I väntan på alla turister

Turkost vatten, god mat och medeltida hus - Dubrovnik är redo för nya gäster

Gamla Dubrovnik ligger nedanför mig med sina tjocka, medeltida murar och från tre sidor omgivet av Adriatiska havet.

Det är lätt att förstå varför många velat erövra den här staden, från forna tiders turkar och venezianer till gårdagens serber.

Dubrovnikborna själva hoppas på andra gäster - att turisterna ska komma tillbaka.

Gamla stan ligger löst förankrad vid fastlandet, en medeltida stad med portar och vallgravar - och faktiskt ett flertal gator som är helt plana och raka.

Det nya Dubrovnik har växt fram på bergssidorna utanför murarna. Här går gatorna antingen upp eller ner - eller både och. Inte sällan med trappa och utsikt mellan palmerna. Husen klamrar sig fast längs berget och får bilen inte plats på gatan kanske den ryms på hustaket.

Det turkosa havet är aldrig långt bort. Ibland 50 meter nerför en klippvägg, ibland vid ens fötter. Och överallt apelsinträd med mogna, lysande frukter.

Tidigt på morgonen slår jag följe med fem målmedvetna damer på väg in genom stadsporten.

Snart sitter de och virkar med dukar framlagda i väntan på hugade spekulanter. Och på eftermiddagen tar vi samma buss därifrån.

Precis utanför murarna ordnar fiskarna med sina redskap innan de åker ut och lägger sina nät. I hamnen är det full fart på marknaderna och både fisk och grönsaker byter ägare.

Det är klart att frusna nordbor trivs i denna lilla stad med cirka 50 000 invånare. Kaféernas uteserveringar trängs med restaurangernas och till och med diskoteken har flyttat utomhus.

Nästan bara nattklubbarna bjuder på inrökta, slutna rum.

De tjocka och på sina ställen upp till 25 meter höga murarna har effektivt inneslutit den gamla medeltidsstaden och oftast har erövrarna fått ge upp. I snart 800 år har invånarna sökt skydd här inne när det stormat i omvärlden.

Uppifrån muren ser staden ut som ett golv av brandgula lerplattor. En del tak utgör en mosaik där ingen takpanna är den andra lik i färgen. Det är de taken som klarade kriget oskadda - och de är rätt så få. Omkring 70 procent av husen i gamla stan blev skadade under beskjutningen.

I dag är alla tak lagade och kratrarna i marmorgatan Stradun igenfyllda.

Det kriget åstadkom var att effektivt skjuta turismen i sank.

Nu har drygt tio år gått - och så sakteliga återvänder turisterna. Först kom slovenerna, sedan tyskarna och italienarna. Snart kommer också svenskarna.

Och kroaterna väntar otåligt.

- Snälla, se till att det kommer hit fler turister, säger en ung kvinna vid namn Anita, som själv satsar på en framtid inom turistnäringen.

För henne och så många andra är turismen nyckeln till välfärd.

Det är inte utan att det märks att alla älskar turister, på ett väldigt trevligt sätt. Alla vill så gärna hjälpa till och få en att känna sig välkommen.

Och välkommen tillbaka.

Yvonne Westerman