”Detta var bland det mäktigaste jag sett”
Wennerholm: Vissa kvällar glömmer man aldrig
AMSTERDAM. Vissa idrottskvällar är sådana man aldrig kommer glömma.
Som den här kylslagna kvällen i Amsterdam som värmde så enormt till slut.
Att se Lovisa Lindh slugga sig fram till ett EM-brons på 800 meter är bland de mäktigaste jag sett.
På sin 25-årsdag.
Och resan fortsätter i Rio de Janeiro.
Vilken tjej, vilken kämpe, vilket genombrott.
Trots ett tufft utgångsläge och en lång resa i ytterspår, vägrade Lovisa Lindh att ge sig och kämpade till sig ett EM-brons.
Och hade loppet varit tio meter längre vete sjutton om hon inte knäckt resten av tjejerna också.
Dessutom är ju 800 meter så speciellt med sin inbyggda dramatik, trängsel och taktiska löpning där allt kan hända. Få grenar har haft så många sensationella segrare i mästerskapen genom åren.
Jag tyckte det här kändes större och mäktigare än det EM-brons det blev till slut.
Men för Lovisa själv kändes det naturligtvis som en seger.
Och det blev ett fantastiskt slut på ett svenskt medaljregn och tre EM-medaljer på bara 37 minuter.
Jag gladdes åt Angelica Bengtssons brons i stavhopp och såg Meraf Bahta ta ett mer väntat EM-silver på 5000 meter.
Heroisk insats
Men så kom den stora knallen.
Lovisa Lindhs heroiska insats på 800 meter i ett mästerskap där hon siktade på att ta sig till final och sedan tog sig ända upp på prispallen.
Jag såg henne imponera redan i säsongsdebuten utomhus vid Diamond League-tävlingen i Oslo, då hon sprang i förtävlingarna och sänkte sitt personliga rekord med drygt en sekund och klockan stannade på 2:00.51.
Nu blev det ytterligare en sänkning till 2:00.37
Redan efter loppet i Oslo tyckte jag att hon skulle få en plats i OS-truppen till Rio.
Nu är det inget snack längre.
SOK kan inte nobba en EM-trea och få har förtjänat en OS-biljett mer än Lovisa Lindh.
Välkommen till Rio, Lovisa.
Angelica Bengtsson vann allt som världens bästa junior.
Nu har hon tagit det stora klivet in i vuxenvärlden.
Hennes EM-brons här i Amsterdam är första mästerskapsmedaljen som senior utomhus.
Och jag tror att det bara är början.
Trots massor av skadebekymmer och knappt någon stavträning alls, har Angelica startat den här säsongen bättre än någonsin.
Bättre är förra året som slutade med en fjärdeplats i VM i Peking.
Nu har hon bara hunnit med två tävlingar, men hoppade 4.61 i premiären i Sollentuna och så 4.65 här i EM-finalen i Amsterdam.
Kommer vara i toppform
Jag var oerhört imponerad av henne redan i Sollentuna.
Nu var hon ännu bättre, trots att EM inte är det stora målet den här säsongen.
Det är OS i Rio i augusti och där kommer hon vara i absolut toppform.
Det behövs också.
Av världens tio bästa tjejer i världen kommer bara två från Europa och en viss Jelena Isinbajeva är världsetta med sina 4.90.
Den enda tävling hon gjort i år.
Isinbajeva som är en av de 68 ryska friidrottare som ansökt om att få tävla i OS och jag är övertygad att hon får klartecken då hennes och de andras fall kommer upp inför idrottens skiljedomstol CAS.
Det gör OS-konkurrensen stentuff. Jag tror det kan komma att krävas 4.80 för en OS-medalj.
Meraf Bahta var regerande europamästare på 5000 meter och kom till Amsterdam för att försvara sitt guld.
Men hon var chanslös mot nyblivna turkiskan Yasemin Can, en nittonårig kenyanska som hette Vivian Jemutai fram till så sent som den 25 maj 2015.
Can som gjorde precis som på 10 000 meter i onsdags.
Hon ryckte tidigt ifrån alla konkurrenter och kunde springa hem sitt andra EM-guld på fem dagar.
Ännu ett EM-guld till Turkiet som plötsligt blivit en stornation genom att köpa in talanger från hela världen och som både Bahrain och Qatar ägnat sig åt tidigare.
Jag var inne på problematiken i går, så avstår den här gången.
Men det är EM:s i särklass hetaste debattämne - i hela Europa.