Hårresande reseminnen
När mina barn har blivit större och inte är lika lättskrämda ska jag förverkliga min gamla dröm om att klippa mig i varje land jag kommer till. Det finns ju så många minnesvärda frisörer – och frisyrer! – utomlands.
Flera vänner har redan satt det i system. Min kompis Magnus till exempel är en riktig tuffing som klippte sig vart han än kom på sin jorden runt–resa – till sitt resesällskaps stora glädje, eftersom han kom tillbaka med den ena osannolika looken efter den andra. Projektet tog dock slut med förskräckelse när frisören i Vietnam halade fram den stora rakkniven och lät sin okunnige lärling göra jobbet. Magnus flydde, inte för att han är rädd om frisyren utan om livet.
En annan kompis, Annika, är heller inte så kinkig av sig men utgick ändå från att hon skulle få vara med och bestämma frisyr och färg på Teneriffa. Det kom inte på fråga. Hon fick samma standardstil som de lokala tanterna – kort permanentat hår och röd färg. ”Det här är snyggare”, svarade frisörskan när Annika påpekade att resultatet inte överensstämde med hennes önskemål.
På Fiji blev det inte ens någon ny frisyr trots att salongen såg normal ut. Ägaren också. Men efter hand kröp det fram att han egentligen var en hemlig distributör av porrfilmer (porrfilmer är olagliga på Fiji). Han erbjöd alla sina kunder, som trodde att de skulle få klippa sig, att hjälpa till med kärnverksamheten och delade även ut varsin underlivsspray. Det var bara att tacka och ta emot flaskan. Inte för att man ville, utan för att krångla sig ur det hela och få gå därifrån.
I Serbien gick jag själv länge utanför fantasieggande salonger med namn som ”Frizerski salon BOOM!!” där det kostade 20 kronor att klippa sig och ”Little Love” som var ännu billigare. Risken är väl att båda slutar på samma sätt. Med ett boom! Jag var även nyfiken på ”Belgrads alternativa frisör”, eftersom just allt med Serbien känns alternativt, men när jag äntligen samlat mod till mig och knackade på stack en spetsig näsa ut genom fönstret: ”Tyvärr. Du måste boka tid, vi är mycket populära”. Än i dag går jag runt med min fega frisyr och undrar hur alternativ den hade kunnat bli.
Ibland kommer inte resultatet som en överraskning, utan frisören talar klarspråk från början. ”Bra klippning, 200 rupier. Dålig klippning, 100 rupier” är en minnesvärd skylt från Indien.
Katarina har specialiserat sig på att bleka slingor på sina resor och blev glatt överraskad i Vitryssland. Hon upptäckte att hon passade i guldfärgat och fick dessutom fransk manikyr på kuppen, fast med guld även på naglarna också eftersom den vita färgen var gammal och torr.
Hon blev mycket nöjd eftersom det inte är resultatet som räknas, utan upplevelsen.
Det har hon alldeles rätt i. Fördelen med att experimentera utomlands är att man blir modigare än på hemmaplan. Om frisyren blir en katastrof är det bara att dröja med att åka hem tills man har hunnit vänja sig vid eländet. Eller tills håret har växt ut igen.
Åsas topp 3
Kass service:
Övertron på att allt som är svenskt är bra, lurade mig att lita på en blond tjej som stod på en tågstation i Budapest och klippte folk. Hon visade sig vara en ung, outbildad backpacker från Borås – som lyckades med konststycket att skapa den fulaste felklippningen någonsin.
En annan dikeskörning var den svenska butiken i Spanien, med en förtroendegivande slogan: ”Handla tryggt och säkert”. Utbudet bestod av svenskt kaffe och torra kanelbullar och jag glömde plånboken på en hylla. Den låg inte kvar när jag kom tillbaka.
Den ”svenska restaurangen” i Grekland. Först undrade man vad som egentligen låg på tallrikarna (något oigenkänneligt). Sedan varför man överhuvudtaget åkte utomlands och gick hit.