Bli en ny människa på Östersjön

Spa på Birka Paradise

Före: Skäggig, skamfilad, sliten småbarnspappa.

Efter: Rakad, renad, renoverad.

Resas reporter Bo Svernström testade 22 timmars spakryssning till Åland.

- Va? Ska du gå och lägga dig nu, pappa?

Klockan är kvart i åtta på kvällen och min fyraåriga dotter undrar förvånat vad som händer.

Ett dygn tidigare gav jag mig av på kryssningen med Birka Paradise. Målet var att komma hem helrenoverad, pigg och utvilad. Slippa dagishämtningar, kladdiga middagar, blöjpåsar, disktravarna och snuviga barn - allt som hör vardagen till för en småbarnsförälder.

Och det börjar så bra.

Från relingen ser vi Stockholms skärgård passera förbi. Solen färgar öar och skär dämpat gula och en fortfarande mild höstvind drar över däcket. Det luktar svagt av hav. Båtens stora dieselmotorer hörs bara som ett diskret muller i höststillheten.

Stilla är det däremot inte i buffématsalen på däck sex. Här står folk i ivriga köer för att få ta för sig av alla faten med lax, ål och sill, skaldjur, skinka och salami, bönsallad, skagenröror och lax-cheesecake, rostbiff, potatisgratäng och wokad kyckling.

När vi kommer in på desserten mår både jag och fotografen Stefan illa. Mandeltårtan, tiramisun och chokladmoussen smakar inte riktigt så bra som de borde.

- Kan jag ta de här?

Vi nickar matt till servitrisen som hela tiden går och plockar bort halvätna tallrikar från borden, medan gästerna skyndar att hämta mer på nya, rena fat.

Det är som smörgåsbord är mest.

Och så här långt är Birka Paradise också som Finlandsbåtar är mest. Visserligen fräschare och nyare än de flesta, fast i korridorerna möter samma dämpande heltäckningsmattor, spelautomaterna står prydligt uppställda, taxfree-shopen håller det vanliga utbudet och träimitationer i plåt finns på alla ställen där det är möjligt.

Men spa-avdelningen är något annat. Här, bakom glasdörrarna, är träet äkta. Det är tyst och stilla och vitklädda spa-

terapeuter står på rad och väntar på oss.

- Det brukar vara lugnt på kvällen, säger Linn Ribbhagen, 25, som arbetat på båtens spa-avdelning sedan den invigdes för snart ett år sedan.

Lite avvaktande tar jag emot badrock, handduk och nyckelbricka. Det närmsta jag hittills kommit ett spa är en turkisk barberare som slog med brinnande bomullstussar mot öronen för att ta bort generande hårväxt - och jag känner mig inte riktigt bekväm i den här typen av miljöer sedan dess.

- Varför ska du åka på spa? Du gillar ju inte ens sånt, sa min fru avundsjukt när jag skulle ge mig av.

Men nu ligger jag här och Linn Ribbhagen börjar med att skrubba mina ben, rygg och mage med en speciell handske. Det är inte obehagligt, men inte så skönt heller.

- För att ta borta döda hudceller, förklarar hon.

Sedan kommer inpackningen med laminariealger. Det luktar hav och skaldjur om den gröna algmassan, tankarna går till någon liten fiskehamn på västkusten där de nötta däcken på fiskebåtarna tagit åt sig av årens alla fångster.

- Det rensar ut slaggprodukter och återfuktar huden, säger Linn Ribbhagen.

Hon packar in mig först i plast, sedan i en tjock filt som knäpps ända upp i halsen. Britsen har dessutom värmeslingor för att det ska bli riktigt varmt.

Jag frågar hur man utbildar sig till hudterapeut (två terminer på Elisabethskolan), vad som är roligt med jobbet (att så många blir nöjda och säger att det var det skönaste de varit med om). Vi pratar på, skrattar och skämtar.

Så börjar hon med hårbottenmassage och jag får inte fram en fråga till. Det är fantastiskt skönt. Norah Jones spelar långsamt i bakgrunden och jag ligger där med en bindel över ögonen och är helt borta.

Om algerna verkligen drar ut slaggprodukter ur huden vet jag inte. Men den här behandlingen rensar i alla fall bort vardagen: skrikande barn, middagsbestyr, tvätt - allt är borta, som små prickar i horisonten bara. Plötsligt kommer Linn Ribbhagen tillbaka och vecklar ut mig ur alla inslag. Efter dusch och massage med hudkräm har det gått nästan en timme och behandlingen är slut.

Men inte spa-tiden. På den anslutande relaxavdelningen finns ångbastu, kallbad, ett vanligt badkar, vilstolar och en rad digitala duschar - och en bubbelpool ute på däck.

Det är dit vi går, jag och fotografen. Sedan ligger vi där i det varma vattnet under den mörka kvällshimlen, tittar på månen och ser det mörka havet glida förbi.

Då plötsligt:

- Nu är klockan snart nio och dansen är i full gång i klubb Copacabana!

En skränig högtalarröst presenterar kvällens nöjesutbud och raderar i ett enda andetag känslan av lyx och avskild stillhet.

Jodå, dansen är verkligen i full gång på Copacabana. Ett helt gäng pensionärer är uppe och dansar foxtrot, tango och bugg till orkestern Duovi.

- Dansen är mitt liv, säger Roine Lundin, 61, från Vikarbyn i Dalarna, som gör sin tredje kryssning - på raken, med vändande båt.

