Skräckfallet får fem plus

Aftonbladet testar Lisebergs nya värsting

GÖTEBORG. 146 meter över havet och hela Göteborg ligger under mig.

Jag har aldrig varit så skraj.

Plötsligt störtar vi i 110 km/h mot marken – en skräckfärd som slutar under jord.

Jag anar direkt att det är något obehagligt på gång när chefen ringer och ställer den här frågan:

– Markus, du är inte så där överdrivet rädd för höjder, va?

Inte direkt, men det har blivit värre med åren och ibland pirrar det till och med i magen när jag kör över en hög bro.

Högst i Europa

Men plikten kallar. Lisebergs nya åkattraktion Atmosfear ska testas. Europas högsta fritt fall som enligt nöjesparken ”kanske är världens mest spektakulära”.

– Jag hade inte gjort det för alla pengar i världen, säger chefen lite lagom uppmuntrande.

Min fru undrar helt seriöst om vi har tecknat livförsäkring.

Jag vet att allt kommer att gå bra, men sover ändå sämre än vanligt natten före.

En stor skara journalister samlas nedanför Lisebergstornet, som för 50 miljoner kronor nu är ombygg till höghastighetsvidunder. Det är inget snack om att det är ett nervöst gäng som väntar på sitt livs åktur.

Färden startar under jord och går långsamt uppåt, det gnisslar lite oroväckande och man hinner tänka både det ena och det andra. Det är högt redan när man kommer upp ur hålet. Då är det sisådär 80 meter kvar.

Man sitter utomhus i en anordning tre meter ut från själva tornstolpen. Benen hänger fritt och jag spänner varenda muskel i kroppen. Hjärtat slår i snabb takt.

Vi har nått toppen och jag är rädd på riktigt. Hela Göteborg breder ut sig under oss. Om jag hade vågat titta rakt ner hade jag förmodligen inte ens sett hålet i marken som vi snart ska ner i.

Häftig upplevelse

Vi hänger kvar en kort stund innan tyngdkraften gör sitt. Känslan är obeskrivlig. I 110 km/h störtar vi 90 meter innan magnetbromsarna mjukt fångar in oss. Fallet är över på drygt tre sekunder, men det känns som minuter.

Det är en enormt häftig upplevelse och inget jag vill ha ogjort.

Men nästa gång chefen ringer hoppas jag få testa sommarens bästa glassar eller något annat mindre ångestladdat.

Så här är Lisebergs atmosfear – bit för bit

Känsla före:

Inget vidare alls. Oregelbunden hjärtrytm, koncentrationssvårigheter och riklig handsvett. Nej, det är inga överdrifter. Och det blir inte bättre av att se alla chockade testpersoner som på skakiga ben kliver ur fartmonstret innan det är min tur.

Skräckupplevelse:

Det är ruskigt högt och man känner sig fullkomligt maktlös. Jag vågar inte titta rätt ner mellan benen, som för övrigt dinglar helt fritt. Man hänger kvar högst upp en kort stund innan man plötsligt störtar 90 meter ner i 110 knyck. Några skrikande sekunder senare är allt över och det känns som att magen är kvar där uppe. Det är verkligen ingenting för höjd- och fartkänsliga.

Utsikt:

Man ser ju precis hela Göteborg så normalt sett hade det blivit full pott. Om man nu bara hade kunnat njuta av utsikten. I stället pressar jag ryggen hårt mot stolen, småpratar nervöst med mina medpassagerare och önskar inget hellre än att stå med fötterna på marken igen.

Känsla efter:

Hjärtat slår fortfarande alldeles för snabbt, men man har ett positivt rus i hela kroppen. Jag bestämmer mig snabbt för att åka en gång till.

Atmosfear

Längdgräns: 140 cm.

Rekommenderad maxlängd: 195 cm.

Åkkuponger: 4.

Tornhöjd: 116 meter.

Höjd över havet: 146 meter.

Fallhöjd: 90 meter.

Falltid: 3,1 sekunder.

Hastighet: 110 km/h.

G-kraft: Fyra positiva G.

Bromstyp: Magnetbroms.

Antal åkande per tur: 36.

Åktid: Cirka två minuter.

Kapacitet: 600 passagerare per timme.

Byggkostnad: 50 miljoner kronor.