hembygdsgården och ner till Jukkasjärvi kyrka. Skylten ”Här slutar allmän väg” står till höger, samevistet ligger till vänster. Texten på grinden upplyser oss om att museet håller öppet för säsongen till och med ... i går.

Hästar lockar barnen

Vi traskar tillbaka, förbi Konsum som har öppet mellan nio och två på lördagar, det lilla bibliotekshuset, Folkets hus och skolbyggnaden, ner mot hästhagen där Jeanshästen finns.

Något av det roligaste i Jukkasjärvi är att klappa och utfodra en islandshäst med blå kappa över ryggen, tycker barnen. Jeanshästen och hans två kompisar, samt ponnyn i hagen vid hembygdsmuseet, en apelkastad skimmel, får total uppmärksamhet. Promenaden hem till stugan tar en evighet, men vad spelar det för roll? Våra mobiltelefoner har laddats ur för länge sedan. När solen går ner, vet man att det är dags att gå till sängs.

Guidad tur

Vi äter en härlig frukostbuffé och blir kungligt uppassade i restaurangen. Sånär som på ett sällskap från Melbourne är vi de enda gästerna. Frukostvärdinnan Katja Oskarsson tar med fyraåringen på en guidad visning bakom kulisserna. Full av intryck kommer vår dotter tillbaka och berättar om kylen, frysen och den andra matsalen med renarna på väggen.

– De springer ut ur tapeten, mamma.

Kan vi få låna en dator i receptionen för att kolla mejl?

– Nej, lånedatorer till gäster har vi bara under vintersäsongen, upplyser receptionisten oss, men vill vi kanske gå en guidad tur?

Inblick i isproduktionen

Jessica Dagbro, 22, möter upp och visar en tio minuter lång film om ishotellet. I mitten av september åker hon hem till Gällivare, då är det riktig lågsäsong fram till december.

Ensamma i biorummet kan vi ställa alla möjliga och omöjliga frågor om den knasiga snön närhelst vi vill.

Efter filmen släpps vi in i produktionslokalen där åtta personer arbetar året om med att skapa runt en miljon drinkglas till isbarerna i London, Stockholm, Tokyo, Köpenhamn och Jukkasjärvi. Men i dag är det söndag och stilla i fabriken. 3 000 ton is, skördad från älven i mars, lagras här för att användas till glas, modeevent och happenings världen över.

Björn i trakten

Barnen har tröttnat på isfakta, jag är ensam kvar på guidningen. Medan myggen attackerar oss nere vid älven, pekar Jessica Dagbro snett över vattnet och berättar att en björn siktats borta i Vittangi för ett tag sedan. Så nog finns de i skogarna alltid.

Den enda björn vi själva siktar, är en i trä som står och smajlar utanför en av stugorna. Och tur är väl det.

Text och foto: Ulrika Lidbo

Här får du också lugn off season:

Höstluften luktar svamp i Finnhamn

Vi njuter av att den höga, klara höstluften luktar skog och svamp när vi går ner mot krogen i Finnhamns hamn. Under stövlarna knastrar gruset i den magiska tystnad som råder nu när naturen gått in i sin lugna, tysta period. Den hektiska, uppstissade sommaren är över. Friden råder.

Middagen på krogen blir precis som säsongen – avspänd, kravlös och mysig. Det blir däremot inte vandringen tillbaka till vandrarhemmet. Aldrig att natten har varit lika overkligt svart.

Med vartannat steg i diket – så att vi håller rätt kurs – tar vi oss sakta tillbaka till vandrarhemmet. Påminda om vår egen litenhet somnar vi gott.

Morgonen därpå blir vi än en gång övertygade om det som vi hela tiden vetat: Finnhamn avnjutes klart bäst på hösten.

När rullgardinen dragits upp möts vi av det krispiga ljuset som smeker berghällarna, lövens färgkaskader som står mot det spegelblanka havet och en frid som går utanpå allt annat.

Ta dig hit: Färja från Strömkajen i Stockholm tar 2,5 timmar (Waxholmsbolaget och Cinderellabåtarna). Pris cirka 240 kr t/r. Cinderella endast till 2 november.

Vandra på södra Öland

På södra Öland hänger sommarvärmen kvar långt in på hösten och här är kanske som allra vackrast då. Eller så ska man komma hit tidigt, tidigt på våren när fågelsträcken fyller den blekblå himlen nere vid Ottenby fågelstation och Sveriges högsta fyr Långe Jan.

Bäst är annars att vandra över Stora alvaret eller strandängarna som söker sig ner mot vattnet med den obrutna horisonten, den gränslösa himlen och den ständiga vinden som följeslagare.

Södra Öland är glest befolkat av konstnärer och naturälskare och lika fascinerande året om. Här möter besökaren en storslagen natur, pittoreska radbyar och mysiga pensionat där man kan kura efter de uppfriskande strövtågen.

Ta dig hit: Egen bil: En timme från Färjestaden. Buss: Färjestaden–Ottenby (en timme och tjugo min), en tur om dagen. Pris vuxen 50 kr.

Ett oemotståndligt rått Marstrand

Ingen sardinburksträngsel i hamnen. Inga mastar som viner. Inte ens någon tjusig seglare?

Lågsäsong på västkustens pärla kan tyckas jättetråkig, gôrtrist ... eller alldeles, alldeles underbar!

När jetsetmänniskorna dragit visar sig Marstrand från sin lite ogästvänliga, oemotståndligt råa sida.

Ett måste är den vindpinande tvåtimmarspromenaden runt ön. Men – medtag matsäck från hotellet om du vill undvika en desperat lågsäsongsmosbricka till lunch (på macken på Koön).

Dra ner sydvästen och börja turen vid tullhuset, gå mot viken Hummernäsan där nakenbadet erbjuder de passerande frusen vit stjärtvy, fortsätt mot Skallens fyr och avsluta vid spännande Nålsögat.

Belöningen är rosenröda kinder och en glupsk aptit som bäst stillas på restaurang Drott (under vintern helgöppet), döpt efter Oscar II:s kungajakt Drott som årligen ankrade upp i hamninloppet med landets i särklass vackraste solnedgång. Eller kanske höstens mysigaste regnutsikt?

Ta dig hit: Från Centralstationen/Nils Ericssonsplatsen i Göteborg avgår bussen MarstrandExpress (cirka 40 minuter) till Koöns kaj. Därifrån tar du den lilla färjan Lasse-Maja till Marstrandsön (1 minut).

3 tips om du får lappsjuka

1. Hyr en bil och kör E10 en timme norrut. Åk upp i linbanan vid Abisko och njut av en lunch eller fika på Café Panorama, 1 000 meter över havet. Se renarna högst upp genom kikarsiktet på terrassen, smaka på smältvattnet som porlar nerför fjället.

2. Ta en tur till Kiruna och besök Mâttârâhkka, ett kvinnligt hantverkscentrum med café, strax norr om stan. Gå in i Kiruna kyrka, byggd 1912, helt i trä, som liknar en kåta till formen.

3. Ät en traditionell middag på lokala produkter som renkött, löjrom, souvasgravad lax eller röding, på Citykrogen i Kiruna där maten serveras på isblock, eller i Hembygdsgården i Jukkasjärvi.