- Jag dansar med alla, gamla, unga, fula och snygga. Bara de är bra på att dansa.

En kväll så här i början på veckan är det mest äldre och par. Det är glest vid borden och bardisken är i det närmaste tom.

- Det är så här efter sommaren, säger Kenth i baren. Det blir mer sedan i oktober.

Det enda som inte blir tomt är just dansgolvet. Till varje låt finns det alltid något par som svingar sig runt i en foxtrot eller tango.

Men det är inte alla som gillar dansbanden.

- Åh fy, det här är det värsta jag vet: svensktoppen! Jag tycker om att dansa men det ska vara något modernare, säger Eva Lundqvist, 57, från Avesta.

Efter Duovi blir det show. Ida, Terese & Carl sjunger och dansar. Kanske inte Broadway-klass, men folk sätter sig snällt i fåtöljerna runt scenen och tittar. Samtidigt har diskot börjat på tionde däck. Man förstår att det nog kan bli bra tryck här en fredagskväll, men idag liknar det mer en fritidsgård än ett disko. Två flickor i nedre tonåren dansar med varandra medan några föräldrar tittar på.

Överhuvudtaget är stämningen ombord städad. Med vissa undantag.

Nästa morgon möter vi ett gäng bättre bedagade män i baren till Paradise Beach. De sitter i ett hörn och dricker vodkadrinkar klockan halv tio på morgonen.

Beachen är annars något av skeppets stolthet. En konstgjord sol i form av tre enorma lampor förvandlar vilken höstkväll som helst till ett tropiskt soldäck. Intill finns en bassäng, två bubbelpooler och en bar. I en rad solstolar kan man bli brun för 70 kronor timmen medan man tittar på de konstgjorda palmerna som ska förstärka stämningen av söder och sommar.

- Jätteskönt, säger Marina Larsson, 41, från Hallstavik, som överraskade sin man Ronald med en 50-årskryssning.

De lockades av just Paradise Beach och nu väntar de bara på att poolen ska öppna. Men då får de vänta länge. För just den här turen är det fel på anläggningen och vatten tas in från Ålands hav istället för det vanliga badvattnet. Och det tar några timmar innan det blivit varmt.

Tyvärr blir den som väntar på något stort besviken. Poolen är uppskattningsvis inte längre än tio meter lång och tre meter bred. Den räcker för ett dopp men inte mer.

Inte heller ansiktsbehandlingen, som är dagens första spa-kur, blir vad jag förväntade mig när jag rakade av mig skägget för dess skull.

Det börjar lovande med ett magnesiumsilikat med alger på ryggen.

- Det reagerar med vattnet och blir varmt. Det kan puttra lite, men det är inget farligt, säger Linn Ribbhagen.

Sedan smörjer hon in ansiktet med rengöringskräm, ansiktsvatten och en enzymbaserad peeling.

- Peelingen är mild och löser upp limmet som håller fast de döda hudcellerna som sitter fast vid huden. Det gör att de lossnar lättare och huden inte ser så glåmig ut.

Därefter är det dags för en särskild olja och en ansiktsmassage, som ska stimulera blodflödet genom huden och göra den mottaglig för ansiktsmasken.

Linn lägger på ett fint nät över ansiktet som hon täcker med en algmassa som ska rensa ut slagg och mjukgöra huden.

- Den innehåller också frystorkat havsvatten, berättar hon.

Frystorkat havsvatten? Det måste ju vara vanligt havssalt helt enkelt. Men det låter väl bättre med frystorkat.

Jag försöker tänka bort allt mumbojumbo. Men det hjälper inte. Ansiktsbehandlingen kommer inte i närheten av den behagliga njutning som helkroppsbehandlingen åstadkom. Det här känns mer som en förevisning av en serie hudvårdsprodukter.

När behandlingen är klar får jag också en lapp där alla produkter som är lämpliga för mig är förkryssade.

Men kanske har det med killar och tjejer att göra, vad man uppskattar på ett spa.

- Otroligt skönt, säger Tina Oxelgren, 43, från Uppsala, om just en ansiktsbehandling.

- Och att båten gungar lite behagligt gör det extra skönt jämfört med ett vanligt spa.

Nästa behandling, kurbadet, är en helt annan upplevelse. Det är oerhört skönt att krypa ned i det varma vattnet som lyses upp i olika färger. Vattenstrålar masserar kroppen och spaterapeuten Jennie Nordlöf masserar hårbotten.

Men de som verkar uppskatta spa-anläggningen allra bäst är osannolikt nog de bedagade männen från vodkabaren som också hittat in till den sobra avdelningen.

- Fy fan va skönt! sammanfattar de sina behandlingar medan de vinglar bort till nya baräventyr med stora leenden i sina ansikten.

Matsalen är tom när vi på eftermiddagen äter à la carte middag. Från fönsterbordet ser vi skärgården glittra förbi i eftermiddagsljuset. Klockan fyra lägger båten till vid Stadsgårdskajen igen.

Jag är helrenoverad, helfräsch - och helt slut. Ett varningsord ringer i mitt huvud att man kan bli trött av spabehandlingar. Jotack.

Den trötta, skäggiga tvåbarnspappa som gav sig iväg på en 22 timmars helrenovering kommer tillbaka som en ännu tröttare, men slätrakad tvåbarnspappa, som somnar långt före sina förvånade barn.

Snabbfakta

Plusguide/Spa på Birka Paradise

Här finns spa på torra land

Bo Svernström