En rivstart i galna SHL
Wennerholm: I stort sett 14 nya lag – och draghjälp från World Cup-hysterin
SHL-premiär samtidigt som World Cup startar här i Toronto.
Vad väljer jag?
Båda.
Det är naturligtvis två olika hockeyvärldar vi talar om, men jag ser det inte som en krock att Malmö möter Frölunda, Luleå spelar mot Linköping eller att Färjestad spelar ett hett derby mot Örebro samma dag som World Cup startar.
Jag tror snarare att SHL-hockeyn kommer att få draghjälp av hysterin kring World Cup.
Det känns alldeles utmärkt med en rivstart på hockeysäsongen och jag kan njuta av lite frukosthockey från SHL på datorn här på hotellet.
Och jag har sällan varit så nyfiken på en säsong som startar med i stort sett 14 nya lag.
När jag räknar igenom alla spelare som lämnat sina klubbar sedan förra säsongen kommer jag upp i 152. Halva serien.
Det är helt galet, men det är den verklighet alla sportchefer får leva med.
Omsättningen är enorm och av det Frölunda som vann SM-guld förra säsongen återstår bara hälften.
Därför tror jag inte att de tar guld igen, även om göteborgarna kommer att vara ett topplag även i vinter. Vissa lag har en förmåga att fylla luckorna.
Skellefteå, Växjö och Frölunda har varit mästare på det och tagit över som svensk hockeys dominanter. Linköping är också där och nosar numera. De fyra lag jag tror kommer att vara i topp när de 52 grundserieomgångarna är spelade.
En utdöende art
I både Skellefteås och Frölundas fall tror jag att framgången inte enbart berott på spelarmaterialet i stort eller förmågan att fylla på och utveckla nya spelare. Båda lagen har haft varsin ledande frontfigur och lagkapten år efter år.
Joel Lundqvist i Frölunda och Jimmie Ericsson i Skellefteå, som bara gjort en kortvarig utflykt till KHL 2014–15.
Spelare som står för kontinuitet, kvalitet och hjärta. Spelare som blivit varumärken för sina klubbar. Det finns inte många sådana kvar.
Jag tror den typen av spelare är viktigare för klubbarna än de flesta tror.
När Färjestad och HV71 hade sina storhetsår hade de också Jörgen Jönsson och Johan Davidsson. Samma typer. Samma klubbikoner.
När de försvann, försvann också en del av själen och det är naturligtvis en anledning till att klubbarna befinner sig där de gör i dag.
Växjö är mina favoriter till SM-guldet. Jag tror Skellefteå vinner serien som de alltid gör på grund av sin höga lägstanivå.
Men Växjö känns byggt för att spela hem sitt andra SM-guld den här säsongen.
Starka ledare i Växjö
Sam Hallam har växt till en av Sveriges bästa tränare och sportchefen Henrik Evertsson har visat en fantastisk fingertoppskänsla i sina värvningar. Dessutom brukar han alltid spetsa till laget med ett par nyförvärv precis innan sista transferfönstret stänger.
Botten, då?
Ja, sorry Leksand.
Jag är inte ensam om att tippa dem tvärsist i serien och enda frågan är väl hur snabbt de blir avhängda. Jag kan omöjligt se att de ska ha något lag bakom sig efter 52 omgångar. I så fall skulle vi tala samma mirakel som när de slog ut Modo i kvalet.
Karlskrona och Rögle känns lika givna på platserna tolv och tretton, men båda är klasser bättre än leksingarna på papperet.
Topp fyra, Skellefteå, Växjö, Linköping och Frölunda känns lika givna som de sista tre.
Men när det gäller övriga lag känns det som de kan hamna var som helst på platserna 5–11.
Där hittar jag tre lag med lite skrällvarning som känns betydligt bättre än i fjol. Det är Brynäs, Örebro och Malmö.
De gamla jättarna Färjestad och HV71 är svårare att bedöma. De har bra spelarmaterial, men har fastnat lite i gamla mönster.
Sedan har vi alla dessa transatlanter. Hur bra är de? Egentligen?
NHL-meriter är inte allt och det har väl varit lika många fiaskon som succéer sedan det blev fritt fram för obegränsat antal nordamerikaner i SHL.
Det var väl egentligen det som blev Modos fall förra säsongen.