Stina förtjänade så mycket mer

Brenning: Är utan att överdriva en skandal

Se allt från OS i Pyeongchang på Kanal 5 och Kanal 9 eller streama på Eurosport.se.

PYEONGCHANG. En tagen Stina Nilsson föll i armarna på lagkamraten Hanna Falk och på läktaren stod 24-åringens familj och grät.

”Det här är det största de kan vinna”, konstaterade pappa Richard.

Därför tycker jag att det är så fruktansvärt uselt att scenen inte gjorde skådespelet rättvisa.

Stina Nilsson förtjänade så mycket mer än det här.

Det var faktiskt inte bara uselt. Det är ingen överdrift att kalla det för en skandal. När den mest publikfriande disciplinen i hela längdskidåkningen avgjordes i den största av tävlingar gapade läktarna på Alpensias skidcenter tomma.

25,6 miljoner i upptagningsområdet

Arenan har plats för totalt 7500 åskådare (vilket i sig inte är särskilt mycket) men nu kan det inte ha varit mer än 500 personer på plats under sprintfinalerna och den absoluta majoriteten av dem var från Sverige, Norge, Ryssland, Tyskland och USA. Jag såg faktiskt knappt någon som såg ut att vara från Sydkorea.

När landet, efter två fruktlösa försök, fick de olympiska vinterspelen till Pyeongchang var det med den uttryckliga ambitionen att locka invånarna från huvudstaden Seoul till spelen. En helt ny expressjärnväg har byggts för att frakta Seoul-borna till och från tävlingsområdena och visst fanns det därmed en häpnadsväckande stor målgrupp att locka.

Det bor tio miljoner människor i staden Seoul och 25,6 miljoner om närområdena räknas med. Jag kan inte tänka mig att fler än 100 av dem hade hittat till skidarenan på tisdagen.

De som ändå var där bjöds på helt fantastisk underhållning. Sprint som disciplin är en perfekt publiksport och banan här i Pyeongchang närmast unik i det att åskådarna kan se nästan hela sträckningen trots att banan också innehåller två prövande backar.

Det var därför upplagt för publikfest och åkarna svek inte heller. Johannes Kläbo visade varför han är sportens nya affischnamn när han klädde av den övriga världseliten i herrarnas final. Det var nästan lite Usain Bolt-vibbar när norrmannen avslappnat ruskade om kroppen samtidigt som kamerorna zoomade in honom under presentationen inför avgörandet.

Ska inte arrangera ett vinter-OS

Och Stina Nilsson! Vilken fantastiskt dominant skidåkning 24-åringen bjöd på när hon i den största tävlingen gjorde sitt livs lopp och egentligen aldrig var hotad i damfinalen.

– Det här är det största de kan vinna, som pappa Richard konstaterade med tårar i ögonen efter triumfen.

Det finns inget större. Att då 500 personer från ett upptagningsområde på 25,6 miljoner dyker upp är så häpnadsväckande uselt.

Sydkorea har ingen tradition av vintersport i allmänhet och skidor i synnerhet. Short track har fångat nationens intresse men i övrigt är passionen för vinter-OS att betrakta som minimal. Men att trots det inte kunna locka fler åskådare till en sprinttävling i OS är inget annat än uselt.

Det spelar ingen roll att det är så kallt här i Pyeongchang att du tror att du kommer upplösas. Det hör inte hit att vindarna är så starka att de känns som örfilar när de piskar mot ditt ansikte. Det är så vädret är här. Det visste alla – inklusive IOK – och det är därmed ingen ursäkt.

Procentuellt räknat är de 500 åskådarna från det gigantiska upptagningsområdet här som om Stockholm skulle arrangera en OS-tävling och bara 45 av storstadsområdets nästan 2,3 miljoner invånare skulle dyka upp. Eller om Östersund skulle få spelen och en enda ensam själ tog plats på läktaren.

Med rätt marknadsföring kan jag garantera att mer än en av Östersunds 62 479 invånare skulle komma om vi så arrangerade SM i blomsterpressning i staden.

Om inte Sydkorea kan locka fler åskådare till en skidtävling ska de helt enkelt inte arrangera ett olympiskt vinterspel. Det är och förblir min bestämda åsikt.