Stålmännen i Saik vägde tyngst

Vår sämsta final vi vinner ändå

UPPSALA

Tre finaler, tre segrar – Sandviken är 2000-talets lag.

Även när de spelar dåligt.

– Vi gör vår sämsta final i dag, men det kvittar – vi vinner ändå, säger Magnus Muhrén, 28.

Hemligheten bakom Sandvikens framgångar är ingen hemlighet. Det handlar om stenhård fysisk träning, kontinuitet, lagmoral och – klass.

– Vi har fler spelare med spetskvalitet. Även om Hammarby har mer boll så är det vi som sätter dit chanserna, säger Muhrén.

Hölls hårt

Under fjolårets final mot Västerås var han outstanding på plan och gjorde tre mål. I år hölls Muhrén hårt av Hammarbyförsvaret. Trots det gjorde han ett hörnmål och satte en boll i stolpen.

Och när Muhréndominansen uteblev klev andra fram.

Superlöftet Patrik Nilsson gjorde två mål, Daniel Mossberg klappade in en hörna, Henrik Hagberg rakade in en retur och till slut avgjorde bänkspelaren Gustav Björkman med att slå in 6–4.

Sandviken hade kontroll på matchen.

Men Hammarby slet för att hänga med. Och de gjorde det bra. Veteranerna Göran Rosendahl, Jonas Holgersson och ”Lillis” Jonsson drog ett tungt lass och junioren Kalle Spjuth var ständigt farlig framåt.

I paus stod matchen och vägde efter att Rosendahl och Patrick Sandell (med sin numera klassiska hörnvariant) utjämnat Saiks 2–0-överläge.

Rosendahls mål kom efter en totalmiss av Saikmålvakten Daniel Kjörling.

Hammarbys högerhalv slog en långboll mot Stefan Erixon, landslagsmittfältaren hann fram till straffområdet men nådde aldrig bollen – trots det slank den förbi Kjörling.

– Jag blev lite lurad av att han stack fram klubban – men det är bara att glömma. Jag gjorde två viktiga räddningar på slutet istället, säger Saikmålvakten.

Snabb start i andra

Andra halvlek rivstartade Sandviken med två snabba mål.

Den uppförsbacken blev i slutändan för lång för Hammarby.

Bajen försökte, men körde gång på gång in i muren av svartklädda Saikförsvarare.

– Det är så här det ser ut när man hamnar i underläge mot Sandviken. Men jag tycker att Hammarby gör en riktigt bra match trots att de får stryk. Kalle Spjuth gör en fantastisk insats, Holgersson är bra och Oscar Jonsson gör ett snyggt mål. Men när de hamnar i underläge är det svårt. Jag hade hoppats att Hammarby hade gjort ettan och tvåan, säger bandylegenden Jonas Claesson som nervöst följde sina forna lagkamrater i Hammarby från Studenternas läktare.

”Jag var jättenervös”

På Saikbänken var tränaren Anders Jakobsson lika skakig.

– Jag var jättenervös. Hammarby gör en mycket bra final – det kunde gått hur som helst.

Till slut gick det ändå enligt Saikplanerna. Mästarna, med åtta VM-resenärer i laget, var för tunga för Hammarbys unga anfallare. Guldet hamnade återigen i Gästrikland.

– Det var underbart att kunna vinna, trots att vi inte spelade på topp. Det här är precis lika underbart som alla andra guld, säger Kjörling.

I dag hyllas Sandviken på Jerntorget hemma i Sandviken.

Allt är med andra ord precis som vanligt – stålmännen väger tyngst.

Martin Fransson