Först tog jag en tripp förbi Amsterdam...

Resas reporter gjorde 3 storstäder i Europa på 3 dygn med lågprisflyget

En timme framför datorn - så är biljetterna bokade.

Tre lågprisbolag ska ta mig till Amsterdam, Barcelona och London, för mindre än 950 kr per sträcka.

Flygluffen börjar på Skavsta.

helskärm

Jag kommer prick två timmar före avgång, precis som Basiq Air vill. Det gör ingen annan. Men när flygbussen från Stockholm anlänt bildas en lång kö framför incheckningsdisken. Morgonsolens strålar letar sig in i vänthallen, spänner nerver och väcker reslust - mot Europa!

Sedan i februari flyger holländska Basiq Air från Stockholm till Amsterdam. Eller rättare sagt, från Skavsta flygplats i Nyköping, till Rotterdams dito. De billiga flygstolarna går till små flygplatser och målet nås först efter lite extra tid och en bussfärd.

Bokningsnumret från internet blir ett laminerat boardingpass. Det biljettlösa systemet fungerar smidigt och ska komma att gälla hela trippen. Skavsta byggs om och breddas. På dörren som leder utåt står provisoriskt med svart tusch på ett orange papper: Gate 1. Där går jag.

Resan till Amsterdam tar ungefär en och en halv timme. Man hinner knappt spänna fast sig. En soppa modell varma koppen kostar 18 kr ombord och när jag ber om ett glas vatten krävs 16 riksdaler i utbyte. Snålt, tänker jag och sitter törstig med min billiga biljett.

Bagaget kommer direkt när vi landat och i den lilla byggnaden som utgör Rotterdam flygplats är det inte svårt att hitta transferbussen. En broschyr med tidtabell delades dessutom ut redan i Nyköping men tiderna verkar inte stämma.

- Nej, de gör om dem hela tiden, bussen har bara gått två veckor, säger damen i informationen.

Jag får vänta i 45 minuter på bussen. Chauffören släpper fryntligt av mig mitt i stan, trots att det inte finns någon hållplats där, medan jag vinkar till mina två medpassagerare. Linjen är inte riktigt inkörd än.

Tiden är knapp. Jag trotsar det kalla vädret och sätter mig i den obligatoriska kanalbåten. Amsterdam är inte mycket att hurra för i duggregnet men husen står solida och vackra längs kanalerna och dagen känns ändå inte bortkastad.

För 450 kr har jag skaffat ett centralt hotellrum vid kanalen Singel en bra bit från det beryktade Red light district. På natten måste jag ändå mota bort en söt haschdoft genom att täta dörrglipan till korridoren med en filt.

Toast, marmelad och stekt ägg serveras till frukost av en beredvillig Alan. Ute blandas lukten av ost, stekos och stillastående vatten på ett härligt sätt. Efter Anne Franks hus, indonesisk vårrulle och holländsk stroopwafel (sliskig kolakaka) på Nieuwmarkt måste jag slita mig och dra vidare till Barcelona. Man gör en del tuffa val när man är på flygluff.

Trots att jag skyndar nedför Damrak mot centralstationen lyckas jag missa två tåg. Panik! Men transporten visar sig bara ta 14 minuter och tågen går varje kvart, så snart står jag mitt på Schiphol, Amsterdams storflygplats. En snabbkoll på monitorn för rätt avgångsnummer, fem minuter till disken, 15 minuter spurt till själva gaten, brittiska Easyjet lyfter från en av byggnadens mest avlägsna flyglar. Men jag är ändå lugnt i tid. Puh!

Söderut går det sedan snabbt och ungdomligt till. Easyjet, känt från tv, har förbjudit slipsar och jag förvånas av min reaktion men hajar faktiskt till - flygvärdinnorna har bytt kjolen mot jeans.

