Tänkte att: ”Vad gör jag ens här?”
Uppdaterad 2016-08-17 | Publicerad 2016-08-16
”Överlycklig över att ha tagit mig hit”
RIO DE JANEIRO. Hon kom sjua i sitt allra första OS.
Efteråt kan Linnea Stensils, 22, inte vara annat än nöjd.
– Man förstår knappt hur stort det här är, säger hon.
Linnea var sist in i OS-truppen.
22-åringens allra första OS skulle handla om att se att lära.
Men hon ville mer än så. Hon överraskade stort, tog sig hela vägen till final – och gled där in som sjua i mål framför fullsatta läktare där även det svenska kungaparet fanns på plats.
– Jag såg dem inte, men jag tänkte att de kanske skulle vara här. Superkul! För de var här va?, undrar hon.
Ja.
– Häftigt! Hoppas de är nöjda, säger Linnea Stensils.
”Vad gör jag här?”
Konkurrensen i finalen var aningen för stark.
– Ja, redan i går när jag kollade på startlistan tänkte jag: ”Vad gör jag ens här?” Det här är liksom världens bästa kanotister, och jag ska möta dem i en OS-final. Det är svårt att inse att man själv är en av dem.
Men Linnea var bara 1,5 sekunder från vinnaren Lisa Garrington, regerande världsmästare och en av de bästa kanotisterna genom tiderna. Och hon var bara 89 hundradelar från medalj.
– Självklart hade jag velat plocka ännu fler placeringar. Kanske kunde jag ha blivit femma eller sexa, men medalj var för svårt. Jag gjorde ändå ett bra lopp. I dag är jag inte riktigt där uppe, men jag hoppas vara det i framtiden.
”Får skriva ner det”
Nu siktar hon mot OS 2020.
– Ja, det betyder hur mycket som helst att ha gjort det här. Jag åkte hit utan förväntningar och tänkte att om jag går till final så blir jag överlycklig. Och det är jag. Det finns mycket att ta med sig härifrån. Jag får försöka skriva ner det eller något, så jag kommer ihåg allt till nästa OS, säger Linnea Stensils.