På båtluff i Vietnams skärgård

Följ med på en tredagarstur i Halongbukten

Som Thailand fast med färre turister - Halongbukten är en unik övärld med stora kalkstensklippor, ensliga paradisstränder och spännande grottsystem.

Dag 1

Vi puttar i gång bussen

Vi har, som de flesta besökare i Halongbukten köpt ett färdigt kryssningspaket

i Hanoi. Turen inleds då med en skumpig bussfärd på krokiga vägar till kusten.

Bussarna är inte direkt av nyaste modell och motorstopp är vanligt.

- Ursäkta, vi har ett problem, förkunnar vår 25-årige guide Tai, när bussen stannat i en uppförsbacke.

- Ni, putta på, säger han och pekar glatt på oss.

Ett osäkert sorl sprider sig i bussen. Är det verkligen vår sak?

Vi inser snabbt att ordet ersättningsbuss inte finns här, om inte vi puttar på så blir vi kvar på vägen. Med gemensamma krafter får vi bussen uppför den lilla backen, och i utförslutet på andra sidan går motorn i gång.

Väl framme i kuststaden Hong Gai breder Stilla havet ut sig, med sitt myller av toppiga gröna öar. I hamnen trängs fiskebåtar, turbåtar och "sea gypsies" (sjönomader) med sina husbåtar.

Turbåtarna är oftast små och tar bara något dussin passagerare, ibland färre. Besättningen på vår båt består av tre man, kapten plus två besättningsmän, som sköter alla sysslor ombord. Guiden Tai är hopp-i-land-Kalle.

Efter en snabb lunch glider den gamla träbåten med sin höga överbyggnad knirkande ut från hamnen. På båten finns 14 passagerare med en medelålder på 30-35 år. Nästan alla är från Europa med övervikt för Frankrike.

Tai samlar gänget för en faktaspäckad introduktion på sin säregna engelska.

Halongbukten består av cirka 3 000 öar och namnet betyder "där draken dök i havet". Enligt legenden skapades skärgården när en drake störtade ner från bergen och kastade sig i havet. Svansen svängde hit och dit och sargade landskapet.

Snart åker vi ut i Halongbukten. Vi passerar berg iga öar och vidsträckta fjärdar. Efter några timmar närmar sig båten en större ö och motorerna slås av.

- Bad, förkunnar Tai.

De flesta hoppar i. Några frågar efter cyklop och snorkel, men det finns inga.

Ivrigt gestikulerande får han gruppen att simma mot en öppning i berget. De våghalsigaste fortsätter in i mörkret. Tunneln är tre, fyra meter bred och det är kanske två meter till taket. Det blir allt mörkare, men samtidigt anas ett grönaktigt ljus längre fram.

Efter ett 30-tal meter vidgar sig tunneln och mynnar i en lagun, helt omgiven av branta bergssidor. Vattnet är grönskimrande och solljuset dämpat, vilket ger en hemlighetsfull stämning åt platsen. Tankar på havsormar, hajar, giftiga fiskar - och varför inte drakar - far genom huvudet när vi plaskar runt.

Några har tagit med egna cyklop och försöker titta under vattnet, men det begränsade ljuset gör vattnet mörkt. De hurtigaste simmar den dryga sträckan längs kanten, trots att turbåten nu befinner sig hundratals meter bort och chansen att klänga sig upp på de branta och hala klipporna är nära noll.

Men allt går bra och samtliga återvänder efter hand till båten.

Det är dags för avfärd till kvällens övernattningsställe och efter en kort resa ankrar vi upp i en vik med en pytteliten sandstrand.

Kvällen ägnas åt en trerätters fisk- och skaldjursmiddag, som besättningen fångat under resans gång. Maten tillagas på en enkel gasolbrännare: goda vietnamesiska fiskrätter tillsammans med det utmärkta vietnamesiska Tiger beer, som kocken säljer för en dollar burken.

På kvällarna samlas gänget i båtens salong som är den enda upplysta punkten i den annars becksvarta omgivningen. En av tyskarna har med sig en bergssprängare. Musiken far ut i kolmörkret och studsar mot bergväggarna på öarna intill. Alla umgås, men fransmännen håller sig för sig själva för att slippa prata engelska.

De flesta blir sittande till midnatt, men sen bryter vi upp väl medvetna om att solen går upp strax efter sex. Vi anar att sovmorgon inte ingår i rutinerna.

Hytterna är av enklaste sort: en korridor leder fram till svängdörrar av saloontyp och innanför finns små träkojer med madrasser för tre, fyra personer och öppna gluggar rakt ut mot havet. Varje person får ett lakan, men värmen gör att de flesta sover utan.

Dag 2

Vi vaknar redan i gryningen, efter en svettig natt. En del har haft svårt att sova i det becksvarta mörkret, alldeles intill vattnet med alla ljud: djurskrik, tut från avlägsna båtar, fiskar som slår och andra mystiska ljud som sätter fantasin i rörelse.

Morgonrutinerna går snabbt: det finns ingen dusch ombord och samtliga hoppar därför över bord - saltvattentvål tillhandahålls av besättningen. Trots intvålningen är det svårt att bli kvitt en lätt klibbig känsla.

Kön till toaletten blir snabbt lång. Det är en enkel tunna av mulltoatyp. Killarna ombedes att kissa i vattnet för att den inte ska fyllas alltför snabbt.

Frukost intas på däck, kaffe med färsk frukt. Snart ger vi oss i väg till dagens stora mål: Cat Ba, en växt- och djurrik ö som blev nationalpark 1986.

I land på ön blir det vandring och spaning efter exotiska djur. Vi passerar mangroveträsk, sjöar, vattenfall och grottor.

Enligt Tai kan man, med lite tur, få se apor, vildsvin, hjort, ekorrar, igelkottar och en rad olika fåglar. Men trots ett ivrigt spanande ser vi bara några apor, som snabbt försvinner in i regnskogen.

- Så här är det ibland. Djuren vill inte visa sig, förklarar Tai.

Vi återvänder till båten, som påbörjar återfärden norrut tilllbaka mot Hong Gai, men med en annan rutt än på hitvägen. Kvällens ankringsplats letas upp, och det är dags för ännu en läcker middag.

Regnet hänger i luften och snart släpper det loss - monsuntid. Regndropparna slår hårt i den lugna havsytan som fräser och bubblar. Gränsen mellan regn och hav suddas ut och en vattenrök stiger flera meter över vattenytan. Den sveper in över båten och gör allt drypande blött. Alla ambitioner att hålla sig torr får överges och de flesta somnar till slut uttröttade ifrån alltihop.

Dag 3

Efter regn kommer sol, även i Vietnam. En ovanligt klarblå himmel får övre däck att förvandlas till en playa med kokosolja och allt.

Solandet avbryts bara av ett strandhugg med besök i en av de största grottorna i området. Det är en imponerade grotta med stalaktiter och stalagmiter, uppdelad i tre stora salar.

Enligt Tai har den använts i hundratals år av människor i trakten. Den var bland annat gömställe för vapen som användes mot Kublai Khan på 1200-talet.

Efter en sista lunch stävar vi snart in

i Hong Gais hamn igen. Det är ett ganska omtumlat gäng som vacklar nerför landgången: saltstänkta, genomsura, upptorkade, solbrända, utvakade, men med en stark känsla av att ha upplevt något alldeles extra.

Snabbfakta

Urban Björk/text och foto