Fredricson delar silvret med många

Ridsport. En stilryttare och gentleman.

Och från och med nu också individuell olympisk silvermedaljör.

Då tackar Peder Fredricson alla som hjälpt honom på den långa och mödosamma vägen till prispallen.

– Det är himla många bakom den här medaljen.

Britten Nick Skelton var 53 hundradelar snabbare i den rasande spännande omhoppningen där sex ryttare gjorde upp om medaljerna.

I avstånd räknat ett galoppsprång, inte mer.

Men varför sura över ett hårfint missat guld när du kan glädjas och känna enorm tillfredsställelse över en treårig plan som lyckas och du vet att du gjort näst intill allt rätt?

"Fantastisk känsla"

Fredricson surade inte, han log när kungen och drottningen ville skaka hand, han log hela vägen till den internationella presskonferensen.

– Jag gick för guld, men jag är väldigt glad. Superglad - men inte nöjd. Jag visste att det skulle bli en snabb omhoppning och jag var inställd på att det skulle bli fler rundor och då får man inte göra något fel någonstans på vägen.

– Det är en fantastisk känsla för mig men också för alla runt omkring. Det är så himla många runt omkring som har del i den här medaljen, allt från hästägare, till Lisen, till hästskötare, veterinärer, massörer, hovslagare, foderrådgivare. Det finns ingen hejd på alla människor som är involverade i den här medaljen.

– Det känns extra skönt att kunna ge det till dom också, säger Fredricson och tittar på silvermedaljen medan han fingrar lite på den.

– Det är extremt mycket jobb bakom.

Inte en rivning

Framgången har legat i luften hela veckan, från den första kvalomgången till den tredje och sista och över fredagskvällens två finalomgångar och omhoppning. På sex rundor rev Fredricson och All In, hans tioårige valack, inte ett enda hinder, något de var ensamma om i det 76 ryttare starka startfältet som gick in i kvalet i söndags.

– Jag har en riktigt bra häst och visste att det kunde gå bra om jag satte allting rätt, säger Fredricson.

Men tid är inte bara pengar, tid är också skillnaden mellan guld och silver. Skelton, vid 58 den äldste hoppvinnaren hittills, drev Big Star lite kvickare.

Kanadensaren Eric Lamaze på Fine Lady 5 tog bronset.

Fredricson var bara 20 år när han fick plats i OS-laget i fälttävlan i Barcelona. Han gick snart över till hoppning och tolv år senare var han ankaret i silverlaget i Aten med Magic Bengtsson. Då nådde han - fram till fredagen den 19 augusti 2016 - sin främsta individuella placering i ett mästerskap när han precis missade bronset och kom fyra.

Tydligen är modellen att satsa mot ett OS var tolfte år.

Kärlek direkt

För fyra år sedan följde han frun Lisen och brodern Jens och deras äventyr i London. Vid fyllda 40 kände han att det var dags för en ny satsning mot toppen. I Belgien, på familjen Philippaerts gård, hittade han All In, då sju år, och det var kärlek från första ögonkastet.

Fredricson, utbildad grafisk formgivare och en skicklig målare, är något av en konstnärssjäl men samtidigt också en strukturerad, fast beslutsam herre som ned till minsta detaljnivå gör allt för att lyckas på hästryggen. Han noterade tidigt All Ins känsliga sida. Emellanåt blev valacken spänd och drabbades av muskelkramper, så kallad korsförlamning.

Lösningen? Galoppträning, ändrad foderstatus och regelbunden, daglig motion. Det lade grunden till valackens utomordentliga uthållighet.

Det fina i kråksången? All In har många år kvar i kroppen på internationell toppnivå och siktet har hela tiden varit att den ska gå över minst två OS.

Peder Fredricson behöver heller inte vara speciellt orolig för att hästens säljs, det beskedet har han fått av ägarna.

Rio de Janeiro, TT:s utsände