Tre timmar senare har jag redan hunnit dumpa väskorna på hotellrummet i Barcelona, inte långt från Plaza de Cataluna. Olé! Det är 21 grader varmt, solen strålar fortfarande högt och Ramblan väntar. På kaféernas griffeltavlor lockar vin och bocadillos, bröd fyllda med serranoskinka, ost eller tomatsalsa.

Efter en kort natt gör jag stan på en dag, svettas och njuter av tempot. En café con leche på Passage Sant Joan blir det sista jag hinner morgonen därpå. Ryanairs buss till flygplatsen Girona, Barcelonas motsvarighet till Stockholms Skavsta, tar en dryg timme. Väl där måste jag stå ut med deprimerande panflöjtmusik men en påse Bounty från "taxfreeshopen" gör situationen uthärdlig. Här, precis som på Skavsta, promenerar passagerarna ut till planet och jag tycker lite barnsligt att känslan är extra spännande. Som om man själv vore pilot.

När vi till slut lyfter har vi suttit 45 minuter extra på planet och väntat. Ryanair var flexibla nog att leta fram väskorna till två passagerare som gått ombord, ångrat sig och gått av igen (!?). Kaptenen hälsar att paret väl ville njuta av den spanska värmen ett tag till och försäkrar att luftkonditioneringen får vara på i kabinen så att vi ska ha det bra under tiden.

Själv fryser jag snarare än svettas och tänker att de borde höja temperaturen istället för sänka, om inte annat så för att trötta ut bebisarna som ger hals längst fram i planet.

Bagageincidenten gör att vi missar vår ursprungliga tid på startbanan men det är inget som tar udden av charterapplåden när vi landar.

Stansted-flygplatsen utanför London är lågprisflygets stora knutpunkt i Europa. Enbart Ryanair har 120 avgångar per dag härifrån och man skulle kunna tro att flygplatsen är ett spännande tillhåll för den som har några timmar att slå ihjäl mellan två flyg. Men icke.

Utanför huvudbyggnaden sitter Giacomo Miceli, 22, och Fabio Spano, 23, båda studenter från Rom. Deras biljetter till Dublin med Ryanair kostade nästan hälften av vad det skulle ha gjort med Alitalia. Då står de ut med att vänta här några timmar .

- Vi lyssnar på musik, läser och pratar med journalister, säger Giacomo och skrattar. Det är för dyrt att göra något annat på flygplatser, men vi hittade gratis provsmakning av vin.

Ett stort vinföretag marknadsför sina märken i vänthallen. En man häller upp plastmuggar med chardonnay åt resenärerna som är glada för ett avbrott i väntandet.

Jag nobbar vinet men kan efter en rundvandring konstatera att möjligheterna till övriga nöjen är få: en öde lekplats för de yngsta, en arkadhall och - vilket var kul - en gigantisk träskål med parmesan i bitar. Italienska delikatessaffären lockar gäster med stil och fångade i alla fall mig för några minuter (utan att ta mina pengar).

När några timmar passerat bland parfym- och slipsförsäljning fortsätter jag mot Sverige. Fish"n"chips, Piccadilly, vaxdockor, disko, dome? Hade jag velat kunde jag ha köpt en returbiljett till London för 288 kr redan i luften. På marken kostar den 322 kr. Men jag ska hem nu.

Vi landar 20 minuter för tidigt på svensk mark. Skavsta ser litet ut i den småkalla skymningen men efter att ha sett sex flygplatser, två storstäder och tre flygbolag på fyra dagar vet jag att det är praktiskt med smått. Jag har hunnit med alla plan nästan helt utan att stressa, bagaget har varit snabbt på plats och avstånden mellan flygplats och resmål har varit överkomliga. När det gäller förseningar har det på något sätt jämnat ut sig. Jag vet hur jag tänker ta mig runt i Europa nästa gång i alla fall.

Lätt.

Man får väl ta med en vattenflaska bara.

Så mycket kostade Ninas flygluff

Stockholm-Amsterdam-Barcelona-London-Stockholm

Nina Marjavaara