Gränslös charm i franska Katalonien

De som redan har varit där kallar området för Frankrikes hemliga hörn, och de vill inte att vi ska berätta om deras smultronställe.

Destination har besökt Roussillon – den katalanska delen i sydvästra Frankrike.

En näve räkor, blåmusslor, några krabbor och havskräftor, ett dussin ostron och en hummer.

Skaldjursfatet som ställs fram är fyllt till brädden.

– Bienvenue en Pays Catalan! Välkommen till franska Katalonien, säger kyparen.

Det saftiga lantbrödet och vitlöksmajonnäsen som gör våra skaldjur sällskap är livsfarligt för figuren men oemotståndligt gott.

Vinglaset glittrar i kvällssolen. Medelhavet slår in mot stranden.

Vid grannbordet hugger en familj in på sin paella medan paret på vår andra sida har beställt grillade sardiner och kaningryta.

Middagen här i den lilla kuststaden Colliure är så långt från franskt finkök man kan komma. Det är robust och enkelt men mycket fräscht. Här är det råvarorna som ska smaka, inte gräddiga såser.

Menyn är en kombination av vad som fångas i berg och hav, ”mar i muntanya”, som man säger på katalanska, det språk de infödda talar. Men det finns mycket mer än gastronomin och språket som påminner om att vi är i Frankrikes katalanska region. Vid alla officiella byggnader har trikoloren kompletterats med katalanska flaggor i rött och guld som påminner om de täta kulturella banden med spanska Katalonien på andra sidan gränsen. Sämningen är lantligt gemytlig. Ingen stress.

”Så vackert och charmigt”

– Det här är verkligen ett genuint hörn av Frankrike, konstaterar stockholmskan Marie-Luise Sundfeldt när vi möter henne i den lilla badorten Banyuls-sur-Mer.

Vi har då rest runt några dagar i Roussillon och trivts. I Port Vendes har vi suttit på en fiskrestaurang nere vid hamnen och följt gubbarnas arbete med näten.

I pittoreska turistorten Colliure har vi fångats av den trevliga stämningen i gränderna. Men framför allt har vi charmats av den sömniga turistorten Banyls-sur-Mer och den ännu mindre byn Cerbère, som ligger precis vid gränsen mot Spanien.

När vi träffar Marie-Luise Sundfeldt och hennes vänner Bengt Jonsson och Anita Lundqvist i Banyuls-sur-Mer märker vi snabbt att vi delar uppfattning om detta ”hemliga” hörn av Frankrike.

– Roussillon är så vackert och charmigt, säger Marie-Luise Sundfeldt. Här finns både berg och hav, massor att se och göra. Alla man möter är vänliga. Och maten! Den är så god och prisvärd.

Tvekar först att berätta

Väninnan Anita Lundqvist håller med:

– Att handla på matmarknaden är en upplevelse, säger hon. Vi gör det nästan varje dag.

– Alltid ett stort sortiment av frukter och av grönsaker. Tomaterna är söta och solmogna. Slaktaren har bra kött. Fiskhandlaren får sin fisk direkt från hamnen. Billigt är det också.

Sällskapet tvekar först över om de ska berätta om vad de tycker, ”för om ni skriver om det så kanske en massa svenskar kommer hit och tar över stället”. Men inte kan man väl inte hålla tyst något som är så här bra?

Sällskapet bor på det lilla svenskägda Hôtel le Manoir som ligger i Banyuls. Ett typisk litet franskt landsortshotell. 19 rum. Billiga priser. Under lågsäsong kan större sällskap hyra hela hotellet, de får då även tillgång till köket.

Vackrast är Roussillon under våren, när äppelträden blommar och uteserveringarna precis ställt ut sina bord. Men även hösten är en bra tid att komma hit med sitt lugnare tempo och billiga priser på rum. Vinintresserade brukar då synas i trakten som är känd för sina viner.

Under vintern flyttar sedan turismen upp till skidorterna någon timmes bilkörning upp i Pyrenéerna. Men för de flesta är det ändå sommaren som lockar dem till Roussillon. Under en intensiv semestermånad pågår då festen dygnet runt vid stränderna vid Argelés sur Mer medan gränderna inne i Collioure fylls med flanörer.

Hitta stillhet på en klippa

Fast även under sommarens högsäsong går det att hitta stillhet. I utkanten av Cerbère ligger Hotel La Vigie högt upp på en klippa. Rummen är spartanska. Det enda ljud som stör är vågornas brus. Från skrivbordet kan man se ut över Medelhavet.

– En perfekt plats om man skulle vilja dra sig tillbaka och skriva en roman, säger jag till fotografen.

– Eller för den som är utbränd och bara vill komma bort från allt, svarar han.