Luffa i lugn och ro - från ö till ö

Njut av turkost hav, vita stränder och djungelklädda berg längs Thailands västkust

I Andamanhavet på Thailands västra sida ligger öar som ett långt pärlband från norr till söder.

Vi börjar vår resa längst ned i sydligaste änden, nära gränsen till Malaysia, för att sedan ta oss uppåt mot Krabi.

I ett stilla duggregn kliver vi ombord på träfärjan som ska ta oss från det sömniga färjeläget Pak Bara på fastlandet till ön Koh Lipe. Vi hittar en täckt plats på övervåningen och slår oss till ro medan båten fylls med passagerare och varor.

Till sist är lastningen avklarad och med en liten försening ger båten signal och vänder ut från fiskehamnen mot det spegelblanka havet.

Någonstans på vägen slutar det regna och vi välkomnar solen som tittar fram. Fem timmar efter det att vi lämnat fastlandet dyker en liten ösamling upp i havet framför oss, likt en oas i öknen. Båten stannar mitt emellan två öar, Koh Lipe och Koh Adang.

Koh Lipe är liten, platt och njurformad medan Koh Adang ligger som en väldig grön jätte och skyddar bredvid.

Det surrar som i en bikupa, om än mer högljutt, när dussinet långsvansbåtar puttrar fram för att möta oss. Alla vill i de vingliga, avlånga farkosterna samtidigt, så det blir rörigt en stund. Men vi lyckas få oss själva och vårt bagage över till långsvansbåt nummer två och ett par minuter senare - runt udden bara - är vi framme och kan vada i land på en av Koh Lipes stränder.

Dagen därpå promenerar vi över den lilla ön. Här finns bara några få bungalowanläggningar och vi passerar Mama café & restaurant, en restaurang som drivs av lokala invånare. Den är en ren familjeangelägenhet. Sonen Narin ordnar snorkelutflykter och fiskar till restaurangen medan hans mor och gravida fru driver restaurangen och lagar sagolika rätter med lime, ingefära, chili och grön curry.

Innan vi lämnar Koh Lipe har vi hunnit måla en skylt på engelska åt Narin som vill kunna konkurrera om turisterna med de inflyttade thailändarna på ön.

I en liten by träffar vi på vänliga havsnomader, så kallade chao lay. Husen i byn står på pålar för att klara monsuntiderna och här finns bara två små kioskliknande affärer - varav en med jordgolv - en skola och en sjukstuga.

Bakom byn ligger Andaman resort. Här bor vi med bedårande utsikt över turkost vatten och ön Koh Adang. Det är en sann njutning att sitta på bungalowaltanen och se ut över grannön, följa tidvattnet som stiger och sjunker flera meter, att måla, läsa en bok, dricka kaffe eller en öl.

För en billig penning åker vi med långsvansbåt över Koh Adang, som har några stränder men är en nationalpark och mest består av djungelklädda berg. Svettiga når vi till sist en utsiktsplats efter att ha slirat upp längs en dammig och grusig stig.

Utsikten är magnifik och är definitivt värd mödan.

Längs med vattnet åt andra hållet går en stig upp mellan träden och slingrar sig in i djungeln. Efter en dryg timme kommer vi fram till Piratfallet som är sötvattensförsörjningen på öarna. Det porlar svalkande och bildar små badkar under det gröna djungeltaket.

En annan dag åker vi med vår nyfunne vän Narin i långsvansbåt på snorkelutflykt.

Första strandhugget blir på den lilla ön Koh Hin Ngam, vars strand består av ebenholtssvarta ovala stenar. Enligt sägen vilar en förbannelse över ön och den som tar med sig en sten får otur. Med flera veckor kvar av semestern och en flygtur hem lämnar vi för säkerhets skull alla stenar kvar.

Efter ett snabbstopp på Koh Yang går färden till baksidan av Koh Adang och en egen liten strand.

Medan vi snorklar, plaskar runt och bygger sandslott i strandkanten åker Narin fram och tillbaka med långsvansbåten och fiskar med en rev efter sig. Fisken serveras sedan nygrillad på palmblad - tveklöst den färskaste och godaste vi någonsin ätit.

Så är det dags att lämna den mysiga tillvaron på Koh Lipe. Efter att från första parkett på bungalowaltanen ha sett den lilla träfärjan gunga ordentligt i vågorna några eftermiddagar i rad, beslutar vi oss för att i stället ta snabbåten in till Satun. Den ska gå mitt på dagen från andra sidan ön och ta drygt två timmar.

Vi skyndar i väg dit i värmen med ryggsäckarna. Men vi hade inte behövt stressa - båten är försenad.

Timmar går innan den till sist dyker upp i fjärran. Förseningen beror tydligen på det extrema lågvattnet. Båten har kört fast flera gånger och när vi nu är på väg ut ur viken gasar kaptenen på friskt för att undkomma mörkret, som är här om en timme.

Solen dalar snabbt ner mot horisonten. I skymningen passerar vi mellan Koh Tarutao och malaysiska Langkawi. Kapten skickar fram en man med ficklampa i fören för att kunna upptäcka sandbankar i tid. Trots det hamnar vi på en bank, men lyckas glida av nästan direkt.

Det är skönt att till sist se ljus från land och få känna fast mark under fötterna.

Från Satun fortsätter vi norrut i den thailändska skärgården och kommer efter ett par veckor fram till Koh Jum, nära Krabi.

Den proppfulla färjan mellan Koh Lanta och Koh Jum stannar till några minuter, mitt ute på havet. Vi och en handfull andra passagerare klättrar över till mindre långsvansbåtar och fortsätter in mot stranden. De andra resenärerna på färjan ser förvånade ut över att man kan gå av båten här, vi är glada att inte alla följer vårt exempel.

Det finns totalt sex bungalowanläggningar på Koh Jum och vi flyttar in i New Bungalow, som drivs av fyra systrar uppväxta på ön. Två av de cirka 30 hyddorna ligger högt uppe i träden, med fantastisk utsikt, men vi väljer att bo mera jordnära.

Vi upptäcker snabbt att djurlivet är rikt på Koh Jum. Granne med oss bor varaner, ödlor som blir runt en meter långa. De är extremt skygga och normalt mycket svåra att få en skymt av. Vi ser dessutom en vild apflock under en promenad och lekande delfiner under en paddling till grannön Koh Lola.

Koh Jums stränder är långgrunda och badvänliga och så gott som fria från andra turister. När sol och bad blir långtråkigt hyr vi motorcykel och åker runt till de tre byarna på ön. Folk vi möter skrattar och vinkar och det gör vi med.

Men tiden i Thailand börjar gå mot sitt slut och vi packar ryggsäckarna för sista gången. Redan på planet hem från Bangkok börjar vi drömma om nästa resa, och om de öar vi inte hann med den här gången.

Åsa Holmström (resa@aftonbladet.se)