Klassisk bandykorv med lite rysk kaviar
Uppdaterad 2016-11-10 | Publicerad 2016-10-21
Holm: Världens bästa bandy spelas i Sverige
Vad sägs om att toppa den klassiska bandykorven med lite rysk kaviar?
Varsågod.
Bandysäsongen 2016/2017 innehåller extra allt.
Sandviken, Edsbyn, Västerås och Hammarby. De är inte fler än så, klubbarna som har blivit svenska mästare under 2000-talet.
Nu står vi inför en ny säsong, och för att förutspå den måste du marinera ett tarotkort i kaffesump och studera det genom en spåkula.
Jag gjorde det under lunchen i går, och vill ni veta vad jag såg? Jo, det ska jag berätta. Om inte Västerås försvarar SM-guldet vinner troligtvis Sandviken. Eller Villa Lidköping. Eller Bollnäs. Eller Edsbyn. Eller Hammarby. Eller Vetlanda.
Det finns en utmanare till om SM-guldet, ser jag på det kaffestinkande tarotkortet.
IFK Vänersborg, förstås. Klubben lyckades ju värva tidernas största bandyspelare, Sergej Lomanov, och han kommer ensam att lyfta Vänersborg till en helt ny nivå.
Det är svårt att beskriva hur stor övergången är för den som inte är bandyintresserad, men föreställ er Wayne Gretzky i SHL eller Thorsten Flinck i Big Brother-huset.
Sergej Lomanov är son till Sergej Lomanov, som kallades tidernas bäste bandyspelare till den dag han inte längre var störst i familjen. Junior har vunnit nio VM-guld, sju ryska mästerskapstitlar och gjort över tusen mål för Jenisej och Dynamo Moskva i det som länge har kallats världens bästa bandyliga.
Världens bästa bandy
Det är den inte längre. Säsongen 2016/2017 spelas världens bästa bandy i Sverige, och det beror inte bara på Sergej Lomanovs närvaro.
I Vänersborg har han fått sällskap av landslagskompisarna Pavel Bulatov och Nikita Ivanov, och i Sandviken finns Jenisej-polaren Alan Dzjusojev, som kan bli en lika stor attraktion som Lomanov.
Sedan 1988, då nuvarande Hammarby-tränaren Andrej Pasjkin som förste ryss skrev på för en allsvensk klubb (IFK Vänersborg) har det funnits östimporter i svensk bandy, men det var länge sedan de absolut största stjärnorna föredrog Sverige före spel i sitt hemland.
Situationen är inte unik
Många påstår att elitserien är bättre än någonsin, och jag är beredd att hålla med. Bandyn har ju utvecklats som sport, men situationen med de bästa ryssarna är inte unik.
Det är lätt att glömma, men 1993/1994 spelade Sergej Lomanov och Vitalij Anufrienko för Sirius, Maxim Potechkin, Sergej Zimin och Nikolaj Eltchaninov för Ljusdal, Irik Fashutdinov, Andrej Sizov, Leonid Charov och Andrej Pasjkin för Tranås, Konstantin Zaletaev, Sergej Glukhov och Michail Illarinov för Kalix, Pavel Franz, Igor Gapanovitj och Alexei Diakov för Nässjö, och i division 1-klubben Falun fanns den kanske bäste av dem alla, Valerij Gratjev.
På den tiden spelade dessutom samtliga svenska landslagsspelare i allsvenskan, som högsta serien hette då. Det gör de inte i dag.
Visst, Christoffer Edlund, Daniel Berlin, Per Hellmyrs, Daniel Mossberg, Johan Esplund och en rad andra toppspelare har de senaste åren flyttat hem från Ryssland, och i vinter är målvaktsduon Joel Othén och Anders Svensson tillbaka i elitserien.
Nu väntar vi bara på att Erik Säfström och Christoffer Fagerström ska avsluta sina proffsäventyr i Chabarovsk – och de får gärna ta med sig Maksim Isjkeldin till Sverige.
Världens bästa spelare bör ju spela i världens bästa liga.