Persson: Han är den störste någonsin

Fredrik Jönsson

Inte chockad över Waldners besked

De har slagits om medaljer – men även rivit den kinesiska muren tillsammans.

Jörgen Perssons bästa minne av vännen J-O Waldner är OS-guldet 1992.

– Det var häftigt, det är det som sticker ut, säger Persson.

Jan-Ove Waldner debuterade i elitserien 1977, då var han endast 12 år. Drygt 38 år senare väljer legendaren att lägga av med bordtennis.

”Känner väl att det räcker”

Vännen – tillika forne konkurrenten – Jörgen Persson har varit med under många år. Han träffade J-O i helgen och då berättade 50-åringen att han gör sin sista match på torsdag.

– Han känner väl att det räcker, han har inte spelat så många matcher i år. Det har väl blivit två matcher och det är inte så roligt att bara hoppa in när man knappt tränar, säger Jörgen Persson, som inte är förvånad.

– Nej, jag har väl haft det på känn när han har spelat så lite. Det brukar vara ett tecken. Nu räcker det liksom. Det blir inte lättare med åren, om man inte tränar. Suget är väl mindre. Hade han kört en full säsong hade han nog kört vidare.

Under karriären vann Waldner OS-guld och OS-silver. Han plockade även hem bland annat sex VM-guld och elva EM-guld. Enligt Persson är det inget snack om att det är den störste som lägger av.

– Det är det ju, med alla meriter och allting han har åstadkommit. Det finns ingen som rankas högre.

Persson får medhåll av förre lagkamraten och förbundskaptenen Ulf ”Tickan” Carlsson.

– Det är en helt otrolig idrottsman. Han har nämnts i samma sammanhang som (Björn) Borg och (Ingemar) Stenmark, där hör han hemma. Han kanske är den störste idrottsmannen genom tiderna i Sverige. Han var så bra, så länge. Det är skillnad mot Björn och Ingemar. Även om tennis och skidor är större massmedialt, så är det fler utövare i pingis, säger ”Tickan”.

”Det är det som sticker ut”

Båda två har många minnen av Waldner.

– Vi har upplevt mycket tillsammans, haha. Jag kan hålla på hur länge som helst. Det är klart att vi har varit konkurrenter, men samtidigt har vi upplevt många fina laginsatser tillsammans. Vi har kämpat tillsammans mot Kina. Vi har ju nästan mötts i alla stora finaler. Ska jag ta något så är det OS-guldet i Barcelona. Det var det enda guldet där. Det var häftigt, det är det som sticker ut, säger Persson.

Carlsson lyfter fram J-O:s VM-guld 1997. Det var ”Tickans” första år som förbundskapten.

– Det var champagne vid varje mästerskap, vi hade alltid något att fira. J-O hade ju en otrolig förmåga att pricka formtoppar, han var extremt duktig på det. Det var helt otroligt när han tog VM-guld i Manchester. Då spelade man till 21 i varje sett och J-O spelade sju matcher och vann varje med 3-0. Det var otroligt stort att följa det VM-guldet med honom, säger ”Tickan”, som imponerades stort av Waldner under finaldagen.

”Det är skönt att ha den på honom”

– Samma eftermiddag som herrsingel så hade Jörgen och J-O spelat en dubbelfinal, fått stryk i en stentuff femsetare mot två kineser. Vi gjorde allt för att skjuta på starttiden för herrsingeln, ger J-O mer tid att vila, vi tjatade och provade med allt. Men det gick inte. När jag gick in och berättade det för honom så nickade han bara och sa: ”okej, då vet jag”. Sen gick han ut och besegrade Samsonov – som han blev slaktad av i lagturneringen – med 3-0 i set. J-O:s mentala styrka var otrolig.

Sen tillägger ”Tickan” skämtsamt att det är lite skönt att Waldner och Persson förlorade dubbeln den dagen.

– Jag har ett VM-guld i dubbel, det har inte J-O. Så det är skönt att ha den på honom, det är inte mycket man har mot honom annars, säger ”Tickan” och skrattar.

”Det får man ingen annanstans”

Jörgen Persson, 49, slutade 2013.

– Då fick man höra mycket positiva saker, uppskattning. Precis som Ove får höra nu, berättar han.

– Jag är rätt mycket i Kina och det mottagandet man får där kan man bara få i Kina, det får man ingen annanstans.

Hur firar ni J-O?

– Jag träffar honom på fredag och så ska vi göra något med en sponsor på lördag. Så då firar vi honom.