En doft av undre världen
Uppdaterad 2019-07-18 | Publicerad 2004-10-25
Häng med på en rundtur i Paris kloaker
Blotta tanken på Paris kanske får dig att känna dofter från den finare världen.
En helt annan lukt drabbade oss - odören från den undre världen.
Varning, håll för näsan när du turistar i Paris kloaksystem!
Vid Pont de l"Alma, längs floden Seine, ligger en ovanlig attraktion: kloakmuseet, Musée des Egouts.
En mörk och fuktig värld, ett 2000 kilometer långt tunnelsystem, tar hand om allt vatten som invånarna i Paris förbrukar. En del av den här undre världen är öppen och tillsnyggad för att ta emot betalande besökare.
Vi kommer hit strax efter lunch. I halvdunklet efter entrén springer vi på några feta råttor - nåja, lugn! Bestarna är uppstoppade och står i aggressiv pose bakom en tjock glasskiva. Naturligtvis finns det levande råttor också i det här stinkande kloaksystemet.
-Visst, råttorna finns i miljontals. Vi räknar med en råtta för varje människa som bor ovan jord här i Paris, säger guiden och kassaföreståndaren Thierry Carayon.
Totalt 800 anställda ser till att Paris kloaker fungerar - det innebär allt från att utrota råttor till slamrensning av kanalerna som skiftar i höjd och bredd från 1,80 meter till fem meter.
Här använder man både enorma stålklot och rejäla pråmar för att rensa rent i systemet som ofta täpps till av skräp, en odefinierbar sörja av avfallsprodukter, grus och sand.
På upplysta anslagstavlor informeras besökaren om det sinnrika avloppssytemets historia, från 1800-talets mitt till dags dato.
Här nere, under den sjudande världsstaden, verkade den franska motståndsrörelsen i kampen mot Hitlers tyska trupper under andra världskriget.
Den här dagen träffar vi på Perrine Pierrard, 27, och hennes kusin Julie, 14, som står och håller för näsan samtidigt som de tittar på avfallsvattnet som flyter fram nära deras fötter.
- Jag ville visa något annorlunda än de vanliga turistattraktionerna här i Paris. Därför föreslog jag min kusin Julie, på besök från Strasbourg, att gå hit. Det är intressant att få veta vad det blir av allt vatten som vi använder när vi diskar, duschar och går på toaletten, säger Perrine.
Kloakerna rinner inte ut i floden Seine. Det använda vattnet leds istället till en gigantisk vattenreningsanläggning i Acheres utanför Paris.
Dofterna i detta "museum" låter sig svårligen beskrivas.
- Värst är det i augusti då sommarvärmen och fukten kulminerar. Många turister går inte hela sightseeingpromenaden här nere då, säger Thierry Carayon.
Han tycks vara lyckligt ovetande om att han talar till två svenskar - och att många svenskar dukar just i augusti upp till surströmmingsskiva...
Fakta/Kloakmuseet
Sture Olsson