Gå under jorden i Berlins bunkrar

Tjugo meter under marken finns stadens skrämmande historia bevarad

Vi lämnar solen och värmen och tar trappan ner i underjorden.

Tjugo meter under marken är det huttrande småkyligt. Fukten tränger in genom de kraftiga betongväggarna.

Här, i Berlins bunkrar, finns minnena av en skrämmande historia bevarad.

Kay Heyne, 27, är guide och en av 140 medlemmar i Berliner Unterwelten-sällskapet som bildades 1997.

I dag förvaltar sällskapet flera av Berlins krigsbunkrar, som på senare år öppnats för allmänheten.

– Vi har fått höra att vi är bakåtsträvare och att vi vill rota i historien som egentligen bäst glöms bort för att kunna gå vidare. Det tycker inte jag. Det här är en del av vår historia, det kan vi aldrig komma ifrån och då är det bättre att öppet visa det för att öka förståelsen och kunskapen, säger Kay.

När de första flygbombningarna inleddes under andra världskriget sökte många berlinare skydd i sina källare.

Andra tog sin tillflykt till de bunkrar som fanns, men som långt ifrån räckte till stadens över fyra miljoner invånare i början av 1940-talet.

Den första bunkern vi går ner i är på 2 100 kvadratmeter. Den var tänkt för 2 500 personer, men upp till 4 000 personer sökte skydd här under flyganfallen.

Än i dag är det ett skyddsrum som lånats ut av staden mot att Kay Heyne och de andra i sällskapet sköter om underhållet.

Den andra bunkern vi får se är något mindre. Den var tänkt för drygt 1 300 personer och har nu inretts som ett museum efter att ha stått orörd i över 50 år. Här har man stoppat in sängar, bänkar och toaletter för att ge en bild av hur det kunde se ut under kriget. I bunkern står en skylt som uppmanar till att hålla dörren öppen och släppa in folk så länge som möjligt. ”Inte förrän du hör bomberna slå ned får du stänga dörren”, står det. Tanken var inte att man skulle bo i bunkrarna någon längre tid. De var avsedda för att kunna sova tryggt i om natten eller som tillfälliga skydd under bombräderna. I ett rum målades radioaktiv färg på väggarna för att ge ett visst ljus utan att behöva elektricitet.

– Det är inte farligt att vara här inne, men jag råder dig att inte slicka på väggen, säger Kay Heyne, som trots att ljuset släckts syns tydligt i skenet av den grönskimrande väggen.

Än i dag hittas föremål från kriget. När nya Potsdamer Platz byggdes under 1990-talet fann man 30 soldatgravar. En del fynd har ställts ut i bunkern. Hjälmar, dryckeskärl, en pipa, maskingevär, gasmasker och glasögon.

Allt handlar dock inte om krig och skydd på den underjordiska turen. Tiden med muren nämns också. Kay berättar om spökstationerna längs Västberlins tunnelbanelinjer, de flesta ritade av svenske arkitekten Alfred Grenander.

– De stängda och nedsläckta stationerna såg ut precis som före kriget. Det var en läskig känsla att åka förbi dem, säger Kay Heyne.

Berlins bunkrar

Snabbfakta

Niklas Smith (resa@aftonbladet.se)