Micael Bydén: Börje Salming ville få stopp på skiten
Publicerad 2024-04-23
Tänk om de två kompisarna kunde återvända till den där stunden på isen för ett par år sedan. Vad hade de sagt? Hur hade de känt?
Överbefälhavaren Micael Bydén som spelade sitt livs första hockeymatch.
Börje Salming som gjorde sin sista.
Två dagar förändrade Micael Bydéns liv.
Söndag 27 augusti 2017 besökte överbefälhavaren en flyguppvisning i Luleå. När planen landat kom kollegan Per fram och rynkade pannan. Orden föll hesa och släpiga, men budskapet framgick långt innan Per nått punkt.
Han var allvarligt sjuk.
Dagen därpå hade förbandsbesöket i Karlsborg nått fram till lunchen när Rolf, en gammal bekant, lutade sig fram och hälsade. Samtalet var ytligt och muntert, men Rolfs röstläge och pausering skvallrade om att det inte var hela sanningen.
Tre år senare var både Per och Rolf döda i ALS.
”En reflektor i pannan”
– De var lika gamla, hade ungefär samma bakgrund och hade gjort internationell tjänst. Först var jag förvånad över slumpen, sannolikheten att båda sjuknat in måste ha varit så liten. Sedan träffade jag dem år efter år och såg hur de degraderades. Sista gången jag träffade Per på veterandagen i maj 2019 var jobbig. Då hade han en reflektor i pannan för att styra en platta, så han fick fram något ord. Han satt där klädd i sin finaste uniform men inget fungerade.
När Micael Bydén skakar hand och slår sig ner på en kontorsstol i centrala Stockholm är det april 2024. Utanför panoramafönstret ruskar vinden om träden som ännu står nakna. Om ett halvår kliver han av sitt uppdrag som Försvarsmaktens högste chef, men engagemanget för Börje Salmings ALS-stiftelse kommer pågå så länge han förmår.
– Att få vara ambassadör för det här är nog den finaste utmärkelse jag fått, säger han.
Klädde sig i slips
Börjes och Micaels vänskap brann intensivt men alldeles för kort tid. Den började 2018 när den amerikanske generalen Mark A. Milley – en av världens mest betydelsefulla militärer – behövde lite sista övertalning för att besöka Sverige.
På omvägar fann Bydén att Milley hade spelat hockey i barndomen och därigenom lärt sig att beundra Toronto Maple Leafs självuppoffrande svenske försvarare.
– Kom hit och träffa Börje, lät han hälsa den amerikanske generalen och snart var flyget i luften över Atlanten.
Så till Karlbergs slott i Solna kom en februaridag två dignitärer.
– Börje hade helst kommit i kavaj och t-shirt, men han hade mörk kostym och slips. Det var en engångsgrej. Och middagen blev otrolig, säger Micael Bydén.
Vad hände?
– Vi var kanske 20–25 personer och i mitten satt hedersgästen. Alla ville prata med den amerikanske generalen, men så fort det började sorla lite ropade han ut ”hey, be quiet, I want to listen to the king!”. Och så höll de på. Det var ett slagsmål här, en match där, ett mål där. Mark Milley fick en signerad tröja.
Började träna på fruns gym
Blev han glad?
– Om man googlar Miller så ser man en hårding. Jag ska inte säga att han ser grym ut, men hård. Men han sa flera gånger ”I'm so humble. I don't know what to say”.
Bydén blev också ödmjuk i Salmings närhet. Nyfiken.
– Börje var uppspelt efter den kvällen. Han förstod att han kunde bidra på andra sätt än han gjort tidigare och frågade om han kunde hjälpa till, så vi sågs på andra aktiviteter och var ute och käkade middag.
Överbefälhavarens dåvarande fru övertalade Salming att börja träna på hennes gym och undan för undan knöts vänskapsbanden.
– Han kom från samma region i landet som jag själv, men det enkla svaret är att vi trivdes i varandras sällskap. Så vi träffades på stan. Eller var ute och paddlade. Jag har träffat massor av människor, väldigt mycket bra folk, men Börje och hans bror Stig är bland de finaste människor jag har träffat. De var så äkta.
”Ja, jag var ganska kass”
Strax före pandemin 2020 reste de tillsammans till Toronto.
– Det är också bland det häftigaste jag gjort. Alla kände till honom, oavsett om det var en säkerhetsvakt eller en taxichaufför eller någon i en affär. Alla ropade och det var fortfarande som att han var förvånad och tog sig tid med alla. Det spelade ingen roll hur många det var, han stannade och pratade och skrev autografer, säger Bydén.
Vad gjorde ni mer i Nordamerika?
– De hade varje år en välgörenhetsmatch och jag fick vara med. Jag hade inte spelat hockey i hela mitt liv.
Var du kass?
– Ja, jag var ganska kass, men fick vara i samma femma som Salming och andra storspelare, så jag fick hela tiden mackor på bladet. Det var min första match, men det sorgliga är att...
Micael Bydén stannar upp och dricker av kaffet.
– ... att det var sista gången Börje stod på skridskor.
”En oerhört fin stund”
2022 sjuknade Börje Salming in i ALS. Micael Bydén besökte sin vän så ofta det gick, men mellan besöken hade han svårt att stålsätta sig inför vad som väntade.
– Vi träffades i början av sommaren och sedan gick ett par månader tills jag kom till sjukhuset. Min referens var Per och Rolf, men här var sjukdomen extremt aggressiv. Det var nästan som att hans styrka accelererade sjukdomen. Jag har aldrig sett något liknande.
Hur mådde Börje på sjukhuset på hösten 2022?
– Han var uppe och gick, men hade extremt svårt att prata. Rörelsemönstret var långsamt. Det var fint att träffa honom, men extremt jobbigt. Och sedan... sedan träffades vi aldrig igen.
24 november 2022 dog Börje Salming, 71 år gammal. Fyra dagar före julafton begravdes han på Skogskyrkogården i Stockholm.
– När en person rycks bort för tidigt, en person som stod för så mycket fint, då känns det orättvist. Men det var också en oerhört fin stund, säger Bydén.
”Börje bestämde sig tidigt”
In i det sista ville Börje Salming resa och uppleva saker. Han ville inte dölja sin sjukdom utan hellre sprida kunskap om ALS och dess vidriga följder.
Micael Bydén ser det som ett ansvar att fortsätta kampen: för Pers och Rolfs och Börjes skull, men framför allt för de som sjuknar in nu och alla deras anhöriga.
Allt handlar inte om att samla in pengar. Genom stiftelsen vill Bydén sammanföra familjer som delar erfarenheter av ALS, för att de ska känna sig mindre ensamma, men också för att de ska hjälpa varandra med praktiska frågor.
Ett vardagligt exempel i mängden: ALS-sjuka får ofta extremt torr hårbotten och behöver en särskild salva, men brukar ha svårt att berätta om klådan.
– Börje bestämde sig tidigt för att göra skillnad. Att få stopp på skiten, som han själv uttryckte det. Han och frun Pia var frustrerade över att inte få information om vad som hände, så det måste bli bättre. Att koppla ihop anhöriga är därför viktigt och oerhört fint, säger Micael Bydén.
Klockan 17.00 i dag, 23 april, arrangeras ”En kväll för Börje” på Berns i Stockholm för att stötta ALS-forskningen och alla anhöriga.
