Du är redan en vinnare, Annika

Sportbladets Peter Wennman: Ofattbart - men nu får du strunta i att vara tjej

FORT WORTH

Bragden är redan utförd.

Matchen är redan vunnen.

Vad som än händer på The Colonial Country Club i fortsättningen är Annika Sörenstam en vinnare.

Ändå: Nu måste hon banne mig skärpa sig!

Ska strax förklara vad jag menar med det.

Först och främst:

Det Annika Sörenstam gjorde inför världens ögon i går var en av de största svenska idrottsprestationer jag sett.

Jag fattar egentligen inte hur det gick till.

Hon gick på 71 slag, ett över par, i ett läge som skulle fått vilken normal människa som helst att bryta ihop, gråta och gå hem.

Alla som nån gång spelat golf och stått på första tee med en samling människor som nyfikna åskådare vet hur fruktansvärt jobbigt det är. Hur man känner blickarna borra sig in i ryggen, hur man fattar att några vill att man ska slå ett luftslag eller snett som tusan så att alla får garva, hur hjärtat dunkar och handsvetten klibbar och man blir stel som en pinne.

Visst hade hon här att göra

Annika Sörenstam är proffs och van vid sånt.

Men det här...tänk er själva.

Hon hade hela golfvärldens blickar på sig när hon slog ut på sitt första hål. Hon var så blek och nervös att hon mådde fysiskt illa. Hon hade såna ringar under ögonen att jag misstänker att hon inte sovit en blund natten innan - trots att hon själv påstod att hon sovit gott.

Med detta som gigantisk ryggsäck gick hon ut och spelade perfekt golf från tee till green. Som en maskin. Mitt i fairway. Säkert upp på greenen.

Nervositeten släppte aldrig.

Men hon gick alltså på 71 slag.

Det var ofattbart starkt gjort, en slags seger över sig själv och sina egna demoner. En större triumf än det faktum att hon besegrade en hel radda meriterade herrspelare.

Jag säger bara: Tom Lehman.

Storfräsare, legend, superstjärna, Ryder Cup-spelare, British Open-vinnare, you name it. Han kom i natt in med en scoore på 73 slag. Två sämre än den svenska golftjejen Annika Sörenstam, "hon som inte hade bland herrarna att göra".

Jag måste nypa mig i armen för att fatta att det är sant. Tom Lehman har just fått stryk av Annika Sörenstam från herrtee i en PGA-tävling. Helt ofattbart!

Jag vet att förhållandena var betydligt tuffare när Lehman gick ut, banan hade torkat upp och greenerna var snabbare framåt kvällen.

De flesta som gick ut några timmar senare än Sörenstam hade besvär att hålla scorerna nere.

Men det kan vi strunta i, tycker jag. I historieböckerna kommer det ändå att stå att Tom Lehman fick stryk av Annika Sörenstam.

Ingen anledning att rodna längre

Han var inte ensam om den saken. Det var rätt många som misslyckades med målsättningen "to kick her butt". Till exempel stjärnan Lee Janzen och svensken Carl Pettersson, som båda gick på 71.

Och Sergio Garcia! 72 slag!

Han som stod och gav Annika goda råd, som om hon vore en junior, under inspelningsvarvet i tisdags...

Sörenstam kan fortfarande missa cutten, vi ska inte glömma det. Men hon har redan bevisat att hon kan spela en bana av den här typen lika bra som de bästa herrspelarna. Hon kan göra det med andra klubbor i bagen och en helt annan strategi - men hon kan uppnå samma resultat.

Därmed är vi inne på varför jag tycker att hon ska skärpa sig i dag.

Det är dags att sluta vara tjej. Det finns inte längre nån anledning för Annika Sörenstam att gå omkring och rodna för hejaropen och känna sig som en alien på planeten Man.

Jag tycker hon ska sluta pussa och krama männen som går i samma boll och säga "åh, de var så trevliga och snälla mot mig".

Jag tycker hon ska vägra låta sig klappas på huvudet bara för att hon är tjej.

När allt kommer omkring var det ju hon som bad att få spela här, som ville testa sig själv, som kastade första handsken. Det är ingen som tvingat henne.

Nu har hon visat vad hon kan, så det är bara att sätta igång och spöa skiten ur fler PGA-proffs idag.

Tuffare attityd, alltså. Mindre kvinna, mer golfspelare. Oavsett kön.

Eller: Mer Annika Sörenstam, den dåliga förloraren som inte ens kan torska mot maken i schack utan att svepa pjäserna av brädet med en rak backhand.

Sen är det en annan sak att det fortfarande skiljer kolossalt mycket mellan Annika och männen i vissa delar av spelet.

Jag gick bredvid en man som hade en virkad kyckling på huvudet, på kycklingen stod det "Vijay", och följde Jesper Parnevik på några av avslutningshålen.

Herrejösses, på 17:e slog Jesper en fade (skruv från vänster till höger) med en lång järnklubba, över träden, perfekt följande banans sväng till höger, klockrent exakt på den punkt han ville ha bollen. Han rörde inte en min efteråt, det var ren vardagsmat.

Såna slag finns inte i Annikas bag. Hon får välja andra vägar, men hittills har det ju funkat fantastiskt bra.

Avsevärt bättre puttning är dock att önska, närspelet var direkt uselt. Allt stämmer ju så bra ända fram till greenerna. När hon får såna birdiechanser som i går måste hon också sätta några av dem.

Kanske kan hon göra det i dag - om hon struntar i att vara tjej och blir lite mer Annika Sörenstam.

Peter Wennman