Bästa vattenhålet i Australiens öknen

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2002-11-06

Folk kommer från hela världen för att ta en öl på Daly Waters pub

I Daly Waters pub möts de som tagit sig ut i "the outback".

20 invånare.

27 mil till närmaste matbutik

30 arter av giftormar i den omgivande öknen.

Men folk letar sig fram till Daly Waters ändå.

För pubens skull.

Macken.

Jorden är röd, ökenlandskapet platt, hettan olidlig. Här, cirka 60 mil söder om Darwin, några kilometer in på en avstickare från Stuart highway, ligger staden Daly Waters.

Jo, de kallar det en stad, trots att det bara bor totalt 15 vuxna och fem barn i de omålade, ruffiga husen.

I höjd med det sista huset slutar vägen. Och civilisationen.

Puben är ett skjul byggt av sten och plåtväggar. Vid första anblicken undrar många varför puben är så berömd. När de går in börjar de ana varför.

Daly Waters pub liknar inget annat. Väggarna är täckta från golv till tak med... allt. Utländska sedlar, affischer, halsdukar, ridsadlar, vimplar, id-kort, nummerplåtar och klistermärken. På en takbjälke ovanför bardisken hänger manliga och kvinnliga underkläder uppspikade.

– Om du förlorar med sju bollar i biljard här så måste du ta av dig underkläderna och skänka dem till baren, säger bartendern Ned medan han häller upp en ljus öl av märket XXXX (Four X) till en pubgäst.

Ned kom själv hit som gäst för sex år sedan, tillsammans med hustrun Alice.

– Vi satt i baren några timmar. När vi gick ut såg jag att ett hus var till salu för 28 000 dollar. Jag köpte det på fyllan, berättar han.

Daly Waters pub har överlevt sedan 1930 och är delstaten Northern territorys äldsta kvarvarande pub.

Ända sedan upptäckaren John McDouall Stuart hittade vatten här 1862 har Daly Waters varit en viktigt vattenhål i Australien. Telegrafbyggare, resenärer, jackaroos (australiska cowboys) och internationella flygplan har genom åren stannat här för att fylla på behovet av vatten, öl eller bensin.

Ett vattenhål är det fortfarande. Med 27 mil till Catherine i norr och 40 till Tennant Creek i söder är den ödsliga placeringen Daly Waters styrka.

Dessutom har puben, trots sitt sjaskiga yttre, en viss klass. För finsmakaren finns till och med vin för för 165 dollar flaskan.

– Bra mat och bra service. Konstigare är det inte, säger ägaren Bruce Caterer.

Han är en burdus man med blått linne och rejäl ölkagge. Han ser bister ut men tycker om att snacka skit och skämta med gästerna.

Puben öppnar tidigt på morgonen och stänger när den sista gästen har vinglat ut.

Då och då gör sig vildmarken påmind. Som när ett gäng gröna grodor ockuperar den toalettstol du just tänkt använda.

– När vi var här för två veckor sedan gick min kompis in på toaletten barfota. Plötsligt ringlade en orm över hans fötter, berättar engelsmannen Paul Mantz, 38.

Lunchtid är puben lite av en turistfälla. Här stannar bussar fulla av ryggsäcksluffare och andra turister som hoppar av för att äta lunch, ta en öl och kunna säga ”jag var där”.

Kvällstid är det annorlunda. Då samsas lokalbefolkningen med traktens bönder, övernattande arbetare och gäster från campingen i baren. Under en och samma kväll skålar jag med den lokale, buttre mekanikern, ett äldre motorcykelsemestrande par från Zimbabwe, ett kompisgäng från South Australia, bonden Dave Turner, som ursäktar sig för att det just nu bara finns 6 500 kor på ägorna, samt den märkliga Robert Probst från Schweiz.

Han dök upp i den värsta lunchhettan – på cykel. Robert Probst, 51, var otroligt varm, otroligt svettig och mycket tacksam över att få höra att han kunde få ta ut kontanter på sitt bankkort i baren.

– Jag har letat efter kontanter i tio dagar nu, sa han.

Han hade cyklat 500 mil när han kom till Daly Waters. När han åter trampar i väg morgonen därpå har han 1 500 mil kvar på sin resa genom Australien.

En kort stund efter att han har cyklat i väg virvlas det röda dammet upp av en sliten svart pickup. Föraren syns knappt bakom ratten. Han heter Greg, är elva år gammal och son till pubägaren Bruce.

– Vill du hänga med? Jag kan visa dig var man kan plocka vilda frukter, säger han.

Greg är färdig med dagens skolarbete. En halvtimme varje dag sitter han och pratar med sin lärare via kommunikationsradio. Övriga tider studerar han och systern Meg på egen hand. Systemet heter School of the air och kallas världens största klassrum. Greg och Meg träffar bara sina klasskamrater fyra gånger per år, men Greg har ingen längtan till stan.

– Vi bodde i en stad tidigare. Skolan var väl okej, men det fanns inte så mycket man kunde göra. För många regler, säger han.

I Daly Waters är det fritt.

Närmaste polispatrull finns två timmar bort. Men här är det ändå alltid lugnt, enligt Bruce Caterer. Det är trots allt 19 år sedan en man sköts ihjäl i en duell utanför puben.

– Jag har bara sett ett eller två slagsmål under mina tio år här, säger han.

Det finns ett gammalt talesätt som lyder: ”Om du befinner dig i Northern Territory är du antingen på flykt undan en kvinna eller lagen.” Men i dag kommer folk hit frivilligt. Speciellt under vintermånaderna juni–augusti, när det börjar bli kallt i södra Australien.

Årets höjdpunkt är den årliga rodeon i september. Då samlas 300–500 personer i ”staden” och puben hålls öppen 24 timmar om dygnet.

– Folk roar sig och har väldigt trevligt, säger Ned och förtydligar:

– De blir jättefulla.

Markus Lutteman (resa@aftonbladet.se)

Följ ämnen i artikeln