Fyll sommarlovet med hö och lurviga får

Uppdaterad 2017-07-28 | Publicerad 2003-07-27

"Bo på lantgård" senaste trenden bland stadsbor

Mata lamm, plocka ägg, åka höskrinda och klappa kaniner.

Familjerna Henschel och Johansson tog med sig alla barnen och blev lantbrukare för en vecka.

Att bo på lantgård är senaste trenden bland stadsbor som längtar ut i naturen men inte vill bo mitt i den.

– Titta ett föl, mamma!

När bilen rullar upp på den grusade gårdsplanen har barnen redan spanat in tre ponnyhästar i hagen, kaniner, hönor och massor av lamm.

Josef, 7, och Hilda, 4, ska bo på lantgård i en vecka tillsammans med kusinerna Andréa, 11, Jesper, 9, och lilla Kajsa, 6 månader.

Vi är två familjer som tagit oss från Göteborg ner till Slakmöre i sydöstra Småland, några mil norr om Kalmar, för att leva lantliv.

Nästan allt tillåtet

Lantbrukare Janne Fridström tar emot på gårdsplanen.

– Det finns bara tre saker ni barn inte får göra här. Ni får inte gå in till djuren i hagen utan vuxna. Ni får inte ta ut kaninerna ur burarna utan vuxna, för de vill gärna smita. Och ni får inte klättra på stengärdsgårdarna – de är gamla och blir lätt förstörda och ni kan skada er. Förstått?

Barnen ser gravallvarliga ut.

– Och se upp för elstängslen. De är inte farliga, men det gör rejält ont.

Allting annat är tillåtet. Vi är välkomna att hjälpa till hur mycket, eller lite, vi vill. Barnen strövar snart runt och upptäcker, repar gräs till hönorna och plockar maskrosblad till kaninerna.

Trygg hos Janne

Det är inte mycket vila om man sköter en gård. Djuren behöver sitt sju dagar i veckan.

Josef, Jesper, Andréa och Hilda drar på sig shorts och stövlar och rusar ut varje morgon när de hör Janne på traktorn. De skuttar efter till de olika hagarna för att mata fåren och lammen.

Hinkarna med pellets är tunga att kånka på, men det är en skön känsla att vara sju år och gå i ett hav av får. Djuren bökar och knuffas men med Janne är man trygg.

De drygt hundra fåren är basnäringen på gården. Varje vinter och vår föder de lamm i olika kullar som sedan äter upp sig och säljs för slakt.

Hela familjen Fridström hjälper till i arbetet. Kerstin och Jan har huvudansvaret och barnen Johnny, 12, och Therese, 10, gör också lite sysslor.

Många djur

Utöver fåren har de hönor, gäss, kaniner och ponnyhästar, både för sin egen skull och till glädje för sommargästerna, som är den andra inkomstkällan. Två hundar, Sebb och Sack, vaktar och driver får.

– När ett får smiter, då är det snabbare än både mig och Kerstin. Men mot Sack har det inte en chans, säger Janne.

Våra sju dagar fylls av olika uppgifter. Fåren ska flyttas från ett bete till ett annat. (Hurra, då får man åka traktor och höskrinda på tillbakavägen!). Nya lamm ska märkas i örat med gula plastnummerlappar. En tacka har varit dålig och behöver specialtillsyn. Klövar och horn ska kollas. En grupp får ska avmaskas.

Plockar frukost

Till frukost kan barnen själva gå och plocka nyvärpta ägg hos hönorna. Efteråt försvinner Andréa och Hilda ofta ner till hästhagen och matar ponnyn Linda och lilla fölet Dusty med äpple och knäckebröd.

Inför alla våra frågor har Janne oändligt tålamod.

Barnen vet snart vilken traktor som är bäst till vad, hur många hästar motorerna har, varför man alltid måste ha koll på baggen när man går in i fårhagen, att hönorna gillar färskt gräs och maskrosblad och att lammens ull är så tjock att de klarar att födas ute i snön på vintern.

Inget arbetstvång

Det sköna med att vara inneboende sommargäster är att arbetet är valfritt. Medan barnen jobbar kan vi vuxna slappa och grilla. Alla hinner också med bad och sol och utflykter till Kalmar och Öland.

Det svåra är att säga hej då. Efter en vecka känns det som om vi blivit varma i kläderna.

Barnen sörjer. Favoritlammen man lärt sig känna igen. Den snällaste, nyfikna tackan. Baggen Zorro, som föddes upp med nappflaska när han var liten.

Svårt ta farväl

Andréa dröjer sig kvar hos hästarna och kelar. Känslan hos barnen är stark, både av att ha lärt känna alla djur och av att ha gjort ett gott arbete.

Som Hilda, 4, sammanfattar det när bilarna rullar ut.

– Men mamma, vi kan ju inte åka! Hur ska Janne klara sig nu, utan oss?

Charlotte Henschel

Guide/Bo på lantgård

resa@aftonbladet.se

Följ ämnen i artikeln