Läskig brottarväg gav Fransson trygghet

Publicerad 2018-10-22

Gällivarebrottaren Jenny Fransson, 31, tog OS-brons 2016, VM-guld 2012 och EM-guld 2018. Nu hoppas 31-åringen på VM-medalj i Budapest.

Med sitt OS-brons skrev hon svensk brottningshistoria.

Vägen dit var läskig, men den resan gör att hon nu kan utnämna sig själv till en medaljkandidat i VM.

– Nu känner jag mig ändå trygg i det jag har gjort och med hur jag mår, säger 31-åringen.

När Jenny Fransson sommaren 2016 brottade hem ett OS-brons var det en historisk framgång. Aldrig tidigare hade Sverige tagit en olympisk medalj i dambrottning, som gjorde OS-entré först 2004. En dag senare tog även Sofia Mattsson hem en bronspeng.

– Det är ju det största som har hänt mig. Satsningen jag gjorde till OS var ju något helt annat än vad jag gjort tidigare. Jag är väldigt glad över att det gav resultat, säger Jenny Fransson med ett leende.

"Lite läskigt"

På sin väg mot OS-framgången i 69-kilosklassen lade Fransson om det mesta i sin planering vad gäller fys- och konditionsträning samt taktikupplägg.

– Jag hade mycket mer eget ansvar. Det var väldigt skönt, men lite läskigt, säger hon.

Hon tog även hjälp av en psykolog.

– För att lära sig hur man ska hantera sina tankar på tävling. Det är väl inget som har varit ett jättestort problem, men jag kunde ändå känna att jag kunde göra något annorlunda. Men jag visste inte vad riktigt. Det hade lite att göra med att våga köra sin egen planering.

Kämpat för EM-guld

Redan 2012 tog Fransson VM-guld i 72-kilosklassen, men det dröjde till i våras innan hon skulle brotta hem ytterligare en mästerskapsmedalj av den ädlaste valören. Då tog Fransson ett efterlängtat EM-guld i Kaspisjk i Dagestan (72 kilo).

– Det var jätteskönt. Det är något jag har kämpat för väldigt länge, säger Fransson, som tidigare som bäst hade tagit ett brons på EM.

Nu väntar VM i Budapest. Fransson tävlar för första gången i 68-kilosklassen och beträder mattan på tisdagen. Eventuell final eller återkval sker dagen efter.

– Målsättningen är en medalj. Jag känner mig trygg att säga det nu.

Vill vara brottare hela livet

Hur långt fram ser du att din karriär sträcker sig?

– Jag ser fram till Tokyo 2020. Vi har ju hela tiden fyraårscykler. Jag har inte sagt att jag ska sluta efter OS, för det tycker jag är lite läskigt att säga. Jag tycker om brottning så mycket. Kommer jag att vilja fortsätta efter Tokyo vill jag inte säga något sådant redan nu, säger hon.

Med största sannolikhet blir dock OS 2020 hennes sista olympiska spel.

– Det är så mycket annat som lockar. Jag kanske vill bli mamma också. Och kroppen gör ont och jag vill inte bli en sämre brottare. Men egentligen hade jag ju velat hålla på med det här hela livet, säger Jenny Fransson.

Följ ämnen i artikeln